Trots Wilders bakslag: populismen är här för att stanna
Om ett parti ökar sitt väljarstöd med tre procentenheter – har det då vunnit eller förlorat? Jämfört med opinionsläget i början av året är förstås gårdagens valresultat ett rejält bakslag för Geert Wilders Frihetsparti. 13 procent är visserligen mer än de tio hann vann i senaste valet men också en halvering av de opinionssiffror han hade i höstas. Den nedåtgående trenden började tidigare, men det är tänkbart att Turkiets inblandning i valrörelsen – med Erdogans uppmaning till turkar att inte rösta på premiärminister Mark Rutte – stärkte regeringspartiet VVD på bekostnad av bland andra PVV.
Samma journalister som i veckor blåst upp Wilders får nu således chansen att dra på med motsatt budskap, Istället för Trump och Brexit paras nu Wilders ihop med Norbert Hofer som förlorade det österrikiska presidentvalet. Berättelsen om populismens eviga segertåg ersätts av berättelsen om populismens förluster.
Det är som alltid svårt att skilja analyser från förhoppningar. Populistiska partier väcker starka känslor och varje enskild motgång väcker hos många drömmen om en permanent skymning.
Men så är det förstås inte. De populistiska partierna är varken ostoppbara naturfenomen eller tillfälliga krusningar på ytan. Om det är något som det nederländska valet illustrerar är det just hur högerpopulistiska partier i allt högre utsträckning liknar vanliga partier. Vanliga partier vinner ibland och förlorar ibland. Wilders gjorde sitt näst bästa val någonsin, är för första gången näst största parti i landet med ett väljarstöd som ligger helt i linje med det europeiska genomsnittet för motsvarande partier.
Till detta kan adderas att nybildade Forum för demokrati – med liknande budskap som Wilders – också kommer in i parlamentet samt, förstås, att framför allt VVD förblir största parti efter en valrörelse där man konkurrerat med Wilders om restriktivitet i både invandrings- och integrationspolitiken. Populisterna kommer inte att ta över världen, men de är här för att stanna.
Det är trots allt bara två och ett halv år sedan 13 procent för Sverigedemokraterna chockerade det svenska etablissemanget. Att samma siffra i Nederländerna nu ligger till grund för skadeglädje visar framför allt hur oerhört snabbt perspektiven har förskjutits.