Vardag i karantänens Italien

Vi vaknar upp till ännu en solig dag i Italien. Bara för att snart inse att vi hamnat mitt i vad som närmast kan beskrivas som hämtat ur ett dåligt filmmanus. 60 miljoner italienare är nu i karantän i ett försök att begränsa spridningen av covid-19.

Ni visste väl för övrigt att karantänen uppfanns i Italien? Fartygen som lade till i Venedig under pestens tid fick vänta 40 dagar innan de släpptes iland. Fyrtio på italienska är quaranta.

Direkt på morgonen börjar det plinga i telefonen, släkt och vänner undrar hur vi utvandrare har det. Rätt lugnt är mitt första svar. I går var vi inne på det stora köpcentrum norr om Rom där bland annat IKEA och ett stort byggvaruhus ligger. Då vi är inne i en intensiv fas i vår husrenovering är det mycket att köpa och många val att göra. Italienarna är normalt ett folk som gärna trängs på så liten yta som möjligt. Att hålla avstånd ligger liksom inte riktigt i deras natur. Inne på IKEA var man därför i full färd att tejpa upp streck på golvet för att markera hur man ska stå i kö och hålla det säkerhetsavstånd på EN meter som ingår i de åtgärder man nu tar. På byggvaruhuset hade de byggt upp tillfälliga skydd av plexiglas för alla kassorna. Även på banken hemma i vår by fanns tejp på golvet för att markera avstånd. Alla skolor och universitet stängde redan förra veckan i hela landet, så på vägen hem såg vi barnen trängas i lekparken där de njöt av friheten.

I söndags satte man ju hela Lombardiet och en del andra provinser i karantän. Detta fick till följd att många försökte lämna bland annat Milano, och ta sig till släktingar söderut. Många som bor i norra Italien är ursprungligen från det betydligt fattigare södern. Regionpresidenterna i södra Italien blev alldeles förskräckta. De såg med rätta framför sig hur virusflyktingarna drog med sig smittan till landsdelar som inte har en vård lika rustad som det rikare norr. För att stoppa denna rörlighet blev premiärminister Conte troligen tvungen att fatta detta omfattande beslut.

Under förmiddagen har det klarnat en smula vad detta faktiskt innebär. Det är tillåtet att göra nödvändiga arbetsresor till och från jobbet. Men många företag kommer att stänga de närmaste dagarna, för att slippa betala ut löner. Det är också tillåtet att göra nödvändiga ärenden, såsom att handla, besöka vården och ta hand om sina gamla släktingar.

Men så fort du ska åka någonstans måste du fylla i ett så kallat autocertificazione. Blanketten går att ladda ner på nätet. Där anger du vilka som ska åka vart och i vilket ärende, samt skriver under att du har tagit ställning till att detta är en nödvändig förflyttning. Detta papper ska du sedan vara beredd att visa upp om du blir stoppad i kontroll.

Enligt nyheterna ska alla sportevenemang ställas in, inte heller skall det genomföras bröllop eller begravningar

Vad betyder då detta för vår vardag? Det är lite svårt att säga såhär första dagen. Men att det innebär krångel och total förvirring är ju helt klart. Vi behövde åka till grannkommunen och köpa lite tegel till renoveringen. Efter lite förhandlade med våra byggare hittade vi blanketten på nätet och fyllde i den så att sambon kunde åka och köpa tegel. Därefter fick han reda på att stenhuggaren planerar stänga i morgon och blev tvungen att åka dit för att hämta de fönsterbräden vi beställt. Vad det innebär för våra övriga beställningar hos olika leverantörer törs vi inte ens tänka på. Å andra sidan har vår renoveringskassa sjunkit som en sten på börsen och med hjälp av kronkursen, så det gör kanske inte så mycket just nu.

Mina egna arbetsresor till Sverige verkar inte bli av den närmaste tiden, jag har på morgonen sett obekräftade uppgifter om att Norwegian slutar flyga till Italien. Det mesta kan jag dock sköta på distans. Lite tråkigt är det dock att det blir svårt att ta oss till mammas födelsedagskalas om två veckor.

Sambon var hos tandläkaren igår och borrade ur en tand som ska rotfyllas, och tanken var att det skulle ske imorgon. Men precis nyss ringde tandläkaren och meddelade att de stängt ner.

Vad mer? Enligt nyheterna ska alla sportevenemang ställas in, inte heller skall det genomföras bröllop eller begravningar. Hur det där med begravningar ska gå till förstår jag inte, för här begraver man inom tjugofyra timmar och har alltså inga större faciliteter för likförvaring. Alla skolor och universitet är som sagt stängda, och nu även gym och liknande.

Vi går upp på den lokala baren för att kolla läget. Till skillnad från skola och gym är nämligen baren nödvändig. Alla barer och restauranger får fortsatt ha öppet, men endast mellan klockan sex och 18. Väl på barnen måste man dock vara noga med att hålla ett avstånd på en meter. I vanliga fall trängs alla vid bardisken och sveper sin kaffe. Nu beställer man en meter från disken, går sedan och sätter sig och så bär barägaren ut din kaffe.

På vägen dit ser vi den enormt långa kön till apoteket – där de endast släpper in en person i taget. I vår lokala Coop finns fortfarande gott om varor, men frågan är hur det ser ut om någon vecka när störningarna i produktion och leveranser gjort sig påminda. I skrivande stund talas det på nyheterna om att man diskuterar att stänga ner all verksamhet. Även om det kändes lite konstigt att bunkra upp när vi handlade häromdagen så kan vi nog trots allt få nytta av vårt beredskapsförråd.

Även om vi inte gjort som ungdomarna i Boccaccios Decamerone och flytt fältet så förskansar vi oss här i vår by. Vi har mat, vin, internet och varandra. Samt 18 grader och sol. Vi har i alla fall tur med vädret.