Samhälle Krönika
Socialdemokraternas minst omtalade skandal
När Stefan Löfven och Eva Nordmark besökte Älvsbyn efter att Polarbröds nya fabrik hade brunnit ned utlovade de regeringens fulla stöd. Enligt kommunalrådet Tomas Egmark vore det bästa stödet att låta Boliden starta en koppargruva i Laver. Men genom sin gruvfientliga inställning tar regeringen bort framtidstron för Älvsbyborna, skriver Benjamin Dousa.
Det är måndag i augusti 2020. Sommarvärmen ligger kvar och statsminister Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark ska ut på turné. Stefan känner sig hemma. Det bär mot nordligare breddgrader. Han skippar slipsen och tar sig till Älvsbyn strax väster om Piteå. Den lilla kommunen på drygt 8 000 invånare där Polarbröds nya fabrik en vecka tidigare har brunnit ner är i desperat behov av hjälp.
Löfven och Nordmark flankeras av säpovakter, journalister och det socialdemokratiska kommunalrådet Tomas Egmark. De är bland vänner, nästan varannan person röstade på Socialdemokraterna i senaste valet. Bara en på hundra röstade på Moderaterna. Nordmark lovar att stöd är på gång, till Sveriges Television säger hon: ”Älvsbyborna ska veta det, att hela regeringens fulla stöd finns bakom Älvsbyborna. Och vi kommer göra det som står i vår makt för att stötta upp.”
Kanske kunde nu hoppet ligga i koppar. Inte porslinskoppar då, utan metallen. Populära politiska begrepp som elektrifiering och fossilfritt bygger alla på mer koppar, med metallens unika förmåga att leda el på ett effektivt sätt. Utan koppar går det inte att bygga nya elvägar eller elledningar.
Sedan 2014 vill Boliden starta en koppargruva i Laver i Älvsbyn. Därför kände sig kommunalrådet Tomas ändå hoppfull efter Polarbrödstragedin. Till Expressen beskrev han läget: ”Ansökan från Boliden har legat på regeringens bord i flera år. Det beslutet vill vi ha nu för att få tillbaka framtidstron i Älvsbyn.”
Någon julklapp till Älvsbyn blev det inte.
Spola fram till en onsdag i december 2020. Dagen före julafton närmare bestämt. Samma journalister som följde med till Norrbotten är nu fullt upptagna med planeringen inför de stundande helgerna. Just den 23 december är sannolikt inte valt av en slump. Det är ett bra datum om man vill släppa en jobbig politisk nyhet. För någon julklapp till Älvsbyn blev det inte.
Bolidens ansökan om att gå vidare i processen för att få bygga en ny gruva avslogs. En investering på 15 miljarder och tusentals nya jobb i kommunen hänger nu i luften. Beslutet, som innebär att det behövs ett miljötillstånd redan i undersökningsarbetet, lägger dessutom fast en ny praxis för alla framtida gruvprojekt i Sverige, och kommer få långtgående konsekvenser.
Läs också:
Gruvindustrins verksamhet bygger förenklat på fyra faser. Undersökning, bearbetning, produktion och återställning. Verksamheten är hårt reglerad och kräver i olika steg tillstånd enligt både minerallagen och miljöbalken. I Laverprojektets fall har Boliden redan investerat drygt hundra miljoner kronor i undersökningar för att identifiera själva kopparfyndigheten.
Nu behövde man gå vidare och säkra rätten till fyndigheten genom att ansöka om en bearbetningskoncession. Beslut om bearbetningskoncession är en kombinerad juridisk och bergsvetenskaplig utredning där fyndighetens egenskaper och ekonomiska värde bedöms. För ett större gruvprojekt kostar det ytterligare ett par hundra miljoner. Genom koncessionen ges innehavaren ensamrätt att utvinna fyndigheten, men därefter återstår miljöprövningen innan verksamheten får starta.
Det normala är att miljövillkoren till fullo prövas först i nästa steg, när man vet mer om fyndighetens avgränsning, egenskaper och hur den bäst kan utvinnas, det vill säga innan gruvan faktisk ska byggas och malmen ska upp.
Genom att i Laver-fallet på mycket tveksam juridisk grund kräva ingående tillståndsprövning i ett tidigare skede än vad som tidigare varit praxis lyckas Länsstyrelsen i Norrbotten, Bergsstaten och regeringen skapa större ekonomisk osäkerhet vid gruvprospektering. Innan ett företag är villigt att ta risken att gå igenom nödvändiga miljötillståndsprocesser, som kostar hundratals miljoner, vill man av uppenbara skäl veta att man har ensamrätt till fyndigheten och hur mycket pengar som ligger i potten. Genom Laver-beslutet ändrades spelplanen.
Svensk lagstiftning har varit anpassad till riskerna med prospektering eftersom man från statens sida vill uppmuntra verksamheten. Logiken är att prospektering är dyrt, tidskrävande och riskfyllt ur ett investerarperspektiv. Samtidigt behövs det fler prospekteringsprojekt för att säkra både befintliga och nya gruvor.
Lösningen är att öppna för privata investerare som är villiga att ta risken och har råd att vänta på eventuell avkastning. Modellen för mindre prospekteringsbolag är att de tar in nytt kapital allteftersom projekten undersöks, och utöver producerande företag som Boliden och LKAB är det inte särskilt många med plånbok tjock nog att ligga ute med hundratals miljoner för att eventuellt få komma igång med gruvdrift om flera år.
Eftersom den politiska osäkerheten för gruv- och prospekteringsföretag har ökat i Sverige, minskar också investeringsviljan. Antalet sökta undersökningstillstånd minskar år för år. 2020 söktes endast 130 tillstånd, en 40-procentig minskning på bara två år. Antalet gällande undersökningstillstånd har minskat med mer än 30 procent sedan 2013.
Det sker trots vår starka ställning som gruvnation. Sverige står för nästan 90 procent av allt järn, 36 procent av all zink och 23 procent av allt guld som utvinns i EU. Den sammanlagda skattesumman som det svenska gruvklustret bidrar med kan omvandlas till över 7 700 poliser. Ett jobb i gruvbranschen skapar 1,8 indirekta arbetstillfällen i underleverantörsleden.
Nya regleringar och politiserade investeringsbeslut är knappast att ge Älvsbyn sitt fulla politiska stöd.
Beslutet som fattades av regeringen innan jul förra året är den här mandatperiodens minst diskuterade politiska skandal. Likt fallet med Preemraff, där nybyggnationen av ett raffinaderi var på väg att stoppas av regeringen, är det inte rättsliga principer som är vägledande, utan regeringens dagsform.
Tyvärr ser vi även att den gruvfientliga inställningen kommer igen i skarp lagstiftning. I maj 2018 röstade riksdagen igenom ett förbud mot uranbrytning, vilket även påverkar brytningen av kobolt som används i uppladdningsbara batterier i elbilar och elektronikprodukter. Bara M, KD, L och SD röstade emot.
Nya regleringar och politiserade investeringsbeslut är knappast att ge Älvsbyn sitt fulla politiska stöd. Den tidigare Metallordföranden och industrivännen Stefan Löfven har tagits som gisslan av Miljöpartiet. Regeringen borde i stället ge Tomas den framtidstro han så desperat efterfrågar.