Våldet har ersatt meritokratin i skolan
Det blir allt vanligare att elever attackerar lärare. Utvecklingen är obehaglig, men kan inte komma som en överraskning för den som följt utvecklingen i skolan. Den pedagogiska strategi som har fråntagit lärarna all auktoritet har också gjort dem till lovligt byte för elever som vill hävda sig.
Inför sommarlovet förra året larmade Lärarnas riksförbund i Malmö om stressade lärare med sömnproblem. Bland annat framkom att många drabbades av hot och våld från sina elever. Nu har Sydsvenskan följt upp med en granskning som visar att problemen blivit värre sedan dess. Lärare nämner sparkar, slag och dödshot. En av dem blev huggen i benet med en glasbit efter att ha bett en elev cykla lugnare.
Malmö är visserligen en våldsam stad, men det finns ingen anledning att tro att situationen på skolorna är särskilt mycket bättre i övriga landet. I höstas visade Arbetsmiljöverkets statistik att anmälningar om allvarligt fysiskt våld i grund- och gymnasieskolan ökat med 28 procent på ett år. Över 70 procent av fallen var elever som utövat våld mot lärare och annan personal. I Västerås förföljdes en lärare av släktingar till en elev till den grad att läraren var tvungen att bära personlarm och ha väktare utanför hemmet. I Uppsala blev en elev så provocerad av reglerna för mobiltelefoner att han eller hon misshandlade sin lärare. För att bara ta några få exempel.
Situationen är grotesk. Men det är tyvärr en utveckling som hade kunnat förutses och stoppas.
Förra året gav forskarna Magnus Henrekson, Inger Enkvist, Martin Ingvar och Ingrid Wållgren ut boken Kunskapssynen och pedagogiken. Enligt dem är den postmoderna synen på kunskap och pedagogik orsaken till att svensk skola misslyckas med sitt uppdrag. När fakta ses som något subjektivt eroderas lärarens roll, från att vara den som förklarar och lär ut till att vara en guide till elevens egen kunskapsinhämtning. Som ett verktyg i lådan att jämställa med Wikipedia.
När Smedjan träffade Magnus Henrekson för att tala om boken kopplade han dess budskap till en av det fria samhällets viktigaste hörnpelare: meritokratin.
– När det bildas en rangordning som bygger på kunskap och kompetens accepteras den. Det syns i de bästa företagen och i de mest framgångsrika idrottslagen. Men med sin kunskapssyn och sin nedvärdering av läraren till handledare, en medaktör bland andra i en social process, tar skolan avstånd från en meritokrati byggd på kunskap och kompetens.
Människor har dock en inbyggd längtan efter meritokrati, och när den kunskapsbaserade meritokratin bryts ned i skolan skapas utrymme för andra hierarkier. Henrekson berättade att en del unga i sin strävan efter att hitta en meritokratisk miljö dras till kriminalitet. Där är det tyvärr inte kunskap utan våldskapital som är den efterfrågade meriten, men det fungerar på samma sätt: Den som presterar rör sig uppåt i hierarkin.
Samtidigt har det blivit alltmer riskfritt för elever att bete sig dåligt. Mellan rapporterna om elever som hotar och misshandlar lärare, kan man också hitta notiser om elever som anmält lärare för kränkning och våld, exempelvis när de blivit tvungna att utvisa en elev som vägrat vara tyst under en föreläsning. På Skolinspektionens hemsida anges som exempel på en olaglig kränkning när en lärare tog tag i en elevs arm och fysiskt utvisade honom.
Den traditionella kunskapssynens meritokrati har brutits ned. Samtidigt finns det anledning för lärare att dra sig i det längsta för att fysiskt avlägsna elever som vägrar respektera reglerna – även när inget annat hjälper. Med en sådan utveckling är det inte svårt att se hur elevers våld mot lärare har kunnat bli ett allvarligt problem.
Det är förstås inte någon slump att det sker just nu. Den övergripande bilden många har i dag är att våld blir alltmer accepterat av det offentliga. Men grunden för våldet mot lärare har lagts under flera decennier.