Sverige är ett skattehelvete

Efter SVT:s ”avslöjande” om människors lagliga skatteplanering, famlade regeringen efter opportunistiska repliker. Bland annat föreslog finansminister Magdalena Andersson höjda skatter – på Malta. Ett märkligt utspel, eftersom hon inte har något med Maltas skattetryck att göra, och förslaget knappast ur ett opinionsbildande perspektiv kan ha verkat aptitligt för landets politiker.

I brist på gensvar meddelade Andersson i helgen att de som skattefuskar ska bötfällas. Det är mycket oklart vad hon menar med skattefusk, och det är nog också hela idén med utspelet. Uppenbarligen försöker finansministern blanda bort korten. Laglig skatteplanering är något helt annat än skattefusk; i verkligheten står de i direkt motsats till varandra. Skatteplanering handlar om att förhålla sig till skattesystemet så som det är utformat, som Leif Östling. Skattefusk är när man inte gör det.

Värt att notera är att det så kallade ”skattefelet”, som bland annat uppskattar kapital som placeras utomlands utan att redovisas enligt lagen, har sjunkit de senaste tio åren.

Lägre skatter minskar incitamenten till skattefusk. Ett bevis på detta är utvecklingen i byggbranschen sedan rot-avdraget infördes. Om regeringens ambition är att göra den i dag lagliga skatteplaneringen olaglig riskerar det alltså att leda till mer fiffel.

Frågan är också hur ”skattefusk” ska definieras, och var gränsen ska gå. Ska de som är allra bäst på att deklarera få böta? I praktiken innebär det en straffavgift för dem som känner till skattesystemet allra bäst. De som däremot inte orkar bry sig, utan endast bekräftar sin deklaration genom ett sms, ska premieras. Det politiska maktanspråket i ett sådant regelverk är djupt oroande.

Skatteplanering handlar om att förhålla sig till skattesystemet så som det är utformat, som Leif Östling. Skattefusk är när man inte gör det.

Vad som inte heller nämns i diskussionen om skatteplanering där pengar placeras utomlands, är att pengarna redan beskattats när de en gång tjänades in. Då betalades såväl arbetsgivaravgifter som inkomstskatt. När pengarna konsumeras måste dessutom moms betalas.

Skattekonkurrens – möjligheten att placera pengar utomlands – är viktigt för att politiker inte ska kunna höja skatterna i all oändlighet. Regeringen har själv ägnat sig åt skattekonkurrens genom att sänka energiskatten för internetföretag, för att dessa ska vilja etablera sig Sverige. Ska det då definieras som att regeringen uppmuntrar till beteenden som bör bötfällas?

När Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling i Uppdrag granskning frågade vad fan han får för skatten, svarade många upprört ”gratis utbildning”. Men vad var hans alternativ? I Sverige är det svårt att välja bort den offentligt finansierade utbildningen. Dels för att systemet ser ut som det gör, dels för att vi har så höga skatter att det för de flesta är omöjligt att välja andra alternativ utomlands. I mångas ögon blir vi därmed livegna mjölkkor för svenska staten i all evinnerlig tid. Den offentliga sektorn innebär alltså inte bara en kränkning genom den höga skatt vi åläggs betala för att försörja den – utan också av det faktum att vi försätts i skuld genom den välfärd staten tvingar på oss från modersmjölken.

Att Malta kallas för skatteparadis i motsats till Sverige implicerar att vi här lever i ett skattehelvete. Det stämmer tyvärr bra.