Stresstest för rättsstaten

I söndags kväll rånades en familj i Djursholm norr om Stockholm i sitt hem av pistolbeväpnade män. I huset fanns hela familjen på två vuxna och två barn samt en bekant till familjen. En av familjemedlemmarna träffades av ett slag från rånarna, som försvann med bland annat en bilnyckel. Bilen som stod på uppfarten lämnades dock kvar.

Förra tisdagen inträffade en liknande händelse i samma stadsdel då en husägare lyckades skrämma bort tre maskerade män som ringde på dörren. I juli rånades en kvinna i en annan norrförort till Stockholm, i sitt hem av beväpnade och maskerade män som ringde på hennes dörr. Rånarna försvann med hennes svarta Mercedez. I lägenheten låg hennes barn och sov.

Denna typ av överfall i hemmet har varit vanliga i sommar i Stockholms mer välbärgade villaförorter. Beväpnade rånare som tränger sig in i människors bostäder när de är hemma och tilltvingar sig bilnycklar och värdesaker. Under en vecka i juli inträffade fem sådana överfall på fem dagar bara i Stockholmsområdet. Ännu har ingen gripits för någon av rånen.

Överfallsrån i människors hem är en särskilt grov och integritetskränkande typ av brottslighet, och det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig hur en sådan erfarenhet påverkar upplevelsen av trygghet och tillit för den som utsatts för den. Om man inte ens kan vara trygg i sitt eget hem, var är man någonsin trygg? Särskilt allvarligt är det om ordningsmakten inte visar sig vara kapabel att fånga in och lagföra de skyldiga.

Om man inte ens kan vara trygg i sitt eget hem, var är man någonsin trygg?

En tänkbar faktor bakom ökningen av denna typ av skrupulösa brott är att gängbrottsligheten i utanförskapsområdena fostrat en ny generation av särskilt förhärdade kriminella. Detta i kombination med den till synes outsinliga tillgången till illegala vapen samt handelns förbättrade säkerhetsrutiner och minskade kontanthantering gör privatbostäder till lågt hängande frukter.

I Västra Götaland har de senaste dagarnas nyhetsrapportering dominerats av en annan typ av brottslighet. Under den långa varma sommaren har de sedvanliga förortskravallerna med vidhängande bilbränder lyst med sin frånvaro, men i veckan var det dags igen. Under en kväll förstördes 80 bilar av maskerade ungdomar i Västra Frölunda och Trollhättan. Utryckande polis i Trollhättan möttes av stenkastning.

Amatörfilmerna från bilbränderna i Västra Frölunda som sprids på nätet inger en märklig känsla. Gärningsmännen ger inte intrycket av att vara några härjande vildar som går bärsärkagång genom en stadsdel för sitt höga nöjes skull (eller för att ge uttryck för sin frustration över bristen på ungdomsgårdar). Tvärtom rör de sig snabbt och disciplinerat, närmast koordinerat, från bil till bil, vars rutor krossas snabbt och rutinerat varpå brinnande materia kastas in och fordonen flammar upp, ett efter ett. 

När statsminister Stefan Löfven kommenterade händelserna i radio morgonen efter var signalerna allt annat än betryggande.

– Jag blir förbannad – på riktigt! Min fråga till de här är, vad fan håller ni på med?

Ännu märkligare blev det när statsministern strax därefter konstaterade att angreppet ” verkar väldigt koordinerat, ser nästan ut som en militär operation”. Som om organiserade kriminella med militär disciplin skulle komma på bättre tankar för att statsministern blir förbannad.

Vad vi ser just nu är en kamp om territoriell kontroll.

Den allt grövre kriminaliteten är ett underbetyg till ansvariga regeringar, både den nuvarande och tidigare. Vad vi ser just nu är en kamp om territoriell kontroll, som det ser ut som att det svenska majoritetssamhället och den svenska staten håller på att förlora gentemot de kriminella miljöerna. Oavsett om du bor i en villa i Djursholm eller i en lägenhet vid Frölunda torg måste du kunna lita på att staten förmår upprätthålla lag och ordning i dina kvarter och skydda dig och din egendom.

Tillåts situationen att fortsätta eskalera väntar inte särskilt aptitliga scenerier runt hörnet: antingen får vi stadsdelar helt bortom majoritetssamhällets kontroll, där kriminella nätverk fritt kan utöva sin egen rättsskipning, eller så kommer majoritetsbefolkningen att börja ta lagen i egna händer där våldsmonopolet har svikit.

Det kanske troligaste scenariot är kanske att medelklassens fruktan slår över i rop på en polisstat, där nya repressiva metoder riskerar att slå mot betydligt fler än dem som bränner bilar och rånar människor i deras hem. Inget av alternativen är vidare tilltalande. Bura in våldsverkarna innan det är för sent.