Fram till 1988 hade ingen egentligen sett Jane Jacobs som något annat än en expert på stadsplanering. Hennes roll som ekonomisk teoretiker var i mycket liten grad uppmärksammad innan den framstående ekonomen Robert Lucas – senare mottagare av Riksbankens pris till Alfred Nobels minne – gav henne en central roll i sin uppmärksammade artikel On the Mechanics of Economic Development (1988). Han inledde den sista delen av artikeln där han behandlade humankapitalets och städers roll för tillväxt med att betona att: ”Jag kommer i mina resonemang att ytterst nära följa Jane Jacobs remarkabla bok Economy of cities.” 

Han fortsatte med att konstatera att den normala analysnivån i ekonomi är nationell, men att det säger mycket lite om varför kunskapsnivån och förmågan till teknisk utveckling är så olikartad i olika delar av en ekonomi. Framför allt skyms då den avgörande roll som städer har. Lucas fortsatte:

Men, som Jacobs har betonat …  så är det ekonomiska livet kreativt på samma sätt som vetenskap eller konst. New Yorks kläd-, finans-, diamant- och reklamdistrikt är lika mycket intellektuella centrum som Columbiauniversitetet. Idéutbytena och kunskapsprocesserna som pågår i de kommersiella kretsarna är desamma som de som pågår på universiteten: en mängd människor som i hög grad gör samma sak, men var och en med sin egen unika kunskap och originalitet. Det är där som betydelsen av externt mänskligt kapital får avgörande betydelse, och det är så som kunskap växer. Jacobs arbete är oerhört tankeväckande. I hennes betoning av städers betydelse för utveckling framstår de som själva atomens kärna. Enligt grundläggande ekonomisk teori borde städer inte finnas. Vi har tre produktionsfaktorer: mark, arbete och kapital. Och mark är alltid billigare utanför städer.

Förklaringen menade han fanns i Jacobs grundläggande iakttagelse att städer existerar och växer för att de producerade kunskap och utgjorde täta marknader för nya experiment. Genom att finnas i städer tog man del av alla dessa fördelar bara genom att befinna sig på plats. Dessa positiva externaliteter skapade sedan avgörande fördelar för nya innovativa företag, vilket i sin tur ledde till att man var beredd att betala de mycket höga priser som bostäder och mark har i New York, Chicago eller för den delen Stockholm. 

1980-talets höga innovationstempo hade sitt centrum i klassiska städer. 

Att Lucas uppmärksammade Jacobs arbeten var ingen tillfällighet. Efter den långa ekonomiska försvagningen under 1960- och 70-talen startade ett nytt uppsving i början av 1980-talet, drivet av ett högt innovationstempo, som på ett uppenbart sätt hade sitt centrum i klassiska städer som San Francisco, New York, Los Angeles och Tokyo, tillsammans med stadsstaterna Hongkong och Singapore. 

Denna utveckling hade Jacobs redan skrivit om både i Economy of Cities (1969) och Cities and the Wealth of Nations (1984). Därför blev det självklart att ekonomer som Lucas, Florida och Glaeser skulle ha Jacobs som en absolut startpunkt för sina arbeten under 1990- och 2000-talen.

Jacobs utgångspunkt är att städer växte utifrån de fördelar de hade genom tillgång till råvaror och hamnar. Från det skapades förutsättningar till förbindelser med andra städer. De främmande varor som sedan introduceras via handeln gav sedan i sin tur möjligheten till kunskapsutveckling och nya vidareutvecklade produkter.

Ett centralt begrepp hos henne är därför “importersättning”. Hos Jacobs är det ett extremt dynamiskt begrepp, som är lättast att förstå genom ett exempel: I Sverige växte under 1960-talet fram en import av populärmusik. Från det skapas grupper som Hep Stars och Ola and the Janglers som blir en inhemsk variant av brittiska grupper som inte ständigt kan besöka Stockholm. Kring musikerna utvecklas snabbt en ny musikbransch med ett växande antal specialiseringar. Redan under 1970- och 80-talen är kunskapsnivån i branschen så stark att den kan skapa nya marknader utanför landets gränser. Den blandas då i ett helt avgörande skede dessutom med den nya digitala tekniken.

Just blandningen av olika branscher betonas på ett tydligt sätt av Jacobs som avgörande för att förstärka dynamiken. I Stockholm blev det helt avgörande när tekniskt avancerade DJ:s tillförde ett nytt element i musikproduktionen.

Under 1990-talet leder det till det verkligt omfattande “musikundret”, när kretsarna kring Denniz Pop och Max Martin tog helt nya steg i utvecklingen. Den då starkt exportorienterade branschen genererade kring millennieskiftet stora mängder kunskap som i sin tur ledde till nya entreprenöriella möjligheter, marknader och generering av kapital. Liknande exempel från de stockholmska 1980- och 1990-talen kan hämtas från olika delar av kapitalmarknads- och IT-branscherna. För den delen kan man självklart se på utvecklingen av de göteborgska kullager- och bilbranscherna under 1940-, 50- och 60-talen på samma sätt. 

Det är flera unika värden som produceras av en dynamisk stadsekonomi i en sådan utveckling. För det första innehåller det urbana nätverket efterhand alltmer kunskaper om teknik, ekonomi och marknader. Det utvecklar dessutom genom förbindelser med andra städer en växande mängd kontakter som sträcker sig utanför de egna gränserna. Det är i det sammanhanget lätt att se betydelsen av personer som Jan Stenbeck, Stickan Andersson eller Gunnar Engellau i det göteborgska exemplet.

Jacobs importersättningsmodell består alltså av hundra- eller tusentals steg som skapar kvalitativ utveckling av olika typer som det självklart inte hade gått att föreställa sig i starten av processen. Om nätverken är tillräckligt starka och dynamiska möjliggör det efterhand ständigt större möjligheter till differentiering och spin-off-företag, vilket i båda fallen är faktorer som starkt betonas av Jacobs i både Economy of Cities och Cities and the Wealth of Nations.

Jacobs framhåller hur tätheten och dynamiken gör experimenterande möjligt.

Hon framhåller där också hur tätheten och dynamiken gör experimenterande möjligt – alltså mängder av  ”falska starter” och misslyckade företagsidéer som är det normala i marknadsekonomisk utveckling. Det är dessutom den variationen som av planerare missuppfattas som ”slöseri”. Städerna är också genom sin täthet och höga köpkraft ideala marknader för de nya branscherna. Den potentiella efterfrågan i städerna blir dessutom direkt beroende av om importersättningen är lyckad och leder till nya branscher: då genereras ju exportintäkter, vilket både höjer lönenivån i städerna och gör en ökad kapitalbildning möjlig.¹

På ett avgörande sätt driver Jacobs en argumentation kring att det är som inkubatorer för små företag som städer är allra mest betydelsefulla. Storföretag som IBM, Microsoft eller General Motors kan flytta till förorter utefter motorvägen, eftersom de har råd att skapa en egen stabil och kostnadseffektiv ekologi. Små företag behöver däremot de extremt flexibla och öppna nätverk som karaktäriserar täta och diversifierade städer. Hon påpekar också att stora företag sällan har intresse för att utveckla de idéer som mindre företag i stället har möjlighet att bygga vidare på. Redan i Economy of Cities noterade hon också att den digitala tekniken var idealisk för att bygga mindre företag i kunskapstäta miljöer på grund av den instabilitet som skapades av det höga tekniska utvecklingstempot. Det ledde sedan i sin tur till en fortsatt växande efterfrågan på starkt specialiserad kunskap.

Precis som Robert Lucas konstaterade i sin artikel från 1988 har olika städers förmåga att utveckla nya industrier och servicegrenar en direkt avspegling i deras mark- och fastighetspriser. Under den första stora expansionstiden fram till 1914 skedde den utvecklingen i huvudsak genom en fri prisbildning, men under 1900-talet blev inskränkningar i marknaden alltmer utbredda, både genom ett efterhand växande plan- och zoneringssystem och direkta hyresregleringar. Det har under de fyra-fem senaste decennierna skapat oförutsedda men växande diversitetsproblem som undergräver städernas dynamik över hela världen.

Den långa perioden av omväxlande regleringar, som sedan följts av olika avregleringar, har skapat områden med både mycket höga och mycket låga värden. Inte minst gäller det de stadsdelar som byggdes under den hårt reglerade modernistiska eran. Brottslighet och omflyttning som var problem när Jacobs skrev sin första bok 1961 är fortfarande påtagliga problem i sådana områden. I andra delar av städerna har stora områden som byggdes före 1914 återskapat sina värden, vilket både lett till starkt ökande trängsel och så kraftigt stigande priser att själva den diversitet som drivit den positiva utvecklingen hotas. 

De utvecklingsförloppen är temat för den tredje delen i den här serien.

_{¹ Ett av de stora hot mot städers dynamik som Jane Jacobs analyserade var förhållandet mellan större städer och ekonomiskt svagare regioner. Risken hon identifierade var att allt större ekonomiska transfereringar skulle gå från städerna till landsbygden, vilket skulle minska dynamiken i de urbana ekonomierna på flera sätt. Namnet hon gav sådana överföringar var Transactions of Decline. De försvagade sedan städernas ekonomier dels genom den ökade beskattningen, men också genom att döende industriella strukturer upprätthölls vilket ledde till garanterade marknader, men också till att variationerna och innovationsförmågan i ekonomierna riskerade att minska på ett påtagligt sätt. I ett resonemang kring den typen av negativ dynamik kom hon redan i Cities and the Wealth of Nations fram till slutsatsen att Japan sannolikt redan befann sig i en försvagningsfas. På samma sätt skulle man med hennes resonemang identifiera början till Kinas försvagning till åren kring 2010, när stöden till den inhemska byggindustrin blev allt betydelsefullare för den fortsatta expansionen. Resonemanget ger också delar av förklaringen till varför teknikkluster som det som finns i Silicon Valley oavbrutet fortsatt att vara expansiva: de är för stora för att någonsin kunna vända sig in emot inhemska subventionerade marknader.}

Omslagsfoto föreställande en gata i San Francisco: Santiago Mejia/San Francisco Chronicle via AP