Samhälle Krönika
Strandskyddet kan inte stoppa längtan till havet
Strandskyddet förbjuder sommarstugor vid havet, men ändå säljer mäklare sjöbodar för flera miljoner. Politiker och byråkrater försöker ihärdigt stoppa folk från att övernatta i sjöbodarna, men människors längtan till havet vinner, skriver Lucas Ljungberg.
På mäklarsidor presenteras fönsterlösa röda sjöbodar med målande beskrivningar och citat från Evert Taube. Dessa röda lådor kan ha utropspris på flera miljoner – trots att de inte är mer än en röd förvaringslåda vid havet. Sjöbodarna är nämligen klassade som förråd. Det innebär att det är förbjudet att stadigvarande bo och övernatta i dessa. I de pretentiösa mäklarannonserna framgår det också tydligt: Sjöboden är ej för boende.
Sjöbodar byggdes från början vid havet för fiskare som förvaringsutrymme för båttillbehör och fiskredskap. Men i takt med att fisket och samhället förändrats har också behovet gjort det. I dag sker inte småskaligt fiske i samma utsträckning som förut. Behovet av sjöbodarnas praktiska funktion har därmed tynat bort. Trots det rusar priserna på sjöbodarna eftersom nybyggnation av sommarstugor på dessa platser är förbjudet.
Anledningen till det är strandskyddet. Strandskyddet infördes 1950 på förslag av fritidsutredningen som presenterade förslag för att skydda allemansrätten. I detta fall handlade det om möjliggöra tillgång till havet. Strandskyddet gör det förbjudet att bygga inom 100 meter från strandlinjen. Det finns möjlighet till dispens, men det är svårt. Sjöbodarna byggdes långt innan strandskyddet kom till och är därför undantagna från regelverket.
Används sjöboden som sommarstuga sätts staket, utemöbler och blomkrukor upp som försvårar den av allemansrättens skyddade tillgången till havet. Det handlar också om sanitet och säkerhet eftersom sjöbodarna varken har vatten eller är byggda brandsäkert. Sjöbodar är inte konstruerade för annat än att vara förråd.
I stället för att bejaka utvecklingen av att människor vill vistas och bo nära havet gör vissa kommunpolitiker allt för att stoppa det. Luleå kommun har nyligen beslutat att skicka ut inspektörer som ska beredas tillträde till sjöbodarna. Genom att invändigt granska förråden ska inspektörerna avgöra om de har inretts som fritidshus, i strid med gällande regelverk. För att kunna inreda sjöboden som ett fritidshus krävs nämligen bygglov. För den som har brutit mot bygglovet väntar böter på tiotusentals kronor.
Läs också:
I Åmål gjorde kommunchefen motsatsen och tog strid för sjöbodar i glas vid havet vilket SVT Väst rapporterade om. 2017 drog Visit Sweden och Västsvenska turistrådet igång en satsning och byggde fem glashus vid havet. Syftet var att locka turister, och som alltid sätta kommunen på kartan. När förvaltningsrätten i maj 2018 konstaterade att strandsskyddsdispens var olaglig så valde kommunen att ändå låta husen vara kvar.
Mer än ett år senare i september 2019 skickade kommunen ut ett föreläggande om att husen måste rivas. Men samtidigt skrev kommunchefen ett eget brev till företagen: ”Åmåls kommuns entydiga uppfattning är att glashusen på Henriksholm inom projektet 72h cabin bör få finnas kvar!”
I stället för att låta husen rivas uppmanade kommunchefen företaget att sätta hjul på huset och ansöka om nytt strandskydd. Sagt och gjort: Husen fick våren 2020 strandskyddsdispens och får numera stå vid havet mellan april och september.
Att människor väljer att inreda sjöboden som sommarstuga är inte så konstigt. På vissa platser i Sverige finns det ingen möjlighet till havsnära sommarstuga på grund av strandskyddet. Intresset och viljan att bo nära havet är därför större än respekten för byråkratin. Syftet med strandskyddet var att möjliggöra för fler att vistas vid havet oavsett plånbok. Men strandskyddet har i stället gjort vistelsen vid havet till en plånboksfråga. När utropspriset på en förvaringsbod är på flera miljoner är det svårt att hävda att vem som helst kan vistas och verka vid havet.
Politiker borde i stället bejaka den naturliga längtan till havet och låta fler få uppleva densamma.
Centerpartiet har sedan länge drivit frågan om reformerat strandskydd och fick med i det i januariöverenskommelsen. Förslaget som utredningen har tagit fram är dock undermåligt. Det som föreslås innebär att platser där det har skett hög exploatering ska bli svårare att exploatera. Det vill säga: Finns det många sjöbodar på en plats kommer det inte att bli fler. Där folk vill bo ska man inte få bo enligt förslagets logik.
Politiker borde i stället bejaka den naturliga längtan till havet, och låta fler förverkliga den. Dagens system innebär att det bara är förunnat ett fåtal rika personer, som också är villiga att bryta mot reglerna. Hade strandskyddet avskaffats hade fler sommarstugor kunnat byggas nära havet och möjligheten till en året runt levande landsbygd hade stärkts.
”Som blågrå dyning, bohusbergen rullar. I ödsligt majestät mot havets rand” sjunger Evert Taube i sin inbjudan till Bohuslän. Så inleds en mäklarannons om en sjöbod i Bohuslän med utropspris på fyra miljoner kronor. Fler personer än de med fyra miljoner i plånboken borde få uppleva det Evert Taube sjunger om.