Samhälle Intervju
”Vi lyckades genomdriva strukturreformer som i dag är självklara”
I en ny antologi ger Peter Egardt, som var statsministerns statssekreterare i Regeringen Bildt, en inblick i vad som hände bakom stängda dörrar när betydande beslut, som friskolereformen och det svenska EU-medlemskapet, arbetades fram. Zebulon Carlander mötte honom för ett samtal om hur politik blir till.
Boken Reformatorn (Studentförlaget Horisont), som släpptes i slutet av förra året, handlar om Carl Bildts (M) tid som statsminister mellan åren 1991 och 1994. Smedjan har träffat Peter Egardt, som är en av bokens tre författare jämte Peje Emilsson och Annica Triberg.
Som statsministerns statssekreterare var Peter Egardt under regeringsåren en av Bildts närmaste medarbetare, med stor insyn i de berednings- och beslutsprocesser som låg bakom flera beslut som vi i dag tar för självklara, som friskolereformen och det svenska EU-medlemskapet.
Hur fördes då diskussionerna i Regeringskansliet under den här tiden? I tre kapitel skildrar Egardt alltifrån förarbetet som lade grunden för regeringsskiftet 1991 till hur Carl Bildt arbetade för att verkställa de borgerliga partiernas valplattform i regeringsställning.
Han berör bland annat frågan om förberedelserna inför maktskiftet 1991 och vilka lärdomar de hade dragit från de borgerliga regeringarna på 1970- och 1980-talen. Dessa var (ö)kända för att de föregicks av lite, eller i princip inget, förberedelsearbete. Det kom i sin tur att negativt påverka möjligheterna att faktiskt förverkliga regeringspartiernas ambitioner och att minska friktionerna inom regeringen.
En lösning blev att sätta de anställda som skulle samordna politiken under samma tak.
– Det viktigaste var nog att vi insåg betydelsen av att det gällde att skapa en vi-känsla för alla i Regeringskansliet. Inte minst alla politiskt anställda. Därför var det viktigt att vi jobbade med varandra så nära som möjligt, säger Peter Egardt och fortsätter:
– Under Fälldin-regeringarnas tid satt de som skulle samordna politiken hos respektive partiledare. Det skapade spänningar. Det kunde innebära att Centerpartiet och Folkpartiet, som då var större tillsammans än Moderaterna, kunde skapa situationer där två slog den tredje. Att man ville positionera sig eller skapa kortsiktiga vinster för det egna partiet, och att en del kände att det var viktigare än att det skulle gå bra för regeringen som helhet.
När alla samordnare placerades vid statsrådsberedningen blev det mycket enklare att utveckla en lagkänsla.
När alla samordnare placerades vid statsrådsberedningen blev det mycket enklare att utveckla en gemensam lagkänsla och kollegialitet, menar Egardt. Något som också underlättade för förhandlingar mellan partierna inom regeringen. Även riksdagsgrupperna inkluderades mer i arbetet än vad de hade gjorts i tidigare regeringar, vilket stärkte relationen mellan Rosenbad och Helgeandsholmen.
På frågan hur det är att jobba som statssekreterare, säger Egardt att det är en roll som kraftigt skiljer sig åt beroende på var du har ditt kontor.
– Det beror på om du är statssekreterare på ett fackdepartement eller statssekreterare på statsrådsberedningen. För det är lite olika roller. Om du är statssekreterare vid statsrådsberedningen, alltså den roll jag hade, då är du ansvarig för regeringskansliets organisation. Du är också säkerhetsansvarig.
– Jag hade föredragningar av Säpochefen och rikspolischefen. Plus att jag både skulle hantera Carl som statsminister och se till att regeringen förbereddes ordentligt inför allmän beredning, inför Harpsundsmöten, inför aftonskolor, och så vidare.
Det låter som ett krävande jobb?
– Det är ett oerhört intressant jobb. Du får jobba dygnet runt. Du kan inte umgås så mycket med din familj under den här tiden. Det är verkligen krävande både fysiskt och psykiskt på många sätt.
– Men du känner att du kan påverka, vilket är väldigt tillfredsställande. Som statsministerns statssekreterare är du primus inter pares. Du har, om inte befälsrätt, så möjligheten att agera i statsministerns namn. Det är vad alla utgår ifrån också, att statsministerns statssekreterare uttrycker statsministerns vilja. Det är det som innebär att du kan göra mycket mer, säger Egardt.
Läs också:
Statssekreterarna på departement kallar han juniora ministrar, men som samtidigt ska agera administrativa chefer.
– En statssekreterare på ett departement är egentligen två saker. Dels är man en junior minister, så man är politiker och ska kunna formulera politiska svar inom sitt departements ansvarsområden. Det andra är att du också är den högsta administrativa chefen på departementet. Vilket skiljer oss från England och den engelska konstitutionen. Där har du ”junior ministers, in their own right”, och sedan Sir Humphreys av olika slag.
Fick vaska frågan om alkoholmonopolet
Hur såg Carl Bildt på sin roll, som en ledare bland likar eller mer av exekutiv chef som styrde med hela handen?
– Jag skulle snarare vilja säga att ingendera. Carl var och är alltid medveten om konstitutionen och konstitutionens innebörd. Vilket innebär att han var väl medveten om att statsministern är den som skulle fatta beslut i slutändan, och han var också beredd att fatta beslut i slutändan.
– Men han pekade sällan med hela handen och sade ’’Så här ska det vara’’. Utan han lät processen pågå så att alla fick chansen att föra fram sina synpunkter, eventuella invändningar och i den mån han pekade med hela handen så var det nog med min hjälp och inte han själv i så fall, säger Peter Egardt som menar att Bildt hade ett strategiskt synsätt.
På vilket sätt var synsättet strategiskt?
– Carl hade en bred blick. Inte det här med skygglappar för ögonen eller stuprörstänkande. Utan han förmådde tänka spektralt, det vill säga över hela spektrumet. Vad händer på det här området, om vi gör detta på det här sättet? Vad händer om vi fattar det här beslutet, hur blir reaktionerna från andra länder? Vad händer om vi positionerar oss alltför hårt i den här frågan, kommer vi att klara att hålla samman regeringen i så fall?
– Det menar jag är ett strategiskt synsätt.
Trots denna principiellt tveksamma undantagsregel som vi förhandlade oss fram till när det gällde Systembolaget.
Som exempel nämner Egardt snusfrågan, som kunde bli en avgörande fråga till nej-lägrets fördel i folkomröstningen om EU-medlemskapet.
– Skulle vi se till att det inte blir något snusförbud, då gällde det att ha alla med på vagnen. Och det kunde vi faktiskt få, när det gällde snuset, säger Egardt och lägger till:
– Men vi hade ett undantag från EU-fördraget till, och det gällde alkoholmonopolet. Där vårt parti hade en uppfattning som inte stämde överens med den vi drev i EU-förhandlingarna. Där hade vi gjort en övergripande bedömning om vad som krävdes för att vi skulle få socialdemokraterna och folkpartisterna med på vagnen. Då fattade vi beslutet att det var strategiskt viktigare att få ett avtal med EU, trots denna principiellt tveksamma undantagsregel som vi förhandlade oss fram till när det gällde Systembolaget.
Svenska statsministrar har unikt stor makt
Peter Egardt menar att det svenska statsministerämbetet i många delar är unikt till sin konstruktion, vilket ger en statsminister stor formell makt.
– Det skiljer sig från nästan alla europeiska konstitutioner som jag känner till. I den meningen att statsministern, i en del andra länder också, utser själv sina statsråd. Det är alltså inte riksdagen som ska godkänna dem. Det är statsministern som både anställer och avskedar statsråd. Det behöver inte finnas några skäl för vare sig det ena eller det andra. I en koalitionsregering får man ta lite större hänsyn av naturliga skäl för man vill inte orsaka en regeringskris som innebär att ett parti lämnar regeringen. Men statsministern har stor formell makt.
– Det andra, och det hänger ihop med det, att i Sverige så fattas nästan alla regeringsbeslut gemensamt. De fattas i regeringssammanträdena varje torsdag. De är då förberedda och samordnade mellan samtliga partier som ingår i regeringen och samtliga departement som är sakägare. En del har mer att säga till om än andra i vissa frågor. Det skickas då runt på gemensam beredning innan det kommer upp till beslut.
Finns det några undantag?
– De är mycket speciella och det handlar om en del frågor rörande rikets säkerhet. Till exempel när det gäller instruktioner till Säpo om vilka organisationer som anses samhällsfarliga och ska bevakas. Det är ett beslut som justitiedepartementet tar efter att statsministern eller hans statssekreterare har godkänt det.
– Det är alltså inget regeringsbeslut.
Trots att vi hade ogynnsamma omständigheter, med det ekonomiska förfall vi ärvde, lyckades vi faktiskt med att vända ekonomin.
Avslutningsvis, varför har boken fått titeln Reformatorn?
– Det är inte jag som har satt titeln men vi lägger fokus på regeringstiden med Carl som statsminister, säger Egardt. Trots att vi hade ogynnsamma omständigheter, om man säger så, med det ekonomiska förfall vi ärvde, lyckades vi faktiskt med att vända ekonomin, även om det syntes först strax efter nästa val.
– Vi lyckades genomdriva strukturella förändringar som vi i dag tar alldeles för självklara. Det handlade om en växande ekonomi. Det handlade om valfrihetsrevolutionen i välfärden. Det handlade om att få till stånd en uthållig ekonomi, alltså med miljörelevansen så att säga, och slutligen EG-medlemskapet.