Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Vänsterpartiets elnationalism är en usel idé

Nationalism och isolationism är Vänsterpartiets lösning på elkrisen. Det är knappast någon överraskning om man ser till partiets ideologiska historia, skriver Benjamin Dousa.

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar (V) under den senaste partiledardebatten på TV4. Foto: Fredrik Sandberg/TT

De skenande elpriserna har gjort energifrågan till partipolitiskt sprängstoff. Varannan svensk oroar sig för de höga priserna som redan i dag påverkar familjers privatekonomi och företags investeringsförmåga. I norra Sverige är elpriserna dubbelt så höga jämfört med ett vanligt år. I de mellersta och södra delarna av landet är elpriserna fyra gånger så höga. 

De flesta partier har fokuserat på hur Sverige kan öka elproduktionen. Men inte Vänsterpartiet. Nooshi Dagdostars linje i TV4:s partiledardebatt var att vi har importerat höga elpriser från kontinenten och att regeringen därför borde stoppa alla nya kablar till Europa, som den nya Hansa PowerBridge mellan Skåne och Tyskland och Aurora Line mellan Norrbotten och Finland.

Det stämmer att ett integrerat energisystem, där länder kan handla el med varandra, får ett mer enhetligt pris. Idag handlar vi hela tiden med våra grannländer. Det första initiativet för en gemensam nordisk elmarknad togs redan på 60-talet. Logiken var enkel: vid regniga perioder skulle Sverige och Norge kunna exportera vattenkraft till Danmark och Finland. Under torrare perioder skulle Danmark och Finland kunna exportera vindkraft till oss.

Idag exporterar och importerar vi ofta samtidigt. Vi kan exempelvis exportera el till Finland från norra Sverige, och samtidigt importera el från Danmark till södra Sverige. Ju mer sammanflätade vi är, desto mer enhetligt kommer priset att bli.  

Vänsterpartiets politik skulle också riskera att skapa obalanser i hela energisystemet. 

Så Vänsterpartiet har en poäng, kortsiktigt: skulle Sverige sluta handla el med andra länder skulle priset sjunka kortsiktigt, precis som priset på järnmalm skulle falla vid ett exportförbud. Men vad skulle hända efter ett tag, om vi lät oss styras av Dadgostars elnationalism? Om väderförhållandena är bra exporterar vi idag mycket el. Om den elen inte skulle kunna exporteras, skulle lönsamheten för energiproducenterna falla. Många vind- och vattenkraftverk skulle inte vara lönsamma. Investeringar i ny elproduktion skulle kollapsa. Redan idag har många vindkraftsprojekt i norra Sverige svårt att få ihop kalkylerna på grund av dålig överföringskapacitet till Finland och södra Sverige.

Genom handel kan vi enklare balansera elnätet med hjälp av andra länder. Foto: Johan Nilsson/TT

Vänsterpartiets politik skulle också riskera att skapa obalanser i hela energisystemet. Elnätet måste vid varje givet tillfälle vara balanserat: lika mycket el som konsumeras måste komma in, annars får vi omfattande strömavbrott. Genom handel kan vi enklare balansera elnätet med hjälp av andra länder.

Hade Sveriges elmarknad inte integrerats med resten av norra Europa, hade betydligt fler reservkraftverk behövts. Om det likt idag skulle innebära oljekraftverk, som effektreserven i Karlshamn, skulle det få omfattande koldioxidutsläpp som följd. Har det blåst för lite eller om vattenreserverna är låga sätts Karlshamnsverket igång. Vid drift eldas upp till 140 000 liter olja i timmen. Olja, det näst sämsta sättet att producera el på för klimatet efter kol. 

Läs också:

Svenska Kraftnät skriver i sin marknadsanalys att södra Sverige är helt beroende av import för att balansera energisystemet. Bara en så enkel sak som att byta en bränslestav i en kärnkraftsreaktor skulle kunna innebära effektbrist och därmed strömavbrott om vi inte tilläts importera el eller hade reservkraft.

Förutom att koldioxidutsläppen i Sverige skulle öka, skulle även utsläppen i våra grannländer öka. Svensk elproduktion är i stort sett fossilfri. Men länder som Finland, Polen och Tyskland är mer beroende av rysk gas och kolkraft. I EU kommer nästan 40 procent av elproduktionen från fossila bränslen. Varje terawattimme från kolkraft som svensk el kan tränga ut genom export är bra för Europa.

Idépolitiskt är Vänsterpartiets nationalism inte något nytt. 

Vänsterpartiets energipolitik skulle bädda för en riktigt otäck situation. Den går heller inte ihop. Partiet motsätter sig ny kärnkraft, vilket gör oss mer beroende av väder och vind. Men de vill inte att vi ska kunna ta hjälp av andra länder för att klara elförsörjningen de dagar det blåser för lite i Sverige. Då finns bara två alternativ kvar: strömavbrott, eller oljeeldad reservkraft.

Dessutom återstår många andra frågor. I Vänsterpartiets budgetreservation saknas finansiering för utbyggd reservkraft. Elhandeln omfattas också av EU:s regelverk om fri rörlighet för varor och tjänster. Hur skulle de rent juridiskt stoppa handeln?

Idépolitiskt är Vänsterpartiets nationalism inte något nytt. Fram tills nyligen var partiet helt emot ett EU-medlemskap. De har motsatt sig alla större samtida frihandelsavtal på europeisk nivå. Och inget annat parti i riksdagen vill begränsa arbetskraftsinvandringen lika mycket trots att V i sitt partiprogram menar att ’’nationalismen har ingen plats i en demokratisk vänsterpolitik’’.

Inte ens Sverigedemokraterna, riksdagens enda uttryckligt nationalistiska parti, tycker att vi ska stoppa elhandeln med våra grannländer.