Storföretagen är din vän
Storföretagens vd:ar förtjänar på det stora hela sina höga löner, och storföretagen är bra för samhället. Ekonomen Tyler Cowens nya bok Big Business blundar inte för problemen med storföretag, men fastslår ändå att företagsvärldens jättar är bra för oss.
Att försvara storföretag och deras agerande är i dessa dagar inte det lättaste. Missnöjet gäller allt från sjunkande produktivitet till höga ersättningar och politiskt gynnade branscher. I liberala kretsar brukar vi påpeka att vi är pro-market och inte pro-business – alltså för den fria konkurrensen och kapitalismen som system, inte för att politiken ska gynna enskilda och ofta stora och kritiserade affärsintressen.
Den hållningen delar förvisso nationalekonomen Tyler Cowen, men han har ändå i boken Big business: A love letter to an American anti-hero (St. Martin’s Press 2019) gett sig på att försvara den amerikanska storföretagsamheten sådan den är. Utan att blunda för skavanker och svagheter menar han i denna korta stridsskrift att storföretagsamheten ändå är förbannat bra.
Medan världen och politiken präglas av polarisering och konflikter är företagsvärlden produktiv, tolerant och präglad av samarbetsvilja.
Resor, kläder, det mesta vi äter, livräddande mediciner, telefoner, böcker och information – allt tillhandahålls av företag, ofta riktigt stora sådana. Utbudet blir stadigt bättre och dessutom kul och varierat. Många av oss jobbar för dessa producenter och trivs generellt sett med både löner och uppdrag.
Medan världen och politiken präglas av polarisering och konflikter är företagsvärlden produktiv, tolerant och präglad av samarbetsvilja. Många av de lugnaste, mest strukturerade och njutbara delarna av vår tillvaro är tillhandahållna av storföretag. Få förväntar sig att något dåligt ska drabba dem i storföretagens sällskap. Undra på att vi anförtror dem information vi inte ens delar med våra närmaste i familjen, och som vi inte vill ska komma till myndigheternas kännedom. Cowen har, ska nämnas, vissa reservationer mot detta.
Cowen brottas lekfullt med allt svårare invändningar mot storföretagsamheten. De allt högre vd-lönerna är överlag rättvisa, menar han. I dagens amerikanska storföretag ansvarar vd:n för verksamhet i flera länder med olika språk och kulturer och för kommunikation i ett växande antal mediekanaler. Vd:n behöver dessutom kunna agera gentemot politik och samhällssfärer och förstå den tekniska utvecklingen. Samt förstås, som tidigare, behärska själva företagsverksamheten. Inget annat jobb har i dag så fundamentalt filosofiska krav, menar Cowen, alltså krav på översikt över och förståelse för i stort sett samtliga samhällsområden.
I förbigående noterar han att höga marginalskatter på högkompetent arbetskraft förmodligen är kontraproduktiva. Det finns ett stort värde i att riktigt begåvade vd:ar lockas till storföretag på grund av skalfördelarna. Då får inte höga marginalskatter urholka lönelyftet av att gå från en vd-post på ett mellanstort företag till ett storföretag.
I andra fall håller Cowen med om kritiken, men anser att problemet överdrivs. Det gäller exempelvis svågerkapitalism, där företag påverkar politiken för att vinna egna fördelar. Fenomen som NIMBY, där boende hindrar nybyggande, vore betydligt mindre vanliga om de stora byggbolagen bestämde över byggandet. Han påpekar också att den utskällda och kreditindränkta finanssektorn har präglats av innovationer och kostnadspress. Vi betalar enklare i dag och har lägre avgifter på vårt fondsparande.
Företagen får skylla sig själva också, eftersom de i reklamen framställer sig som vänner och pålitliga partners.
Försvarstalet går stundtals väl långt, men Big business påminner om hur värdefullt affärslivet är för ett fritt samhälle. Den rör primärt USA, men även svenska storföretag är aktiva på konkurrensutsatta internationella marknader och behöver därför ständigt bli bättre och investera i produktutveckling och innovationer. De är också populära arbetsgivare.
Varför är vi då så missnöjda med företagen och framför allt storföretagen? Kanske för att vi förväntar oss så oerhört mycket av dem, menar Cowen – allt från supersäkra produkter producerade på ett miljövänligt och etiskt sätt, till goda löner, betald semester och tid att träna på arbetstid. Företagen får skylla sig själva också, eftersom de i reklamen framställer sig som vänner och pålitliga partners snarare än juridiska konstruktioner syftande till att ge vinst. Det är bäddat för besvikelser och slitningar. Kanske gör vi klokt i att leva med denna diskrepans, menar Cowen, eftersom företagens högre syften och personliga kommunikation också gör dem mer moraliskt ambitiösa och omhändertagande, av rent affärsmässiga skäl.
Storföretagen är inte perfekta, än mindre politiken som reglerar dem – men de skapar ändå stora och pålitliga värden dag ut och dag in, och vi med dem.