Svenskars säkerhet är viktigare än IS-terroristers rättigheter

– Jag tycker många människor borde ha typ sympati för mig för allt jag har gått igenom, säger Shamima Begum, som lämnade London för fyra år sedan för att ansluta sig till IS. Nu befinner hon sig i ett flyktingläger, och även om hon inte ångrar att hon lämnade Storbritannien för att gå med i en terrorsekt, trivs hon inte längre med livet som terroristfru. I stället vill hon återvända till Storbritannien.

Storbritannien vill dock inte ta emot henne. Efter att intervjun släppts meddelade inrikesminister Sajid Javid att Begums brittiska medborgarskap dras in. Detta, menar Begum, är orättvist.

I sammanhanget skulle man kunna påpeka att de orättvisor som drabbat IS många offer är några nyanser värre. Att tortyrmörda, våldta, korsfästa, halshugga och förslava människor för att de har ”fel” religion är orättvisare än att dra in någons medborgarskap för att hon anslutit sig till dem som tortyrmördar, våldtar, korsfäster och så vidare.

Man skulle till och med kunna sträcka sig så långt som att den som valt att ansluta sig till denna sekt på ett moraliskt plan förtjänar att drabbas av ett indraget medborgarskap. Framför allt med tanke på de människor som, i det London Begum vill återvända till, har förlorat nära och kära i terrorattentat inspirerade av just IS. Att Begum menar att det inte finns några bevis för att hon gjort något farligt, spelar i sammanhanget ingen större roll även om det skulle vara sant. IS är ett hot, och hon har i fyra års tid varit en del av IS. Inte bara hon, utan den sekt och ideologi hon tagit till sig, är ett hot mot Storbritannien.

Shamima Begums är toppen av ett isberg på väg mot Europa. Bara från Sverige beräknas 300 personer ha rest och anslutit sig till IS. Säpo bedömer att 100 av dem är vid liv och riskerar att återvända när IS nu av allt att döma står inför sin sista strid. De utgör ett allvarligt hot, inte bara på grund av sin världsbild och människosyn, utan även på grund av att de med största sannolikhet har brutaliserats ytterligare av att befinna sig på plats i IS-kontrollerat territorium. Den som frivilligt befinner sig i en miljö där man ostraffat kan korsfästa andra människor blir antagligen inte mer empatisk med tiden.

Många av våra grannländer har skapat system för att, så gott det går, bemöta detta hot. I Norge är det brottsligt att ingå i eller finansiellt stödja en terrororganisation. I Danmark är det brottsligt att finansiera, träna inför eller värva till terrorändamål, eller främja en terrororganisation. Storbritannien spärrar in återvändare, eller fråntar dem deras medborgarskap. Men i Sverige blev terrorresor inte olagliga förrän 2016. Den majoritet som reste till IS-kontrollerat territorium dessförinnan kommer undan.

Hon påstår i och för sig att hon bara varit hemmafru, men hon valde fortfarande att ansluta sig till en av de vidrigaste organisationer samtiden skådat.

Lägg därtill den svenska offentlighetens notoriska tendens att tycka synd om förövarna, så har vi ett allvarligt problem. Samma dag som Aftonbladet rapporterade om hur svårt det kommer bli att åtala återvändande terrorister skrev Jonna Sima på tidningens ledarsida: ”De som kan åtalas för terror, mord och andra brott ska bli det, andra behöver kommunerna skärpa sitt stöd till så att dessa personer kan återanpassas till samhället och demokratiska tankemönster.” Tankarna går till kriminologen Christoffer Carlsson, som i en rapport för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism fastslog att terroristerna behöver stöd.

– Det är en rakt igenom social, ekonomisk och materiell fråga. Du behöver kunna återintegreras på arbetsmarknaden, du behöver kanske ha körkort, skuldsanering och tak över huvudet. När individer lämnar vill de lämna till något annat, har man inte resurser till det så är det svårt att förverkliga det, sade han till SR.

På Twitter skrev S-profilen Veronica Palm, när nyheten om Shamima Begums indragna medborgarskap cirkulerade för fullt: ”Att hota med att dra in medborgarskap är inte direkt något som främjar integration.” Förvisso inte, men att tortyrmörda personer av annan religion är inte heller att främja integration. Och, ironi åsido: Integration kan vara svår nog för en fullt laglydig människa som kommer hit från en främmande kultur. Det är inte otänkbart att det för en terrormördande extremist är helt omöjligt att integreras.

Det är faktiskt inte heller önskvärt. Återigen är det en fråga om rättvisa. Att välkomna terrorister till Sverige i den naiva tron att de inte längre ska vara sugna på att mörda andra om de bara för körkort och bostad på någon annans bekostnad, är inte bara mer än vad de här människorna förtjänar. Det är också djupt orättvist mot dem som måste ta risken: de svenska medborgare, och andra som befinner sig i Sverige, som löper risken att bli terroristernas nästa offer.

Få val är så enkla som valet mellan IS-terroristernas återintegrering i samhället å ena sidan, och tryggheten för deras potentiella offer å andra sidan. Även valet mellan Shamima Begum och britternas trygghet är lätt. Hon påstår i och för sig att hon bara varit hemmafru, men hon valde fortfarande att ansluta sig till en av de vidrigaste organisationer samtiden skådat. Hon kände visserligen till avrättningarna och halshuggningarna, men säger att hon ”var okej med det” eftersom det är tillåtet enligt islam. Den som inte behöver mer övertygelse än så för att ”vara okej med” mord utgör en risk alldeles oavsett.

Även den som känner sympati för människor som Shamima Begum, borde fortfarande känna mer sympati för IS-återvändarnas offer.