Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Fredrik Segerfeldt: Sverige har normaliserats – mot sossarnas vilja

De senaste årtiondenas viktigaste politiska beslut har alla drivits på av borgerligheten. Det är inte så konstigt att Socialdemokraterna drömmer sig tillbaka till det gamla Sverige, skriver Fredrik Segerfeldt.

Socialdemokraterna har förlorat så gott som alla stora politiska strider sedan 1980-talet. Foto: Erik Simander/TT

”Sverige ska bli mer som Sverige”, lyder Socialdemokraternas slogan 2023. Det är inte förvånande att partiets retorik luktar nostalgi. För trots påståenden om progressivitet är arbetarrörelsen reaktionär, i ordets egentliga bemärkelse: ”Det var bättre förr”.

Det handlar inte bara om tidsandan, utan också om att Socialdemokraterna egentligen inte gillar vad Sverige har blivit. Det är inte bara det att partiet sedan löntagarfonderna inte har haft en enda ny idé, undantaget maxtaxan på dagis. Utan det handlar om att Socialdemokraterna varit emot det mesta som format Sverige politiskt sedan 1980.

Ett exempel är privat radio och TV. 

Socialdemokraterna slogs i decennier med näbbar och klor mot framväxten av konkurrenter till SVT respektive Sveriges Radio. De ville helt enkelt att staten skulle ha monopol på etermedia. Den socialdemokratiska regeringen, med Olof Palme som kommunikationsminister, gjorde det möjligt att konfiskera egendom, som hus, från ägare till piratradiostationer.

Ett annat exempel är statens monopol på telefoni. Televerket ägde en gång i tiden landets alla telefoner. 1982 dömdes den dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn till dagsböter för att han i Televerkets nät kopplat in en lur han köpt utomlands. Socialdemokraterna motsatte sig införandet av konkurrens inom telekom.

När näringslivet och borgerligheten kämpade för att privata alternativ i välfärden skulle bli tillåtna ojade Olof Palme om Kentucky Fried Children. När Sverige som sista land i världen, med undantag för Kuba och Nordkorea, tillät privata apotek skrek sossarna i högan sky.

Det faktum att Sverige skulle vara ett land som stod mitt emellan det demokratiska väst och det kommunistiska öst gjorde också att Socialdemokraterna, kanske främst representerade av dåvarande statsminister Tage Erlanders berömda tal hos LO-facket Metall 1961, motsatte sig svenskt medlemskap i dåvarande EG. Det var undanskymt som en del i ett paket för att åtgärda den ekonomiska krisen som dåvarande statsministern Ingvar Carlsson år 1990 helt plötsligt bytte fot. Nu gick det visst att vara med i EG och ändå vara neutrala.

När McDonalds öppnade i Sverige svarade Socialdemokraterna med den statliga hamburgerkedjan Clock.

Detsamma gäller Nato. Dåvarande statsminister Magdalena Andersson sa så sent som den åttonde mars 2022, det vill säga nästan två veckor efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, att ett svenskt medlemskap i Nato skulle destabilisera säkerhetsläget i Europa. Två månader senare hade partiet bytt uppfattning. När det blev skarpt läge erkände partiet att man i decennier hade hycklat. 

De som hävdar att den gamla linjen bara handlade om att inte tvinga Finland ännu längre in i den ryska björnens famn har svårt att förklara varför rörelsens ideologer från förr protesterar mot den nya linjen, trots att Finland redan är med i Nato.

I många decennier handlade den socialdemokratiska uppfattningen om Sverige att landet inte skulle vara som alla andra västerländska demokratier med marknadsekonomi, utan vi skulle vara något annat. Ett mellanting mellan anständighet och förtryck, mellan kapitalismens välstånd och planekonomins misär. Blandekonomi och neutralitet mellan Öst- och Västtyskland.

***

När McDonalds öppnade i Sverige svarade Socialdemokraterna med den statliga hamburgerkedjan Clock. 1973 skrev Ingvar Carlsson tillsammans med rörelsens informella chefsideolog Anne-Marie Lindgren att ekonomin i Sovjetunionen och övriga Östeuropa ”bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd.”

Trots alla dessa förändringar, normaliseringen av Sverige mot sossarnas vilja, skulle man också kunna uttrycka det som, finns det kvar en självbild, inte bara i sosseriet utan även djupt inne i borgerligheten, om att Sverige fortfarande skulle vara ett socialdemokratiskt land. Det stämmer inte. Sverige är idag ett land som ligger till höger om omvärlden, i den klassiska socio-ekonomiska betydelsen. I den amerikanska Heritage Foundations Index of Economic Freedom, som mäter ekonomisk frihet i 184 länder, ligger vi på tionde plats, långt före USA. Och det gäller inte bara ekonomin. I The Human Freedom Index, som tas fram av två nordamerikanska libertarianska tankesmedjor, ligger Sverige på sjätte plats.

OIof Palme skulle förmodligen vända sig i sin grav om han hade fått se dagens Sverige. Det mesta som skett sedan hans tid går rakt emot vad Socialdemokraterna ville. Vi i borgerligheten har knuffat dem framför oss i fyra decennier.