Symbolpolitik hör inte hemma i matkassen
Hemköp är ett i raden av företag som vill påverka sina kunder att göra mer hållbara val. Men deras kampanj bygger på förenklingar som riskerar att göra mer skada än nytta i miljödebatten, skriver Smedjans krönikör Hanna Marie Björklund.
”Kunduppfostran” borde snart kvalificera in sig på listan över årets nyord. Det började redan för något år sedan då kassapersonalen i allt fler butiker gav ett strängt ögonkast och en ”behöver du verkligen den där”-replik när man bad om en plastpåse. Livsmedelsindustrin står tydligen näst på tur med att försöka påverka sina kunder.
Nyligen kom nyheten att matbutikskedjan Hemköp kommer att börja ge högre poäng till de medlemmar i butikskedjans bonusprogram som köper frukt och grönsaker. Coop har redan ett liknande upplägg med sina ”Änglamark”-produkter.
Hemköp och andra livsmedelskedjor har självklart rätt att konstruera vilka medlemsprogram de vill, precis som konsumenterna har rätt att välja vilken livsmedelskedja de vill. Alla butiker gör en analys av sin målgrupp och här har någon uppenbarligen antagit att det finns fler kunder som kommer uppskatta draget än vad det finns motståndare. Den analysen får stå för dem.
När dessa förenklingar sedan förvandlas till någon sorts allmän samhällsmoral blir det mer tveksamt.
Den mer intressanta frågan är i hur hög grad denna just nu så vanliga syn på mat och miljönytta, att grönsaker alltid är bra och kött alltid är dåligt, verkligen är i linje med vad vi vet om olika livsmedels miljöpåverkan. Det är nämligen långt ifrån enkelt att som konsument avgöra vilken typ av mat som har vilken typ av miljöpåverkan.
Ett exempel är att man först måste slå fast vilken form av miljöpåverkan som man vill undersöka. Är exempelvis biologisk mångfald och bevarandet av vissa arter viktigare än koldioxidutsläpp? Därefter måste man granska siffrorna för olika livsmedel.
När det gäller rött kött kommer en stor del av miljöpåverkan från ”land use change”. Detta enligt en gedigen beräkning av initiativet ”Our world in data” från Oxfords universitet. Förändring i landanvändning sker framförallt när skog, som lagrar koldioxid, huggs ner för att bli till betesmarker för kor och får. Det är ett stort problem när regnskog avverkas för att bli betesmark i Sydamerika. Men problemet är knappast relevant när det handlar om djur som betar på hundratals år gamla hagmarker med hög biologisk mångfald i Skandinavien.
Jämför man miljöpåverkan från enskilda produkter kan viltkött de facto ha positiv klimatpåverkan. I jämförelse har bevattningsintensiva grödor som kaffe, kakao och avokado en rejält negativ miljöpåverkan – större än exempelvis fläskkött.
Såhär kan man hålla på och titta, beräkna och jämföra. Det är knappast enkelt, och det är fullt förståeligt att man inte orkar utan gör vissa generaliseringar, som att kött är dåligt och frukt är bra, men då måste man också vara medveten om att de är just generaliseringar och förenklingar.
När dessa förenklingar sedan förvandlas till någon sorts allmän samhällsmoral blir det mer tveksamt. De flesta av oss känner kanske en vilja att förändra vissa saker i vår livsstil för att minska vår miljöpåverkan. Exakt vilka förändringar vi gör är dock upp till personliga preferenser. Göran i Flen som älskar sitt fläsk med löksås på lördagar kanske hellre avstår från att äta avokadomackor och att flyga till yogaläger på Bali. Stina i Bromma avstår gärna kött men dricker fem koppar kaffe om dagen, semestrar och äter smoothiebowls med exotisk frukt till frukost varje morgon. De är båda personer som utövar klimatpåverkan på olika sätt.
Därför är det problematiskt när hela samhället, inklusive matbutiken, använder sig av förenklade beräkningar för att peka ut en specifik livsstil som bättre än en annan.
Samhällsdebatten om hållbarhet kommer att skjuta sig själv i foten om den blir allt för fördömande mot vissa människors livsstil, utan att vara ödmjuk inför att bilden är mer komplex än så. I ljuset av det framstår initiativ som Hemköps som symbolpolitik, vars främsta syfte är att positionera företaget som moraliskt överlägset, snarare än att göra en genuin granskning av matens miljöpåverkan.