Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Var inte naiva om Nyans också

Det etnoreligiösa och identitetspolitiska partiet Nyans hämtar i likhet med Sverigedemokraterna sin kraft ur misslyckad integrationspolitik. Tar vi inte framgångarna för Nyans på allvar, eller bortförklarar dem, riskerar problemen med parallellsamhällen att växa sig ännu större, skriver Alice Teodorescu Måwe.

Valaffischer för Partiet Nyans på Stortorget i Malmö. Foto: Johan Nilsson/TT

Minns ni förvåningen när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010? Trots den välkända sprickan mellan väljarna och partierna i synen på den generösa migrationspolitiken, som hade funnits i flera decennier, blev chocken i offentligheten stor. Hur kunde 5,7 procent rösta på ett parti med rötterna i den nynazistiska myllan? Hade svenska folket förvandlats till fullblodsrasister över en natt?

Förklaringarna till SD:s framgångar 2010, och efter samtliga val sedan dess, har varit minst sagt kreativa. Om det inte har handlat om ”arga, vita, medelålders män” som snuvats på sina privilegier, så har det handlat om samhällsdebattens prioriteringar (som om debatten om samhällsproblemen föregår uppkomsten av samhällsproblemen som sådana, och inte tvärtom), eller om vilka partier som genom samtal med andra partier legitimerar främlingsfientlighet och intolerans. 

Sällan har utgångspunkten varit den mest självklara: SD växer därför att partiet adresserar de samhällsproblem som människor som röstar på dem upplever som reella. SD växer därför att det stora migrationspolitiska experimentet inte varit folkligt förankrat. SD växer därför att integrationen försvårats av den stora migrationen vilket resulterat i konsekvenser på snart sagt varje annat politikområde: från arbetsmarknaden, välfärden, rättsväsendet till pensionerna och transfereringssystemen. 

12 år efter SD:s inträde i riksdagen är det framgångarna för partiet Nyans som väcker förvåning. 

12 år efter SD:s inträde i riksdagen, som skakade om den svenska parlamentarismen och kortslöt den forna blockpolitiken, är förvåningen över partiets nya position som Sveriges näst största parti inte lika utbredd. I stället är det framgångarna för Nyans, det etnoreligiösa, identitetspolitiska partiet, som väcker förvåning. En förvåning, som likt den som kom till uttryck avseende SD när det begav sig, väl illustrerar den bristande förståelsen för de uppfattningar som finns utbredda utanför etablissemangets trygga hägn. 

Det är ett underbetyg till etablerad media att ett radikalt, islamistiskt parti med en uttalad antisemitisk, homofobisk och kvinnofientlig politisk agenda, som öppet vänder sig till en betydande muslimsk minoritet i Sverige, inte granskats mer långtgående i årets valrörelse. Att ett parti som vill införa ett blasfemiförbud, separata badtider för kvinnor, och som bedrivit en desinformationskampanj mot svenska myndigheter som påstods omhänderta muslimska barn med stöd av LVU-lagstiftningen, inte tagits på större allvar. 

Läs också:

Nyans ser i dagsläget ut att få två mandat i Malmö kommun men inte ta sig in i riksdagen – den här gången – men det starka stödet som partiet fått enligt de preliminära resultaten i Rosengård C i Malmö (30,9 procent), Rinkeby C i Stockholm (23 procent) och i Västra Hisingen, Svarte Mosse, i Göteborg (25,2 procent) bör tjäna som en varning om vad som kan hända framöver. 

På sikt kan nämligen den splittring – det vill säga såväl den mentala som den geografiska segregationen – som manifesteras i förekomsten av dagens parallella samhällen ytterligare fördjupas av krafter som Nyans. Det kommer att göra den puttrande konflikten mellan majoriteten, såväl den infödda som den integrerade, och minoriteten, det vill säga de människor som aktivt inte önskar integreras, alltmer oöverbryggbar.

Risken är dessvärre överhängande att det offentliga samtalet, om och när Nyans eller ett parti med samma separatistiska agenda når riksdagen, kommer att söka långsökta förklaringar av samma förvirrade karaktär som gjorts ifråga om SD. Det kommer att talas om minoriteters påtvingade utanförskap, om ett polariserat samhällsklimat som en följd av ett allt starkare SD, om bristande representation inom det politiska och kulturella etablissemanget. 

Nyans skördar framgångar eftersom partiet identifierar de värderingar som många människor i svenska förorter härbärgerar. 

Sällan kommer den mest självklara och obekväma utgångspunkten att dryftas: Nyans skördar framgångar eftersom partiet identifierar, och gör sig till bärare av, de värderingar som många människor i svenska förorter härbärgerar. Värderingar som står i strid med västerländska ideal om sekularism, kvinnlig frigörelse och individens självständighet. Värderingar som de inte har några som helst ambitioner att ersätta med våra.

Partiet Nyans partiledare Mikail Yüksel tillsammans med en av partiets valarbetare på Rosengård i Malmö. Foto: Johan Nilsson/TT

Nyans, liksom Sverigedemokraterna, utgör ur detta perspektiv varsin sida av samma mynt: Bägge partier är symptom på den misslyckade integrationen. Och om den generella uppfattningen är att det politiska landskapet blivit komplicerat till följd av SD och det påstådda ”kulturkriget” så är det inget mot vad som väntar den dag ett parti som Nyans tar sig in i riksdagen. 

Ett sådant scenario skulle spela SD i händerna, som då sannolikt skulle växa än mer, kraftigt förändra konfliktlinjerna i samhället och, vilket nuvarande valresultat mycket troligt kan komma att visa, också försvåra för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att behålla sin dominans i invandrargrupper där de traditionellt sett haft ett starkt stöd. För Socialdemokraterna vore ett sådant scenario katastrofalt i ett läge där partiet redan tappat en stor andel arbetarväljare till SD och, genom Nyans framgångar, skulle riskera att tappa ytterligare en lojal väljargrupp. 

Efter 12 år med SD i riksdagen och en förvåningsgrad som ständigt överträffar sig själv bör vi ta veckans valresultat på allvar. Men framför allt behöver vi förhålla oss till den verklighet som utfallet speglar. Och precis som ifråga om SD lär det bästa botemedlet mot partier som Nyans ligga i åtgärder som kommer åt den utbredda segregationen – såväl den geografiska som den mentala. Det kommer nämligen inte gå att framhålla att vi inget visste, att vi varit naiva, ännu en gång. 

Vill du ha Alice Teodorescu Måwes texter direkt i din inkorg? Prenumerera på Smedjan nedan!