Samhälle Krönika
Socialdemokraternas värsta lågvattenmärken – uppdaterad version
Socialdemokraterna sätter rekord i att smutskasta sina politiska motståndare. Kajsa Dovstad har uppdaterat sin lista.
Valrörelser brukar vara smutsiga. 1985 påstod Olof Palme att Moderaterna ville lägga ner all knattefotboll, vilket ska ha bidragit till ännu en mandatperiod med S-regering. Många menar att denna valrörelse är den värsta hittills.
Förra veckan listade jag Socialdemokraternas värsta smutskastningsattacker. Texten blev dock snabbt utdaterad eftersom S kom med nya lågvattenmärken. Nu har listan kompletterats med ytterligare tre exempel, men risken är stor att även de har överträffats när du läser denna artikel:
3. Bara Socialdemokraterna får strunta i rikets säkerhet
Som inrikesminister var Anders Ygeman en av huvudpersonerna i Transportsstyrelseskandalen, den största svenska säkerhetsskandalen på årtionden. Man skulle kunna tro att Ygeman vill ligga lågt i frågor som rör just säkerhet, men en dryg vecka före valet kallade han och försvarsminister Peter Hultqvist till presskonferens. De två ministrarna beskrev Sverigedemokraterna som ett säkerhetshot. I dag sitter SD i både Försvarsberedningen och Utrikesnämnden, som behandlar ytterst känsliga säkerhetsfrågor. Om partiet nu är ett stort säkerhetshot, borde väl Socialdemokraterna protesterat och velat kasta ut dem? Men Ygeman och Hultqvist öppnade inte för diskussion om SD:s representation i olika organ.
De berättade heller inte hur de ser på att deras chef Magdalena Andersson öppnat för att ge Vänsterpartiet ministerposter, trots den kluvna inställningen till Ryssland och att ledningen inte tagit avstånd från att riksdagsledamöter poserat med en flagga för den turkiska terrororganisationen PKK.
Oron över SD-medarbetares säkerhetspolitiska omdöme ska dock tas på allvar. Bland annat därför har Liberalerna bestämt uteslutit ministerposter till SD. Vilket Hultqvist och Ygeman teg om.
2. Bara Socialdemokraterna får missbruka utnämningsmakten
I slutet av samma presskonferens oroar sig Ygeman över att SD kommer att få inflytande över tillsättandet av domare, landshövdingar generaldirektörer. Visst finns det en stor risk med att politisera utnämningsmakten. S borde veta, då de själva är experter på att utse personer med rätt partibok snarare än rätt kompetens.
I rapporten ”Enpartistaten” visar Timbros Adam Danieli hur S, utan insyn och i strid mot FN:s korruptionskonvention, placerar gamla partirävar på de mest åtråvärda generaldirektörsposterna. Av alla statsanställda som fått en chef med partipolitisk bakgrund, har 90 procent fått en socialdemokrat.
- Landsmodern varnar för krigsvintern hon själv har orsakat
I fredags meddelande Ryssland att gasleveranserna genom Nordstream 1 stoppas på obestämd tid. Det fick Magdalena Andersson att blixinkalla till presskonferens och berätta att regeringen vill ge börsregistrerade elproducenter likviditetsgarantier på hundratals miljarder kronor. Av oklar anledning gav riksbankschefen Stefan Ingves legitimitet åt spektaklet och stod bredvid statsministern på presskonferensen.
Sedan tidigare vill regeringen lägga 90 miljarder kronor på elstöd. Att elmarknaden i Sverige och våra grannländer blivit oförutsägbar är dock inte främst Vladimir Putins fel. Om inte den Socialdemokraterna drivit på för att förtidsavveckla fyra kärnkraftsreaktorer, och stoppat projekteringen av ytterligare två, hade Sveriges energiförsörjning varit betydligt mer stabil. Den akuta situationen måste visserligen hanteras. Därför har oppositionen både ställt sig bakom regeringens likviditetsgarantier och kommit med egna kompensationsförslag.
Men om ett hus börjar brinna är det inte bara viktigt att släcka branden, utan också att ta reda på vem som tände på och hur allt ska återuppbyggas. Socialdemokraterna kommer varken väl ut i en brandorsaksutredning eller en återuppbyggnadsplan för den havererade elförsörjningen.
Att först försätta Sverige i energikris och sedan försöka vinna poänger på att rädda folk och företag från kostnader som ens egen politik orsakat, är kort och gott höjden av hyckleri.
Den gamla listan:
5. Strandhäll anmärker på Sabunis hudfärg
Ledande socialdemokrater lägger mycket energi på att kritisera liberaler för SD-samarbetet. Annika Strandhäll tar det hela ett steg längre. Tweeten får stå för sig själv:
”Mmm, för inte så länge sedan var det fullständigt osannolikt att liberalerna skulle inleda regeringssamarbete med ett rasistiskt parti grundat av nazister. Att man bytt ut en färgad kvinna mot en vit äldre jovialisk man har ju inte direkt förändrat att det är det man nu gör.”
Strandhäll anklagar därmed Sabuni för att vara en slags husblatte. Det är inte värdigt en minister.
4. Bara socialdemokratisk språkförskola räknas
Liberalerna presenterade ett förslag om bättre språkstöd på förskola. Vid två års-kontrollen på bvc uppmärksammas redan vilka barn som av olika skäl inte har kommit igång med att prata. Om barnen inte kan svenska, och det inte finns några medicinska förklaringar, tycker L att de ska få möjlighet att börja förskolan tidigt. I sista hand kan tvång bli aktuellt. Återigen var Annika Strandhäll inte sen med att twittra, denna gång om en krönika där Liberalerna anklagades för att gå i rasisters ledband. Bara några dagar senare presenterade Socialdemokraterna själva ett liknande förslag.
3. Liberalerna står inte upp mot nazism
Det är inte bara Annika Strandhäll som brunsmetar L. I ett reportage i Expressen säger Magdalena Andersson att Liberalerna varit “den svenska borgerlighetens fyrbåk mot både fascism och nazism” och antyder i nästa andetag att så inte längre är fallet. Men på frågan om hon själv anser att SD är fascister och nazister svarar statsministern “Nej nej, nej nej, men de är ju del av en idétradition”. Precis så som de flesta borgerliga debattörer uttrycker sig, med andra ord.
2. Borgerligheten släpper fram SD i regeringen
Magdalena Andersson går till och med så långt att hon hävdar att L kommer att sitta i regering med SD, trots att Johan Pehrson uteslutit det. ”På en liberal minister får man fem sverigedemokratiska ministrar. Det är ju enkel matematik”, menar statsministern, som i andra sammanhang är noga med att påpeka att en röst på S inte är en röst på V. Trots att det bara går fyra socialdemokratiska ministrar på varje vänsterpartistisk, om man nu ska tillämpa enkel matematik. Och ta henne på orden när hon inte utesluter en regering med V.
- Ulf Kristersson jagar sjuka till självmord
Första platsen tar faktiskt inte Socialdemokraterna, utan arbetarrörelsens utomparlamentariska gren, LO. Enligt LO vill Ulf Kristersson ”stoppa sjukförsäkring av cancersjuka”, vilket givetvis är rent nonsens. Men det slutar inte där. På sajten ”Hela ansvaret” fortsätter LO med: ”Vi vet vart det ledde när han var socialförsäkringsminister: Sjuka jagades till att se självmord som enda utväg”.
Detta är så grovt att det kräver en fördjupning. Först och främst är det djupt ovärdigt att anklaga en politisk motståndare för att ligga bakom något så tragiskt som självmord och självmordstankar.
Att börja gyttjebrottas om vems politik som bäst förebygger självmord är varken värdigt eller medicinskt möjligt. Politiker rår inte på de flesta vanliga riskfaktorer för suicid: manligt kön, svår sjukdom, separation, förlust av anhörig och att bo ensam. De som vill höja bidragen kan göra poäng av att Folkhälsomyndigheten listar “ekonomiska svårigheter” som en riskfaktor (de starkaste är dock tidigare självmordsförsök och psykisk sjukdom), medan andra sidan har goda argument för att lång sjukskrivning leder till passivisering, vilket i sin tur gör att människor hamnar längre bort ifrån arbetsmarknad och sammanhang som är viktiga för den psykiska hälsan.
Men om vi nu ska sätta oss i LO:s sandlåda: Vad hände egentligen med självmordstalen när Kristersson var socialförsäkringsminister? Ingenting, är det mest korrekta svaret. Eftersom statistiken varierar naturligt mellan olika år är det de långsiktiga trenderna som bör analyseras, enligt Nationellt centrum för suicidprevention. De senaste 20 åren har självmorden minskat, men i låg takt.
Läs också:
Men inte ens om man zoomar in på de specifika siffrorna för årtalen 2010 till 2014, då Kristersson var socialförsäkringsminister, hände det något särskilt med självmordstalen. 2011 var till och med det år under hela 2010-talet då självmordstalen var som lägst. Bara under pandemin har de varit lägre, och forskare spekulerar i om den på åtminstone på kort sikt gör att självmord blir en mindre vanlig dödsorsak – men poängterar att statistiken måste tolkas med försiktighet.
Att LO är allt annat än försiktiga med att peka ut orsaken bakom självmord under det tidiga 2010-talet, borde vara en stor skandal. Men till och med bland läkare, där många kritiserade Liberalernas språkförskola, är det tyst.
En del hävdar att förfäran över socialdemokratins skrupelfria kampanjmetoder är uttryck för en slags losermentalitet. Så kanske det är. De största förlorarna är dock alla vi som vill se en vital men saklig politisk debatt. Sverige blir inte bättre av smutskastning.