Staten sitter på en gömd guldgruva

När man går längs med Karlavägen i Stockholm, mot Gärdet och Djurgårdens grönområden är Garnisonen den sista byggnaden på höger sida. Kvarteret domineras av en 350 meter lång brutalistisk kontorsbyggnad som täcker hela långsidan av detta stora kvarter. Kolossen skymmer även två gamla välbevarade rosa 1800-talshus som en gång var Svea och Göta livgardes garnisoner. 

Ägaren Vasakronan är i färd med att utveckla detta udda kontorskomplex och göra kvarteret mer levande. Tanken är att det bättre ska smälta in i hur övriga kvarter i stadsdelen används, det vill säga att det finns en blandning av bostäder, hotell, handel, kultur och service som förskola och skola. 

Genom att etablera stråk genom kvarteret och kanske till och med riva delar så att det blir mer öppet, är det tänkt att det ska möjliggöra ett rikare stadsliv i detta unika bostadsområde av staden, granne med stora grönområden. 

Vid kvarterets slut siktas tvärs över gatan det som en gång var förrådsområdet till garnisonen. Ett kvarter, som följdriktigt heter ”Förrådsbacken 1”. Kvarteret har kvar mycket av sina grönområden, park och historiska byggnader. Det har ett enastående läge nära Gärdet och Kungliga Djurgårdens friluftsområde. Flera av de historiska byggnaderna i kvarteret är ”blåmärkta” byggnadsminnen, vilket är det starkaste skyddet och innebär att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden. 

Kvarteret, som är betydligt större än Garnisonen, har unika egenskaper och skulle vara en vacker plats för allmänheten att njuta av om det inte vore att så att det är helt avspärrat. Få människor har ens sett området från insidan. Detta eftersom det är klassat som skyddsområde. Marken upptas nämligen till stor del av några stora kontorsbyggnader och en omfattande parkering på bästa och kanske dyraste läge på Östermalm, ja kanske dyraste marken i hela Sverige. Parkeringen och kontorsbyggnaderna används nämligen av ett par tusen statsanställda inom Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.

Om denna verksamhet istället flyttade utanför innerstaden till mer ändamålsenliga lokaler, skulle staten kunna frigöra kapital och dessutom kunna använda området på ett för allmänheten bättre sätt. Idag är tomten bara bokförd till 250 miljoner kronor, men sannolikt är värdet högre än 13 miljarder, om man jämför med värderingen som Vasakronan har på Garnisonen. Det skulle dessutom göra det möjligt att bygga bostäder för ett par tusen personer.

I Stockholm finns offentligt ägda fastigheter värda över 900 miljarder kronor, men enbart en tredjedel är redovisat.

Att värdet på fastigheten där SVT, SR och UR bedriver sin verksamhet grovt underskattas är inget unikt i svensk offentlig förvaltning. Enligt en analys som fastighetskonsulten Svefa finns det enbart inom Stockholms gränser offentligt ägda fastigheter som är värda över 900 miljarder kronor, men där bara en tredjedel  av värdet finns redovisat i bokföringen.

Ett annat exempel är Systembolaget vars unika fastighet vid Kungsträdgården i centrala Stockholm är bokförd till 68 miljoner kronor, men i själva verket borde ha ett värde runt 1,1 miljarder kronor. 

Det innebär att hyrorna för lokalerna som verksamheten bedrivs i är för låga och därmed saknar den kostnadsmedvetenhet som är nödvändig för en hushållning med skattemedel. Ett missvisande värde på de tillgångar som utnyttjas i verksamheten undviker dessutom den avgörande frågan om tillgångar utnyttjas optimalt eller om det finns en bättre alternativanvändning sett ur ett bredare samhällsperspektiv. Låga värderingar skapar heller inget incitament för investeringar. 

Stora delar av den offentliga förmögenheten förvaltas i det dolda, passivt, i det närmaste oprofessionellt, eller rent av inte alls. Inte sällan sker detta därför att värdefulla tillgångar helt enkelt inte finns redovisade eller ens är registrerade som tillgångar. 

Sannolikt finns det fastigheter i hela den offentliga sektorn i Sverige till ett värde av 5 000 miljarder kronor, om man utgår från analysen av fastighetsportföljen inom Stockholm och liknande analyser av offentliga fastighetsportföljer i andra länder. Den offentliga sektorn är utan tvekan Sveriges största fastighetsägare, men utan någon egentlig redovisning, avkastning eller optimal användning. 

Förutom fastigheter, äger staten tillgångar i samma storleksordning som Stockholmsbörsen, eller mer än två gånger Sverige bruttonationalprodukt. Men medan de noterade bolagen kringgärdas av professionell ägarstyrning och förvaltning, saknas detta i den offentliga sektorn. 

Demokratisk styrning fungerar illa när tillgångarnas rätta värden inte syns.

Demokratisk styrning och kontroll fungerar knappt när tillgångarnas rätta värden inte syns. Därmed missas många möjligheter att använda den gemensamma förmögenheten till gagn för samhällsutvecklingen. 

Ett berg av onödiga kostnader växer till sig därför att viktigt underhåll försummas, till exempel av tågbanor eller vattenförsörjningen. Misskötseln av infrastrukturen för el vållar i sig hundratals miljarder i onödiga samhällskostnader. Fastigheterna skulle kunna utvecklas och användas bättre och dessutom skulle de kunna bidra till att lösa bostadsbristen.

Andra länder har mycket goda erfarenheter av att ägarstyra statliga bolag genom holdingbolag eller liknande former. Runt millennieskiftet kom Sverige nära den sortens professionell värdeskapande ägarstyrning. Under denna period ökade värdet av de statliga bolagen (med försäljningar inräknade) lika mycket eller mer än Stockholmsbörsens OMX-index.

När ägarstyrningen därefter åter blev passiv, fördubblades OMX-index medan värdeutvecklingen stod still för staten. Om den statliga portföljen hade haft samma utveckling som Stockholmsbörsen, hade staten – eller snarare skattebetalarna – varit 500 miljarder kronor rikare. Ingenstans redovisar staten någon motivering till den låga värdeökningen.

Därför är det inte förvånande att två statliga utredningar också föreslagit holdingbolagsformen för professionell värdeskapande ägarstyrning av de statliga bolagen. Ett sådant oberoende holdingbolag bör ha samma verktyg som liknande bolag i den privata sektorn och kunna ta de initiativ som behövs för att utveckla och omstrukturera, och därmed skapa värde.

Även kommunala och regionägda bolag bör normalt ägarstyras professionellt med respektavstånd från dagspolitiken genom holdingbolag. Som det i dag ser ut befinner sig kommunala bolag i en gråzon med ett helt eget redovisningssystem och där kontrollfunktioner är satta ur spel, bland annat genom att politiker i fullmäktige också är styrelseledamöter i kommunala bolag och därmed utvärderar sig själva.

Det finns goda förebilder internationellt kring god redovisning och förvaltning av offentliga tillgångar. Införandet av dessa skulle göra Sverige till ett rikare land, förbättra de tjänster som dessa tillgångar skall leverera och bättre rusta samhället för de utmaningar vi står inför såsom klimatomställningen, demografin och bostadsbristen.  

Rätt värderat och förvaltat skulle stat, regioner och kommuner kunna finansiera mycket av vår välfärd utan att behöva höja skatterna. Närmare bestämt finns det kanske så mycket som 200 miljarder varje år att tjäna om vi skötte våra tillgångar bättre.