Sverigedemokraterna är inte något sjukvårdsparti
Om Sverigedemokraterna menar allvar med sin ambition att bli ett sjukvårdsparti måste de första sätta sig in i hur vårdsystemet fungerar, och inte fungerar. De förslag partiet lagt går mest ut på att vi ska betala mer för vad vi redan har.
Enligt Jimmie Åkesson ska Sverigedemokraterna bli ett sjukvårdsparti. Det är inget fel på ambitionen, och rent strategiskt är det smart. Regeringens intresse för sjukvården är svalt; den enda verkliga förändring som föreslagits var ett försök att avskaffa lagen om vårdvalssystem. Propositionen sågades mangrant av remissinstanserna och drogs kort därefter tillbaka.
Med andra ord är det i just detta fallet inget fel på SD:s ambitioner eller strategiska avvägningar. Tyvärr kan detsamma inte sägas om själva politiken. Snarare än att utveckla någon faktisk idé om hur den svenska vården fungerar har Sverigedemokraterna valt att hoppa på utgiftsracet. Partiet vill satsa nästan åtta miljarder ytterligare.
Skattepengarna ska inte gå till några särskilt akuta ändamål, utan det viktigaste löftet verkar vara ”rätt till heltid”, alltså ännu mer planekonomi inom en sektor som redan lider tungt under sådant. Ett ännu mer tveksamt förslag är legitimation för undersköterskor. Den idén har SD förmodligen saxat ur en äldreomsorgsutredning ledd av Susanne Rolfner Suvanto som regeringen beställde för ett par år sedan. Det följer en beprövad tradition av att via byråkratisering ”öka ett yrkes status”, vilket oftast bara gör det dyrare och krångligare, inte bättre.
Den specialiserade sjukvården är förmodligen svensk offentlig sektors mest komplicerade komponent. Inte ens försvaret eller socialförsäkringssystemen är beroende av så många rörliga delar. Det handlar om tillgång till personal, fördelning av spetskompetenser, utbildningsmöjligheter, befolkningsstrukturer och geografi, för att bara nämna ett par saker.
Det handlar även om att vården bedrivs parallellt av tjugo regioner och landsting, och att landstingen och kommunerna, där äldreomsorgen bedrivs, ofta hamnar på kollisionskurs med varandra. Myndighetsstrukturen som omgärdar vården är dessutom nära nog ogenomtränglig, och så handlar det om stora pengar i sammanhanget. Men att kasta ännu mer pengar på vårdens alla systemfel kommer inte att innebära något annat än just att vi kastar bort mer pengar.
SD har inte gjort något annat än att sälla sig till regeringens och Vänsterpartiets uppfattning att sjukvården är en arbetsmarknadsåtgärd i behov av mer pengar.
Regeringen Persson satsade under sina sex sista år 46 miljarder kronor på att få bukt med vårdköerna, utan resultat. När själva motorn hackar hjälper det inte att fylla på tanken.
Sverigedemokraterna är inte ett sjukvårdsparti, och Åkessons besked ger ingen anledning att tro att de kommer bli ett. SD har inte gjort något annat än att sälla sig till regeringens och Vänsterpartiets uppfattning att sjukvården är en arbetsmarknadsåtgärd i behov av mer pengar.
Både väljare och vård förtjänar betydligt mer än så. Det finns mycket att sätta sig in i för den som på allvar vill lösa den svenska sjukvårdens problem. Varför inte företa en studieresa till Norge, som för femton år sedan hade i stort sett samma problematik som Sverige (utmärkt vård, dålig tillgänglighet) men lyckats lösa situationen? Eller till Tyskland som via en mix av privata och offentliga system har byggt upp Europas mest innovativa och patientorienterade sjukvårdssystem?
Eller ännu enklare, läs den rapport vi på Timbro nyligen gav ut, och som identifierar skillnader mellan privatdrivna S:t Göran i Stockholm och några av landets mest problemtyngda landstingssjukhus. Det här är skillnader som finns inom ett och samma system, och den som på allvar vill göra sig ett namn som sjukvårdspolitiker borde rimligen vilja gräva djupare i hur dessa skillnader har uppstått.
Sverigedemokraterna får gärna dra igång en tävling om vem som bäst förstår den svenska sjukvården. Men innan de kan vinna den har de väldigt mycket att lära.