Samhälle Krönika
Vad gör vi åt de lättkränkta machopojkarna?
Få tror idag på politikens möjlighet att planera och styra ekonomin, men desto fler tror på politikens möjlighet att forma ungas värderingar och planera bort gangsterkulturen. Goda normer formas av goda förebilder, inte av politiker, skriver Fredrik Kärrholm.
Lättkränkta machopojkar. Så beskriver poliskommissarien och gängexperten Gunnar Appelgren den typiska gärningsmannaprofilen bakom skottlossningarna.
Vid månadsskiftet presenterade polisen uppdaterad statistik för årets tio första månader: 54 döda. Totalt 345 skjutningar. Fler än en per dag.
Detta våld beror inte på att unga män är fattigare eller mer utanför i Sverige än i andra länder, att rasismen är värre eller narkotikahandeln mer lukrativ. Den slutsatsen når författaren Jens Lapidus i DN Kultur.
Våldet förklaras av en hypermaskulinitet, menar Lapidus. Delvis som konsekvens av att kulturella normer importerats med utländska patriarkala tankesystem, men kanske främst som en reaktion på ett jämställt samhälle. Detta ligger också i linje med viss sociologisk gängforskning.
I Expressen argumenterar Hanif Bali, i polemik med Lapidus, skarpt för invandringens avgörande betydelse. Problemen handlar i grunden om hederskultur, förklarar Bali.
Sannolikt har båda rätt.
I Kriminalvårdens studie Vägen ut ur gänget (2019) framgår att maskulinitet är en anledning till att unga män attraheras av gängmiljön. I det effeminerade svenska samhället blir dragningskraften troligen extra stark för killar från hemmiljöer präglade av patriarkala värderingar och starkt hederstänkande.
Vad bör då göras? Brottsförebyggande arbete behöver ske på olika sätt. Mot kriminellt aktiva personer behövs det som inom kriminologin kallas för tertiär prevention. En sådan åtgärd är till exempel ungdomsfängelse. Här handlar det om att isolera fullt utvecklade bränder och hindra mer förödelse.
I andra fall kan elden släckas, oftast i ett tidigt skede. Med sekundär prevention riktas åtgärder mot personer i riskzon. Bland annat kan socialtjänst ha så kallade orossamtal med föräldrar. Den unge kan erbjudas olika former av kognitiv beteendeterapi, för att öva sociala färdigheter, träna ilskekontroll och lära sig moraliskt resonerande.
Primär prevention riktas bredare. Här handlar det om att det över huvud taget inte ska börja brinna.
Primär prevention riktas bredare. Här handlar det om att det över huvud taget inte ska börja brinna. Hit hör insatser mot destruktiv kultur och utbredda värderingar, såsom lättkränktheten och den destruktiva hypermaskulinitet som Lapidus beskriver.
Det framstår dock som tveksamt om lösningen är radikala ambitioner om att forma den nya genusneutrala människan, som tidigare utbildningsministrar gett uttryck för. Mer realistiskt är nog det Lapidus tar upp, att premiera traditionellt manliga dygder. Det vill säga en maskulinitet präglad bland annat av att sätta andra framför sig själv, använda sin fysiska styrka för goda ändamål, iaktta självbehärskning och göra sin plikt.
Läs också:
Huruvida gossar i högre utsträckning ska efterlikna ridderliga gentlemän eller referera till sig själva som hen, bör dock inte vara en politisk fråga. Staten ska inte uppfostra medborgarna, lika lite styra ungas socialisation. Sådant begås av totalitära regimer.
Likväl behövs kulturell utveckling. Goda normer och värderingar behöver stärkas, hederstänkande och gangsterkultur motarbetas.
Nobelpristagaren Friedrich von Hayek tillägnade boken Vägen till träldom till ”socialister i alla partier”. Den skrevs i mitten av förra seklet, när idéer om planekonomi mer eller mindre var allmängods.
Goda värderingar främjas av starka föräldrar, idrottstränare, fritidsledare, lärare och vuxna i allmänhet.
I dag tror färre på statens förmåga att planlägga samhällsekonomins utveckling. Men desto fler hyser en övertygelse om att politiken genom detaljstyrning kan styra samhällsutvecklingen till det bättre. Kantad av goda föresatser är dock även det en väg till träldom.
Det krävs skärpta straff och till viss del en mer ingripande socialtjänst, men därutöver behövs framför allt fler sunda och självständiga auktoriteter. Goda värderingar främjas av starka föräldrar, idrottstränare, fritidsledare, lärare och vuxna i allmänhet. Detta har varit centralt för att forma det moderna, fredliga Sverige vi känner.
Ett civiliserat samhälle förutsätter en vuxenvärld i kontroll, med omsorgsfulla krav och konsekvenser. För detta måste lagar och förordningar skapa förutsättningar.
Rektorer ska ha mandat att besluta om ordningsregler, lärare ska ha befogenheter att upprätthålla dem. Föräldrar ska avkrävas ansvar. Men ungas värderingar formas lämpligen med minimal politisk styrning.