Sverige lyckas tack vare tillit, flit och företagsamhet – inte den stora staten

Sveriges välståndsresa

Sverige är i många avseenden ett framgångsrikt samhälle, i vilket människor lever långa liv och har relativt goda inkomster. Samtidigt kännetecknas näringslivet av betydande innovationskraft. En vanlig teori är att välfärdsstaten är förklaringen till Sveriges sociala och ekonomiska framgångar, men de växte i själva verket fram redan när samhället präglades av låga skatter. I dag råder en högskattepolitik, och utvecklingen går inte genomgående åt rätt håll. Samhället präglas i dag av ekonomisk stagnation, växande sociala problem och kriminalitet. Under coronaepidemin har det blivit tydligt att den svenska välfärdsstaten, länge känd som ett föredöme inom vård liksom äldreomsorg, har påtagliga tillkortakommanden, sett till vårdleverans, säkerhetsrutiner och koordinering. 

En historisk kontext behövs för att förstå varför Sverige har utvecklats till ett ovanligt framgångsrikt samhälle, samt varför utvecklingskraften i dag är svag. Samhällets och ekonomins styrkor är resultatet av en arbetskultur med unikt fokus på individuellt ansvarstagande, hög nivå av tillit och fria marknader. Samtidigt hämmas den ekonomiska utvecklingen i dag av ett högt skattetryck och en ineffektiv offentlig sektor.

En vanlig missuppfattning är att den höga medellivslängden i Sverige är den stora välfärdsstatens förtjänst.

Sverige har fortfarande en relativt hög social och ekonomisk jämlikhet, men tilltagande ojämlikhet och sociala problem har följt på framväxten av utanförskapsområden. I dessa områden bor ofta utrikesfödda och personer med utrikesfödda föräldrar, vars möjligheter begränsas av problem som har att göra med bidragsberoende, brister i skolsystemet och svårigheter att etablera sig på en reglerad arbetsmarknad. Det är något förenklat inte tack vare, utan trots, den höga skattekvoten och de offentliga systemen som Sverige lyckats väl. Det finns tydliga framgångselement i det svenska samhället, liksom tydliga behov av reformer av de offentliga systemens utformning och omfattning.

Missuppfattad välfärdsstat

En vanlig uppfattning är att den höga medellivslängden i Sverige och andra nordiska länder är den stora välfärdsstatens förtjänst. Men faktum är att 1970, vilket var då Norden började gå från låga skatter och en liten och effektiv välfärdsstat till en högskattepolitik, låg de nordiska länderna redan före omvärlden sett till livslängd. Positionen var till och med starkare då än vad den är i dag nu. Höjda skatter har för de nordiska länderna sammanfallit med mindre imponerande placeringar i listorna över förväntad livslängd.

En historisk tillbakablick visar att den höga förväntade livslängden i Sverige inte är ett resultat av en ovanligt välfungerande offentlig sektor, utan istället av att medborgarna ansträngt sig för att äta rätt, motionera och undvika skadliga vanor såsom rökning. Det är trots allt dessa hälsovanor som förklarar allmänhetens goda hälsoresultat i dagens Sverige, liksom i de nordiska grannländerna. Den svenska vårdmodellen har i dag relativt goda kvalitetsutfall för enskilda behandlingar, men plågas också av långa ledtider och låg tillgänglighet. Det som kanske är mest kännetecknande för svensk sjukvård är hur svårt det är att få träffa rätt vårdspecialist. Det finns också en brist på sjukbäddar och bristande flexibilitet i vårdleveransen.

Kulturens betydelse framträder även när man jämför den ekonomiska situationen för invånarna i Sverige och andra nordiska länder, med amerikaner som har sitt ursprung i de nordiska länderna. En begränsad risk för fattigdom och relativt god levnadsstandard är inte unikt för invånarna i Norden, utan gäller också amerikanska medborgare med förfäder som invandrat från något av de nordiska länderna. Det är till och med så att amerikaner med nordiskt ursprung har betydligt högre inkomster än dagens nordbor, samtidigt som deras sociala utfall är i nivå med eller bättre än invånarna i Norden. Den centrala poängen är att båda grupperna klarar sig väl. En kultur präglad av hög tillit, stark arbetsetik och stort fokus på eget ansvar leder till goda sociala utfall på båda sidor av Atlanten. 

Självägande bönder i Norden hade starka incitament att arbeta hårt och vara solidariska med sina grannar.

Denna kultur uppstod inte av en slump, utan relaterar till klimatet och den ekonomiska politiken. De nordiska länderna kombinerade nämligen genom historien privat ägande med ett oförlåtligt klimat. Självägande bönder i Norden hade starka incitament att arbeta hårt och vara solidariska med sina grannar, för att överleva som jordbrukare i några av av Europas kallaste länder. Redan för cirka 2 300 år sedan observerade Aristoteles att invånarna i kalla länder i Europa arbetade hårdare för att överleva jämfört med invånarna i varmare länder. Det som även skiljer nordiska länder från övriga Europa är att feodalismen var begränsat fenomen, och ägandet var relativt jämnt spritt. I Sverige och andra nordiska länder fanns många självägande bönder, som var särskilt omsorgsfulla eftersom de ägde jorden som brukades.

En tydlig kontrast utgörs av Ryssland, som har jämförbart klimat, men där många jordbrukare var livegna och betydande delar av marken ägdes av den feodala klassen. I Norden uppstod en kultur med stark fokus på plikttroget och ansvarsfullt arbete, samt solidaritet med grannarna, dels eftersom hårt arbete var en nödvändighet för att överleva för jordbrukarna och dels eftersom självägande jordbrukare fick behålla frukterna av sitt eget arbete. En ovanligt arbetsam kultur växte fram i Norden, präglad av hög tillit och individuellt ansvarstagande. När denna kultur kombinerades med ekonomiska liberaliseringar inledde de nordiska länderna sin välståndsresa. Anammande av ett modernt marknadsekonomiskt system skedde vid olika tillfällen i de olika nordiska länderna. I Sverige var det i 1800-talets slut, särskilt åren omkring 1870, som reformarbetet började bana väg för välståndsresan.

Välståndet ökade, under en ungefär hundra år lång period då Sveriges ekonomiska politik präglades av låga skatter och begränsad statlig inblandning. Det faktum att individuellt ansvarstagande var så starkt förankrat i befolkningen gjorde att Sverige och de nordiska grannländerna lyckades väl med ekonomisk liberalism. Samma normer gjorde det också ovanligt lockande att införa en ekonomisk politik med höga skatter och generösa offentliga ersättningar. Från cirka 1970 och framåt började ett skifte i den ekonomiska politiken.

Gradvis kom dock den nya politiken att underminera arbets- och ansvarsetiken bland nya generationer i Sverige.

Till en början fungerade det relativt väl, då allmänheten arbetade hårt trots att incitamenten minskat. Gradvis kom dock den nya politiken att underminera arbets- och ansvarsetiken bland nya generationer i Sverige, särskilt bland nyanlända som ofta hamnade i bidragsberoende. En situation började med åren växa fram där det för många familjer lönade sig lika mycket att leva på bidrag som att arbeta. Under 1990-talet och framöver började landets ekonomiska politik att åter svänga, som respons på de problem med bidragsberoende bland en bred del av befolkningen, samt ekonomisk stagnation, som uppstod. Liberaliseringar av arbetsrätten, sänkta skatter och sänkta ersättningsnivåer har gradvis införts i Sverige för att främja jobbskapande, motverka social exkludering, samt begränsa den offentliga sektorns kostnader. 

Svaga incitament till arbete

Ännu i dag är incitamenten till arbete relativt emellertid svaga i Sverige. Ett aktuellt exempel är situationen för en person med en genomsnittlig inkomst som försörjs via a-kassa på 80 procent och kan övergå till arbete. Samhällsekonomin tjänar på att personen, som har en typisk inkomst, arbetar istället än lever på a-kassa. Men hela 85 procent av vinsten med att individen försörjs av arbete istället för a-kassa tillfaller staten, medan enbart 15 procent tillfaller individen. Det innebär att incitamenten till arbete är små, och att familjer kan hamna i en situation där det privatekonomiskt knappt lönar sig med arbete. Om en individ har a-kassa från en tidigare anställning, och erbjuds ett arbete med lite lägre lön, är det rationella ekonomiska valet i Sverige ofta att tacka nej till den nya anställningen.

Även efter åratal av reformer är drivkrafterna till arbete således små. Sverige behöver fortsatt hålla i arbetslinjen, eftersom den är ett recept för välstånd såväl som ett botemedel mot social marginalisering. I dag är denna fråga särskilt viktig, då utanförskapsområden med låg sysselsättning och högt bidragsmottagande återfinns i så gott som samtliga stora och medelstora städer.

Under framgångsåren kombinerades starka incitament till arbete, i form av låga skatter och begränsade sociala ersättningar, med marknadsvänliga reformer.

För att återvända till historien var Sveriges välståndsresa, under hundraårsperioden mellan cirka 1870 och 1970, baserad på en annan ordning än den som gäller i dag. Under framgångsåren kombinerades starka incitament till arbete, i form av låga skatter och begränsade sociala ersättningar, med marknadsvänliga reformer. Det var under denna period som framgångsföretag som IKEA, Volvo, Tetra Pak, H&M, Ericsson och Alfa Laval växte fram och Sverige gick mot att bli en av världens ekonomiskt mest välmående länder. Denna period kan delas upp i två delar. Den första perioden förlöpte mellan 1870 och 1936. Under denna period växte den svenska ekonomin snabbare än alla andra nord- och västeuropeiska ekonomier. Den andra perioden är mellan 1936 och 1970, då Sverige gick in i socialdemokratisk dominans av politiken, samtidigt som näringsfriheten och de låga skatterna fortsatt var intakta. Under denna tid var den svenska tillväxtnivån medelmåttig jämförd med andra nord- och västeuropeiska länder.

På 1970-talet gavs den ekonomiska politiken i Sverige en ny inriktning. Höga skatter och strikta regleringar blev nu de ledande ekonomiska principerna. I kölvattnet av ambitionen om större statlig makt över ekonomin kom också förslag kring socialiseringen av näringslivet genom löntagarfonder. Sverige utmärker sig som det enda moderna rika demokratiska samhälle som i andra halvan av 1900-talet testade att övergå mot socialisering av ekonomin. Denna tredje vägens ekonomiska politik väckte mycket nyfikenhet i omvärlden, men övergavs snabbt då det urholkade Sveriges ekonomi. Landets ekonomiska politik blev aldrig socialistiskt, eftersom experimenten med statlig ägande och att fackföreningarna via löntagarfonder skulle köpa upp näringslivets ägande snabbt misslyckades. Sveriges ekonomiska politik kom att bygga på marknadsekonomi, men med omfattande beskattning och fördelningspolitik. 

Om vi ser tillbaka på 1970 var Sverige ett land som inte bara utmärktes av goda sociala utfall, utan också hög välståndsnivå. Faktum med Sverige då, näst efter Schweiz, Luxemburg och USA, hade högst levnadsstandard per invånare i världen. Men sedan dess har Sverige gradvis halkat efter i välståndsligan, och blivit omsprungen av bland annat Irland, Norge, Island och  Nederländerna. Enligt senaste tillgängliga data är Sverige i dag världens tolfte rikaste land. Den stora frågan är om Sverige kommer att fortsätta halka efter i välståndsligan, eller lyckas vända trenden och uppnå en god välståndsutveckling.

Svenska entreprenörer

Många nya innovationsdrivna företag startas i Sverige och vissa av dem, som Spotify och iZettle, når globala framgångar. Ett land med hög kunskapsnivå och många nya innovativa företag kan förväntas ha en stark ekonomisk utveckling. I själva verket stagnerar dock den svenska ekonomin. Redan under 2019, före den nuvarande krisen, var detta tydligt. Det året växte BNP per capita med så lite som 0,2 procent.

Hur står sig Sveriges ekonomi i dag? Det finns å ena sidan klara styrketecken. I en tid då den globala ekonomin blir alltmer kunskapsbetonad har Sverige ett gott utgångsläge. Näringslivet ligger i framkant av den teknologiska utvecklingen samtidigt som befolkningens kunskapsnivå är hög. I inget annat EU-land är lika stor andel av den vuxna befolkningen sysselsatt i brain business jobs, kunskapsintensiva yrken där teknologisk expertis och kreativitet står i fokus. Håller de rådande trenderna i sig kommer Sverige till och med att gå om Schweiz, och bli inte bara EU:s utan också Europas ledande land sett till koncentrationen av kunskapsintensiva jobb. Sverige framstår även som ett unikt land, i det att kunskapsintensiva jobb finns i många olika branscher – alltifrån kunskapsintensiv industri till digitalisering, avancerade tjänster och kreativa yrken. I Global Innovation Index 2019 rankas Sverige, näst efter Schweiz och strax före USA, som världens näst mest innovativa ekonomi. 

När coronaepidemin slog till drabbades Sverige hårt, och mycket tyder på att landets offentliga sektor hittills lyckats sämre än grannländerna på att hantera smittan. Den svenska strategin utan en nedstängning har delvis motiverats med ekonomiska hänsyn. Men trots detta förväntas Sverige ha svårt att klara sig ur denna ekonomiska kris. I tabellen nedan visas data för tillväxten i EU:s medlemsländer, med preliminära data för 2019 samt projektion av utvecklingen 2020 samt 2021. I sista kolumnen finns en egen beräkning över den förväntade BNP utvecklingen under dessa tre år gemensamt. Som syns förväntas den svenska ekonomin krympa med 0,9 procent under perioden, vilket är bland de sämsta utfallen i unionen. 

Förvisso är det inte bara för Sverige som läget ser dystert ut, utan alla de utvecklade ekonomierna i norra och västra Europa spås en liknande utveckling. Irland, med hög nivå av ekonomisk frihet, företagsvänlig politik och en begränsad välfärdsstat är ett undantag. Landet förväntas ha en tillväxt på 3,1 procent under perioden. Malta, som kombinerar en brittisk rättstradition med låga skatter, ligger högst i Europa med 4,2 procent tillväxt. Jämförelsen med Irland är trots allt mest intressant, då landet tack vare ekonomisk frihet har gått från att ha betydlig lägre till att ha en högre tillväxtnivå än Sverige, och nu är på väg att ytterligare vidga gapet.

År 1943 ställde den irländska historikern James Beddy frågan om varför Danmark var så mycket rikare än Irland. Då hade Danmark en inkomstnivå per invånare som var nära 50 procent högre än i Irland, trots att naturliga faktorer som genomsnittlig temperatur, antal soltimmar, regnfall och tillgången på värdefulla naturresurser var i Irlands favör. Båda länderna var viktiga handelspartners till Storbritannien, med liknande geografisk position. Svaret var inte den socialdemokratiska välfärdsstaten, eftersom Danmark liksom Sverige då förde en ekonomisk politik fokuserad på låga skatter och begränsad offentlig inblandning. Beddys slutsats var att Irland låg efter på grund av konflikt, social oro, samt ett mindre utrymme för marknadskrafter. Gradvis har Irland övergått till en fri ekonomisk politik och byggt upp samhällsinstitutioner, såsom en strömlinjeformad välfärdsstat. Samtidigt har Danmark liksom Sverige rört sig mot en stor välfärdsstat finansierad med höga skatter. Det är kanske inte en slump att Irland samtidigt har gått om i välståndsligan och ser ut att ha fortsatt högre tillväxt framöver. 

Höga skatter och höga nivåer på offentliga utgifter driver som exempel ned privata investeringar.

Det finns en omfattande forskning om skatters inverkan på ekonomin. Överlag finner studierna att höga skatter och stora statliga utgifter på olika vis underminerar ekonomins funktionssätt. Höga skatter och höga nivåer på offentliga utgifter driver som exempel ned privata investeringar. De två svenska ekonomerna Andreas Bergh och Magnus Henrekson har, på grundval av den tillgängliga forskningslitteraturen, undersökt sambandet mellan offentliga utgifter och tillväxt i rika länder. De finner en negativ tillväxt. Aktuella studier visar att en ökning av den offentliga sektorns storlek med tio procentenheter av BNP är länkad till en lägre tillväxttakt på 0,5-1 procentenheter per år.

En studie av Anthony Makin, Julian Pearce och Shyama Ratnasiri undersöker vad den optimala storleken på den offentliga sektor är för att få så hög tillväxt som möjligt i Australien. Studien granskar i detalj trender i offentliga utgifter i Australien, och finner att för att få maximal ekonomisk utveckling bör utgiftsnivån sänkas till 31 procent av BNP. Denna studie har som sagt gjorts med australiensiska data, men den kan också vara relevant för andra länder. De offentliga utgifterna i Sverige är på 49 procent av den samlade ekonomin, det vill säga 18 procent av BNP ovan den beräknade optimala nivån. Enskilda beräkningar kan peka åt olika håll, men överlag finns i dag starkt stöd såväl teoretisk som empiriskt att höga skatter begränsar samhällsekonomins förmåga till innovation och tillväxt. Med det i beaktande är det rimligt att tro att Sverige behöver minska de offentliga utgifterna, ganska rejält dessutom, för att få fart på ekonomin.

Tillväxten hämmas av en ofördelaktig ekonomisk politik.

Bilden som framträder är alltså att Sverige är en ovanligt innovativ ekonomi, med många kunskapsintensiva jobb, men där tillväxten hämmas av en ofördelaktig ekonomisk politik. Sverige och de andra nordiska länderna har kompenserat för höga skatter och stora offentliga sektorer genom att införa marknadsreformer på andra områden, men den stora offentliga sektorn är trots detta en bromskloss för ekonomin. Det är också så att ett stort antal framgångsrika företag har grundats i Sverige, men senare lämnat landet och växt internationellt. IKEA och Tetra Pak är kända historiska exempel. Mer aktuella exempel är branschen för gaming och vadslagning, där många av Europas ledande online-gaming företag har grundats av svenskar, men trots det ändå är placerade utanför Sverige. Minst lika viktigt är att Sverige länge drog sig för att bygga upp ett legalt system för online-gaming. När det väl kom på plats i början av förra året följdes licenssystemet snabbt av nya och hårdare regleringar, vilket orsakat stora problem för spelföretagen. Det är ett aktuellt exempel på hur staten med skatter och regleringar driver innovativa företag ut ur landet.

Vägen framåt

Sverige fortsätter att ge upphov till många kunskapsintensiva företag, bland annat inom nya branscher som online-gaming, fintech och digital hälsa. Det utmärkande med Sverige, och framförallt så Stockholmsregionen, är innovationskraften. Varför är då Sverige en ledande kunskapsekonomi? Tillsammans med skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren undersöker jag detta i boken Glädjeparadoxen, som kom ut förra året. I korthet byggde Sverige upp ett oerhört framgångsrikt skolsystem, som lyckades förmedla goda kunskaper till barn från olika samhällsklasser. Med det följde tillväxt och jämlikhet, men också en gradvis övergång från lärarstyrd undervisning till elevstyrd undervisning. Den nya pedagogik som i dag tillämpas är sämre rustad för att förmedla kunskaper, vilket förklarar Sveriges långsiktiga fall i PISA-undersökningarna, samt även varför svenska högskolor har sänkt en del kunskapskrav i sina kurser som respons på gymnasiestudenternas lägre generella kunskapsnivå. 

Även fördelen med kunskapsekonomin tycks således mer kopplad till Sveriges tidigare framgångar, som samhället fortfarande förlitar sig på, än till dagens system. Samspelet mellan normer och ekonomisk politik är tydlig även inom skolans område. Tidigare hade Sverige stark grund för en humanistisk utbildningstradition, med lärarledd undervisning. Ungdomar skulle i skolan få god kunskapsgrund och samtidigt lära sig artig och respektfull samvaro med elever och lärare. Denna modell har förändrats till förmån för en där elever styr undervisningen, vilket enligt den empiriska forskningen leder till sämre skolresultat. Framförallt är den nya pedagogiken särskilt dåligt anpassad till utanförskapsområden, där många barn som i dag går i svensk skola inte får med sig de kunskaper som de behöver för att etablera sig på arbetsmarknaden med en hyfsad inkomst. Kunskapsgap växer fram, vilket förstärker trenden mot ökad ojämlikhet. Den ökade ekonomiska ojämlikheten beror förstås även på Sveriges omfattande migration kombinerat med bristande integration. Det finns ljuspunkter, till exempel i form av Internationella Engelska Skolan som erbjuder klassisk undervisning, och i likhet med Sveriges tidigare skolsystem förmedlar socialt kapital liksom kunskaper. Internationella Engelska Skolan och andra skolor med en lärarstyrd undervisning får dock regelbundet kritik av myndigheter, för att de inte följer den elevorienterade pedagogik som är Sveriges policy. Skiftet i skolpedagogik är en viktig orsak till varför Sveriges konkurrenskraft gradvis underminerats i relation till omvärlden, samt varför ojämlikhet alltmer präglar samhället. 

Den lokala välfärdens ekonomi går inte runt i många delar av landet, och kommuner ökar trendmässigt sin skuldsättning.

Det kan inte ha undgått någon som följer samhällsdebatten att den offentliga sektorn har svårt att leva upp till sina åtaganden och samtidigt hålla budgeten. Det lyfts ofta fram att statsfinanserna i Sverige är goda, vilket är relevant i coronaepidemins tid då den statliga belåningen ökar kraftigt runtom i världen. Sverige har dock långsiktiga problem med ekonomin i många kommuner och regioner. Den lokala välfärdens ekonomi går inte runt i många delar av landet, och kommuner ökar trendmässigt sin skuldsättning. Samtidigt har även hushållen via den negativa styrräntan uppmuntrats att belåna sig kraftigt. Mellan 1996 och 2019 har hushållens skulder ökat från 95,3 till 186,1 procent av hushållens disponibla inkomst, det vill säga närmast en fördubbling. Detta skapar en instabilitet, eftersom ett fall i bostadspriser kommer att få hushållen att börja fokusera på att minska sina skulder. Att betala tillbaka skulder är en rimlig åtgärd för hushåll som har hög skuldsättning, men det innebär också ett fall i efterfrågan som kan driva landets ekonomi från stagnation till lågkonjunktur. Eller som i det rådande läget, leda till att lågkonjunkturen blir mera långvarig.

Det finns kort och gott en rad problem i svensk ekonomi, och vägen framåt kan komma att präglas av stagnation. Men Sverige är också ett land som så sent som för 50 år sedan kombinerade en liten och välfungerande välfärdsstat med goda skolresultat, starka drivkrafter till arbete och en arbetskultur fokuserad på eget ansvarstagande, solidaritet, tillit och punktlighet. Det är möjligt att vi återigen kan stärka näringsfriheten och drivkrafterna till arbete, ta bort hinder mot lärarstyrd undervisning, och sluta överreglera branscher så att de lämnar landet. Det råder ingen brist på forskning och data som pekar på att Sverige tjänar på bättre företagsklimat, förstärkt arbetslinje och minskad offentlig inblandning i samhället. Dessa perspektiv behöver lyftas fram, och kombineras med konkreta reformförslag, för att driva landet framåt. 

Det har gått ett halvsekel sedan 1970, då Sverige kombinerade ett litet och välfungerande välfärdssystem med goda villkor för individer och företag. Det är delvis framgångarna från denna tid som gör att Sverige ännu i dag har ett topprykte, och på många plan goda utfall. En gradvis återgång till denna form av politik är möjlig, genom att de offentliga utgifterna inte tillåts växa snabbare än landets ekonomi, så att skattekvoten hålls nere. Tyvärr är Sverige i dag i ett läge där efterfrågan på offentliga tjänster är hög, de offentliga finanserna är satta under press och den nödvändiga produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor överlag lyser med sin frånvaro. Det är inte lätt att lämna högskattesystemet, men det är en nödvändighet för att Sverige ska nå sin forna topposition.