Ekonomi Krönika
Trumpmatte för dumbommar
Trumpadministrationens tullar är baserade på en till synes avancerad formel. Men bakom de grekiska symbolerna gömmer sig en både enkel och på flera sätt korkad matematik. Det skriver Fredrik Kopsch, chefsekonom på Timbro.
Förra veckan inföll Liberation day. Donald Trump presenterade sitt omfattande tullpaket mot resten av världen. Trump menar att alla andra lurar USA genom att sälja varor till dem, men utan att köpa något i gengäld. Det har gjort att amerikanska jobb flyttat till andra länder, något som för Trump tycks vara katastrofalt. Det hela är baserat på vad jag skulle vilja kalla Trumpmatte: Man startar i felaktiga premisser, får något att se komplicerat ut, skjuter lite från höften, och bara kör!
Men hur har man egentligen kommit fram till tullarna som nu införs mot resten av världen? Jo, det följer en ganska enkel regel. Den nya tullen, på allt som importeras från ett annat land är det högsta av 10 procent, eller ∆τi (delta tau), där det senare ges av en, för de flesta, vid första anblick mycket avancerad formel.
Jag vet att många blir lite skrämda av formler i allmänheter och grekiska bokstäver i synnerhet, men jag ska försöka förklara vad det här betyder. Det är faktiskt ganska enkelt.
xi är hur mycket USA exporterar till land i, och mi är hur mycket de importerar. Differensen mellan dem är handelsbalansen, där Donald Trump menar att USA blir lurade av alla andra.
I nämnaren finns två grekiska bokstäver, ε (epsilon) och φ (phi). ε beskriver hur importen kommer att förändras med avseende på importpriser, en elasticitet med nationalekonomiska termer. φ beskriver i sin tur hur mycket av tullarna som spiller över i importpriser.
För att kunna beräkna hur stor tullen ska bli behöver de här två parametrarna få numeriska värden, det har Trumpadminstrationen gett dem, ε = 4 och φ = 0,25. De säger alltså att om importpriserna ökar med en procent så minskar importen med fyra procent, och samtidigt att om tullarna ökar en procent, så ökar importpriserna med 0,25 procent. De här två valen förtjänar några kommentarer, för de är viktiga att förstå.
Om man matematiskt vill skriva siffran 1 och verka lite smartare, kan man exempelvis skriva
En uppenbar detalj att notera är att Trumpadminstrationens val av parametervärden innebär att nämnaren i den till synes mycket avancerade formeln går att förenkla till hur mycket USA importerar från andra länder, eftersom 4 * 0,25 är lika med 1. För er som tycker att grekiska bokstäver är jobbiga kan det här vara en viktig lärdom. Om man matematiskt vill skriva siffran 1 och verka lite smartare, kan man exempelvis skriva ε * φ.
Men det är mer intressant att diskutera huruvida det är rimligt att sätta parametrarna som de gjort. Vi börjar med ε = 4. Det är naturligtvis så att om importpriser stiger kan vi förvänta oss lägre importer. Men det är inte så att storleksordningen är precis samma för alla länder och för alla importvaror. Om Sverige skulle införa lika höga tullar på både lyxklockor från Schweiz och livräddande vaccin från USA skulle importen sannolikt påverkas olika. Det ena, lyxklockor, kan man enkelt välja att avstå medan det andra är något man kommer prioritera även om priset stiger. Vi är alltså olika priskänsliga för olika varor som vi importerar. Och vi importerar olika varor från olika länder. Nu är det naturligtvis mycket enklare att behandla beteenden som en konstant, och då får 4 duga.
Det är ännu värre med valet av φ = 0,25. Här säger man i princip att om USA inför en tull på en dollar, kommer importpriset att öka med 25 cent. Det betyder att den som producerar varan utomlands kommer att få bära en stor del av kostnaden. Som stöd för det här valet lutar sig Trumpadministrationen på en vetenskaplig studie skriven av Cavallo med flera publicerad i American Economic Review.
Studien visar, säger Trumpadministrationen, att erfarenheterna av tullar mot Kina inte spillt över nämnvärt i amerikanska konsumentpriser. Det stämmer, men notera glidningen från hur tullar påverkar importpriser, till hur tullar påverkar konsumentpriser. Det är inte samma sak.
Läser man studiens slutsatser framgår att ”tariffs passed through almost fully to US import prices”. Att amerikanska konsumenter inte betalar nämnvärt högre priser i butik innebär att amerikanska företag betalar med lägre vinstmarginaler. Och om amerikanska företag slutar gå med vinst går de snart i konkurs och konsumenterna, som förvisso inte möter högre priser, kommer inte längre att ha inkomster att betala med ändå.
Om man löser ut formeln, som alltså bara är handelsbalansen med ett visst land dividerat med hur mycket USA importerar från det landet, får man ut hur mycket högre tullarna (∆τi) borde vara för att utbytet mellan de två länderna ska vara i balans, att man köper och säljer till varandra precis lika mycket. Och här ligger det största problemet med formeln. Den tar sitt avstamp i en felaktig föreställning. För varför skulle vi ha en perfekt handelsbalans med varje givet land?
För varför skulle vi ha en perfekt handelsbalans med varje givet land?
Låt mig förklara med ett enkelt exempel som kommer föra dig tillbaka till dina dagar på universitetet och den nationalekonomiska grundkursen.
Vi har tre länder som vi kallar Sverige, Island och Frankrike, som alla producerar tre varor som vi kallar sill, vin och västerbottenost. Det finns inga tullar eller handelshinder utan länderna får sälja helt fritt till varandra.
Sverige producerar ett överskott av västerbottenost, alldeles lagom mycket vin men för lite sill.
Island producerar ett överskott av sill, lagom mycket västerbottenost men för lite vin.
Frankrike producerar att överskott av vin, lagom mycket sill men för lite västerbottenost.
Här finns uppenbara vinster av handel. Sverige köper sill från Island, Island köper vin från Frankrike och Frankrike köper västerbottenost från Sverige och alla får precis lagom av allt. Men notera att alla har en negativ handelsbalans med något av de andra länderna. Det är inte för att de blir lurade av varandra, utan för att de i olika grad är specialiserade på olika typer av produktion.
Just det här tycks Trump ha missat. För honom betyder ett handelsunderskott med ett annat land att de har höga tullar, manipulerar sin valuta, eller på något annat sätt hindrar varor att strömma från USA. Det finns ingen annan förklaring, menar han. Det kan inte vara så att det finns naturliga fördelar att producera vissa varor i andra länder, som tillgång på råvaror, eller ekonomiska fördelar, som lägre levnadskostnader och därmed lägre löner. Bara i en sådan världsbild kan man förstå hur Trump landat där han landat.
De nu införda tullarna har ju inget som helst att göra med huruvida länder infört ogynnsam handelspolicy mot USA. För det första får väldigt många länder 10 procent i tull. Det är den lägsta nivån. Länder som hamnar där har en själva ett handelsunderskott med USA, de köper mer från USA än vad USA köper från dem. Ett av dem är Brasilien som genom tullar och andra handelshinder försvårar för handel med just USA. Ett motsatt exempel är Vietnam som har ett väldigt stort handelsöverskott mot USA, de köper inte så mycket från USA, men exporterar enorma mängder eftersom Nike valt att lägga ett hundratal fabriker i landet. För att underlätta just de investeringarna har de länge arbetat för goda handelsförbindelser med USA. Import från Vietnam får 46 procent i tull.
Det är oklart vad Trump vill uppnå. Få människor skulle köpa Nikeskor som helt tillverkats i USA, de skulle bli alldeles för dyra. Och få människor i USA skulle vara villiga att ta jobben. Komikern Dave Chapelle formulerade det mycket mer sofistikerat än vad jag klarar av senast Trump var president.
”I want to wear Nikes, I don’t want to make them shits.”