Samhälle Krönika
Väljarna vill inte ha det som på twitter
Det uppskruvade tonläget från ledande socialdemokrater visar på ett slående ointresse för väljarna. När pandemin klingar av krävs ett framåtblickande och lösningsorienterat politiskt ledarskap som tvingar alla riksdagens partier att ta ansvar, skriver David Ahlin.
Efter Joe Bidens seger i det amerikanska presidentvalet berättade Ed O’Keef, rutinerad politikreporter på CBS News, om några slutsatser som Biden-kampanjen dragit. En central del av strategin var att hålla sig borta från Twitter:
We turned off Twitter. We stayed away from it. We knew the country was in a different headspace than social media would suggest.
Tänk om det är på samma sätt i Sverige? Tänk om det uppskruvade och oförsonliga tonläget i debatten inte alls representerar stämningsläget i den breda väljarkåren?
De väljare jag intervjuat genom åren (och de är ganska många) har några saker gemensamt. De vill att deras politiska företrädare ska lösa riktiga problem, få gemensamma angelägenheter som skolan, sjukvården och brottsbekämpningen att fungera bättre. Och de vill att politiska partier ska samarbeta för att åstadkomma riktig och varaktig förändring för svenska folket. Att arbeta för väljarna, och inte för sig själva.
Ett annat bestående intryck är den respekt som finns för politikernas svåra uppdrag, och samtidigt stoltheten över att vi har möjlighet att rösta och påverka i fria val. Det är nästan alltid en schysst samtalston. Även om man har olika åsikter, så tror de flesta gott om andra. Även meningsmotståndare har goda avsikter, men ser kanske andra lösningar på problemen.
Ibland undrar jag var den där ökade polariseringen egentligen finns, och vilka som håller liv i den.
Det talas ofta i media om ökad polarisering bland väljarna. Ibland undrar jag var den där ökade polariseringen egentligen finns, och vilka som håller liv i den.
Vår egen valrörelse närmar sig. Om ett drygt år är den i full gång, och våra partier har fortfarande möjlighet att välja vilken sorts valrörelse de vill bidra till. Statsminister Stefan Löfven verkar redan ha bestämt sig. Han sitter i SVT och säger att vår demokrati kan vara i fara om Sverige får en moderatledd regering. Att en moderatledd regering skulle hota demokratin i Sverige. Ett påstående som till att börja med är helt grundlöst, och som är ännu ett grovt övertramp i försöken att misstänkliggöra oppositionen.
Det visar också på ett slående ointresse för väljarna.
Men uttalandet visar samtidigt att Socialdemokraterna verkar ha valt väg. De vill fokusera på att ta heder och ära av sina meningsmotståndare, i stället för att berätta vilka politiska förslag de själva har för att lösa riktiga problem i samhället. Det visar också på ett slående ointresse för väljarna, för att faktiskt se och försöka lösa de problem som väljarna brottas med i sin vardag.
Tomma tunnor skramlar mest. Den som inte har så övertygande argument kompenserar ofta genom att höja rösten. Är inte så säker på att det kommer att fungera den här gången, men det är kanske det enda kort som Stefan Löfven har kvar på hand.
Själv så tror jag att det nu finns efterfrågan på ett annat sorts ledarskap. Samling, i stället för konfrontation. Respekt, i stället för smutskastning. Att låta alla bidra, och ta ansvar, i stället för isolering.
Läs också:
Pandemin präglar fortfarande tillvaron, men den börjar tappa greppet. Vaccineringen går segt, men den går framåt. Bara det faktum att det finns vaccin, och att vi vet att det snart blir vår tur, innebär ett ljus i tunneln. Snart har äldre och riskgrupper vaccinerats. Restriktioner kommer steg för steg att kunna lyftas bort. Nu finns en uppdämd optimism och framtidstro bland många väljare. Folk gör planer för livet efter pandemin. Nya projekt, renoveringar, resor. Fester och klubbar kommer tillbaka. Snart kan vi gå på fotboll eller teater igen. Och ekonomin kan stå inför en kraftig återhämtning.
Många kommer att efterfråga ett framåtblickande politiskt ledarskap.
I det här nya klimatet som kommer, när framtidstron trycker undan kriskänslan, så tror jag att många kommer att efterfråga ett framåtblickande politiskt ledarskap som tar fasta på Sveriges stora möjligheter. Ett ledarskap som säger att det går, som förmedlar en övertygelse om att det är fullt möjligt att lösa de samhällsproblem som Sverige brottas med, om man bara sätter samarbete, problemlösning och resultat i första rummet.
En annan fördel, om alla partier i riksdagen fick vara med och ta ansvar, är att alla partier kommer att utsättas för samma rimliga granskning och ansvarsutkrävande. Sverigedemokraterna får lämna offerkoftan hemma och börja svara på riktiga frågor: Går kalkylen ihop? Har ni utrett förslagets alla konsekvenser? Är det praktiskt genomförbart?
Det är hoppingivande att Liberalerna verkar vara på väg att landa i en liknande slutsats. Partistyrelsens besked, som förhoppningsvis vinner stöd på Liberalernas partiråd i slutet av veckan, skulle innebära att Liberalerna först och främst söker stöd för sin politik, och kan börja samtala med alla partier i riksdagen, i stället för att styras av vilka partier som ska isoleras.
En betydande minoritet av Centerpartiets väljare svarar att de föredrar en moderatledd regering som samtalar med Sverigedemokraterna.
Liberalerna verkar också ha de flesta av sina väljare med sig, både bland den lilla skara som är kvar, och de som fortfarande kan tänka sig att rösta på Liberalerna i nästa val. Enligt undersökningar som publicerats så föredrar majoriteten en moderatledd regering som för samtal med Sverigedemokraterna, framför en Socialdemokratiskt ledd regering som för samtal med Vänsterpartiet. Betydligt fler föredrar också Ulf Kristersson som statsminister, framför Stefan Löfven.
Samma undersökning sätter också fingret på en känslig punkt för Centerpartiet. 45 procent av C-väljarna föredrar enligt undersökningen en socialdemokratisk regering som för samtal med Vänsterpartiet för att få igenom sin politik. Men en betydande minoritet av Centerpartiets väljare, 35 procent, svarar att de föredrar en moderatledd regering som samtalar med Sverigedemokraterna för att få igenom sin politik. Här finns alltså en inte obetydlig grupp centerväljare som sannolikt gärna ser ett maktskifte i nästa val, efter åtta år av socialdemokratiskt styre. Och de ser hellre Ulf Kristersson än Stefan Löfven som statsminister.