Johanna Grönbäck: Välkommen till smittskyddsstaten

Inom två veckor hade nästan alla länder i EU och OECD förbjudit offentliga sammankomster och stängt arbetsplatser. Bara dagar efter att världshälsoorganisationen WHO deklarerat att coronautbrottet var en pandemi hade flera EU-länder återinfört inre gränskontroller eller rentav stängt gränserna för vissa resenärer.

Åtgärder som i normala fall hade krävt månader eller rentav år av debatt och utredningar gjordes i mars förra året på timmar. Snabba beslut behövdes, men vad man vann i tid i hanteringen av ett akut hot, förlorade man i diskussion om långsiktiga konsekvenser. Trots att det handlade om radikala inskränkningar i människors mötes- och rörelsefrihet.

Diskussionen om världen efter pandemin fick i stort sett utebli, som om tillfälliga nödåtgärder inte tenderar överleva långt efter den aktuella krisen.

Nu tas initiativ för att åter öppna världen. Europeiska kommissionen har föreslagit ett vaccinpass för att möjliggöra fler resor över landsgränser. Detta ”gröna digitala certifikat” ska visa om man har vaccinerats, har antikroppar eller är infektionsfri. Särskilt ivriga har de turismberoende länderna varit. Målet är att ha det klart till semestertiderna.

Å ena sidan är det ett välkommet steg tillbaka till en öppnare värld. Å andra sidan är det ett steg mot något nytt. Friheter som ges tillbaka, men med förbehåll.

Stegvis öppnas bland annat restauranger, museer, bibliotek och frisörsalonger, men bara för dem som kan uppvisa pass.

I den danska planen för återöppning av samhället blir ett nationellt coronapass en central del. Stegvis öppnas bland annat restauranger, museer, bibliotek och frisörsalonger, men bara för dem som kan uppvisa det pass som visar att man är vaccinerad, har antikroppar eller nyligen har testat negativt.

I Folketinget var det bara ett parti som motsatte sig planen. Det högerpopulistiska och (även med danska mått) invandringskritiska Nye Borgerlige lämnade förhandlingarna på grund av coronapasset. Passet, menar man, är oacceptabelt eftersom det innebär en ökad kontroll över medborgarna, och dessutom ålägger privata verksamheter att vara kontrollorgan.

I Sverige pågår arbetet med vaccinationsintygen som ska vara klara till juni. Digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) har påpekat att han tror ”att det första det kommer att användas till, är för resor”, men att han även kan se intygen användas för att gå på exempelvis konserter, fotbollsmatcher och till fotvårdssalonger och frisörer. Hans resonemang skiljer sig från det danska. Här verkar det, så här långt, som att det ska bli upp till enskilda näringsidkare att välja om de vill se intygen eller inte.

Frågan som få tycks ställa är vad intygen inte ska användas till.

Den frågan som få tycks ställa är vad intygen inte ska användas till. Vilka aktörer som inte med statens uttryckliga stöd ska kunna fråga om individers hälsodata, verkar antingen självklar eller ointressant.

I danska fallet finns en solnedgångsklausul. När alla är vaccinerade ska passet fasas ut och bara användas för resor. EU:s system ska gälla fram till dess att WHO inte längre klassar covid-19-pandemin som ett internationellt hälsonödläge. När den tidpunkten infaller och vad som är nästa hälsonödläge förblir obesvarade. ”Vi tror att inte att covid-19 är en sjukdom som vi kommer bli av med helt och hållet”, säger snarare Sara Byfors, enhetschef på Folkhälsomyndigheten i en intervju med DN.

Problemet är inte tillfälliga lagar. Problemet är att de tillfälliga lagarna sällan är tillfälliga. Likadant är problemet inte åtgärder som används i begränsade syften. Problemet är att begränsningarna med tiden tenderar bli luddiga i kanterna.

I Sverige finns momsen och hyresregleringen som tillfälliga åtgärder sedan mer än 60 respektive 70 år tillbaka. FRA-lagen infördes med brasklappar om starka begränsningar. Nu utökas befogenheterna till signalspaning. Datalagring skulle som verktyg bara användas mot de grövsta brotten. Nu begärs datalagringsdata ut tusentals gånger i månaden.

 I fallet med coronapass har knappt någon bemödat sig att lyfta långsiktiga perspektiv.

Och i fallet med coronapass har knappt någon bemödat sig att lyfta långsiktiga perspektiv eller avvägningar mot integritet.

Snabbt byggs nu omfattande infrastruktur och politisk prestige upp kring detta system. Sannolikheten att intygen i stället för att avvecklas utvecklas till att innehålla mer hälsodata eller användas vid fler tillfällen, riskerar vara hög.

Om inte annat är det ett retoriskt smidigt sätt för staten att säga sig minska risken för en rad olika sjukdomar att spridas inom landet. Sjukvården ska ju, som det heter, inte belastas i onödan.

Välkommen till smittskyddsstaten. Hur gick det egentligen till när vi bestämde att skyddet mot covid-19 var överordnat grundläggande samhälleliga värden, och är vi verkligen beredda att leva med den prioriteringen?