Smedjan granskar: Eriksdalsbadet – 20 år och redan kaputt

Framtidsplanerna var storartade när projektledaren berättade om kommunens planer för Eriksdalsbadet en februaridag 2015 för Södermalmsnytts reporter. Om bara ett par månader skulle vårsolens strålar värma upp det klorerade vattnet i simarenan intill Årstaviken. Det gråblekta plåttaket, stort som 1,5 fotbollsplaner, skulle omvandlas till en av Stockholms största solcellsanläggningar.

Än i dag syns dock inga solpaneler till från Skanstullsbron. Solcellerna skulle i stället bli den utlösande faktorn för fem år av utvärdering och krishantering. Efter bara två decennier i drift behöver Eriksdalsbadet totalrenoveras för närmare en miljard: 918 miljoner kronor är den senaste prognosen.

Läs uppföljningen: Stockholm sparade in på underhållet – nu prickas politikerna av revisorerna

Eriksdalsbadet är Sveriges nationalarena för simidrott och än i dag Stockholms största och mest välbesökta badhus. Det är också Stockholms stads senast uppförda badanläggning under tak efter Husbybadet som invigdes i december samma år, 1999.

1999 var inte i går, men året kan sättas i relation till Stockholms stads andra simhallar som upprustas. Forsgrénska badet i Medborgarhuset, som nu totalrenoveras, uppfördes redan på 1930-talet, men de flesta komponenterna är från 1960- och 1970-talen. Det var en tid av badhusboom och kommunens andra simhallar som i dag nått sin tekniska livslängd är från den perioden, som den nyligen renoverade simhallen i Åkeshov som invigdes 1959, eller Högdalshallen som stod färdig 1971 och nu är stängd för upprustning.

Förhastade OS-drömmar

Eriksdalsbadet hade inte byggts om det inte var för sommar-OS 2004 – det olympiska sommarspel som Sverige aldrig fick. Redan när ansökan om expropriation undertecknades 1996 förklarades tidsplanen som ”mycket pressad”.

Och bråttom var det. Badhuset skulle knappt tre år senare invigas med pompa, ståt och internationella polis- och brandmannaspelen. Förvaltningarna som var inblandade ville själva ansvara för projektplaneringen, men klockan tickade och idén fick snart skrotas. I stället fick byggbolaget NCC helhetsansvar för såväl projektering som utförande.

Tidspressen blev inte mindre av att byggstarten försenades flera månader. I Hyresgästföreningens Södermalmsklubb hade man rasat över att byggnadsarbetare redan före alla lov var klara hade börjat flytta på Ryska smällen – ett pumphus som en gång uppfördes som en del av Stockholms första vattenverk.

I februari 1944 tappade sovjetiska bombplan sin last över Årstaviken. ”Felnavigering, planen skulle till Åbo”, löd förklaringen efteråt. Därav namnet Ryska smällen. Nu stod den k-märkta tegelkåken – som numera tjänade som ateljé – mest i vägen för stadens OS-planer.

Den verkliga droppen för Södermalmsklubben var dock när detaljplanen för det bygge som stoltserade med miljötänk, klubbades helt utan någon miljökonsekvensbeskrivning.

Spelen skulle ”sätta Stockholm på kartan” och bli en ”guldgruva” för besöksnäringen

Bygget överklagades och i Eriksdal fick ingen spade sättas i marken innan Länsstyrelsens jurister gett klartecken. Efter två månader var det avgjort till stadens fördel, men för att processen inte skulle fortsätta i ytterligare instanser och hota det internationella blåljus-arrangemanget skickades finansborgarrådet och socialdemokraten Mats Hulth ut för att försöka blidka kamraterna i hyresgäströrelsen.

Kort senare kunde politikerna andas ut. Om än tillfälligt. Den 11 juni 1997 drog bygget igång och knappt två år senare stod Eriksdalsbadet klart lagom till ”World Police and Fire Games”, som jippot officiellt salufördes som. Men det blev ändå inte riktigt som det var tänkt.

Redan innan det första startskottet ens hade skjutits inför glesa läktare, talades det i många tidningar om ett påkostat fiasko. När arrangörerna inte var upptagna med mutskandaler på hemmaplan reste de långväga på ifrågasatta men flådiga marknadsföringsresor för att ragga deltagare. De hade budgeterat för 12 000 atleter, men endast 7 400 dök upp, varav de flesta av poliserna och brandmännen inte ens hade tagit sig över sundet.

Spelen skulle ”sätta Stockholm på kartan” och bli en ”guldgruva” för besöksnäringen, men för att arrangemanget ens skulle bli av fick Stockholms stad kort före invigningen gå in med ett nödlån på 25 miljoner kronor. Den verkligt stora skulden sköt dock politikerna ovetandes på framtiden.

Den utlösande faktorn

I Årstaviken ligger snön tät och på Fastighetskontoret pågår förberedelserna för solcellerna som ska pryda Eriksdalsbadets tak. Det är februari, året är 2015 och framåt maj är det tänkt att anläggningen ska bidra till badets elförsörjning.

Om bara en månad ska alla utvärderingar vara klara, men när en besiktningsman kontrollerar taket för att bedöma lämplig placering av solpanelerna hamnar allt fokus i stället på något helt annat.

Anläggningschefen påpekar att de anställda brukar ställa ut hinkar då det vid regn – eller snöfall så här års – droppar på flera ställen längs väggar och pelare inne i simhallarna. Särskilt besvärligt blir det vid riktiga oväder. När det regnade som värst under sommaren året innan bildades stora pölar av regnvatten på golvet i simhallen.

Uppe i hörnen har vätan satt sina spår. De annars kritvita väggarna har mörknat av fukten.

Under ett första platsbesök konstateras att taket är i mycket sämre skick än befarat. Det blir också starten på ett utredningsarbete som pågår än i dag. På Eriksdalsbadets lågtak hittas ett 70-tal hål – lika många noteras på högtaket. De riktigt besvärande upptäckterna ska dock göras under ytan. En fuktexpert noterar att isoleringen är genomblöt. Runt de glaskupoler som släpper in solljus i simhallarna mäter han uppemot 100 procent fuktighet.

Hela plåttaket på 10 000 kvadratmeter måste bytas ut, blir Fastighetskontorets dom två år senare när en förstudie tillsätts. Innertaket har inte visat sig vara i bättre skick. Varm och fuktig simhallsluft har trängt igenom, kondenserat mot yttertaket och orsakat fukt- och mögelskador.

Läckagen har inte bara pågått länge. Efter en rad återbesök för besiktningar och tester konstateras att taket lär ha läckt redan när Eriksdalsbadet invigdes 1999. Det handlar alltså om konstruktionsfel som gjordes när badhuset uppfördes.

Det nya Eriksdalsbadets något märkliga placering under Johanneshovsbron, som fick bli lösningen under 1990-talets tidspressade OS-iver, har ställt till problem sedan dag ett. Skräp, sand, grus och salter hamnar på taket och täpper igen brunnar som svämmar över.

Ingen verkar dock ha anat hur illa däran taket var, konstruktionsfelen upptäcktes först något år in i arbetet med förstudien, men problemen med läckage var kända sedan långt tidigare bland de ansvariga.

Mer än ett år före solpanelerna ska monteras, i mars 2014, upptäcktes stora fuktskador mellan ytter- och innertak i hopptornshallen, där taket skulle renoveras. Träkonstruktionen hade svartnat av mögel och arbetet fick avbrytas.

I sina papper noterar de spricka efter spricka och mäter millimetrarna med linjal

I den underhållsplan som sträcker sig tillbaka till 2012 uppmärksammas redan 2013 att det regnar in i simhallen. Under 2013 gjordes också en mindre besiktning, men bara av takrännorna. Avrinningen var också något som inspekterades 2006, då man från förvaltningens sida ska ha varit högst medveten om i alla fall delar av problemen, men den landade då i att lämna taket utan åtgärd.

Betongen är inte det enda som krackelerar

Snart ska det visa sig att taket bara är en av Eriksdalsbadets brister. Precis före valborgshelgen, den 28 april 2016, föreslår Fastighetskontoret undertecknat av två förvaltningschefer att fortsätta utreda taket. Politikerna i nämnden ger klartecken för uppdraget som redan utökats till ventilationen.

Innan något uppdrag ges har dock två specialister på betong hunnit göra ett platsbesök på Eriksdalsbadet. Rapporten kommer någon vecka efter politikernas beslut och gör direkt deras initieringsbeslut obsolet.

På plats inspekterar de taket, men upptäckterna i källaren är det som får utredningsarbetet att byta riktning. De går successivt runt och inspekterar underredet på den längsta simbassängen, 50-metersbassängen. Det krävs ingen djupare studie för att få en aning om problembilden. I sina papper noterar de spricka efter spricka och mäter millimetrarna med linjal. Bilder tas på sprickor, fuktskadade isoleringar och metallgrå elskåp som vitnat av kalkavlagringar från bassängerna.

I praktiskt taget runt hela bassängen finns det sprickor, skriver de senare i sin rapport från besöket. På flera platser är fuktskadorna fullt synliga, i andra fall går det att få en bild av skadorna genom en snabb mätning.

På de flesta material kan man med en GANN-mätare få en bild av fukt en på decimeters djup genom att bara föra den över materialets yta. På fyra platser runt bassängen, tar de prover med GANN-mätaren. På tre av platserna visar siffrorna på displayen högre värden än det högsta gränsvärdet. På den sista platsen noteras inget resultat. Värdet anses för osäkert.

”Betongen är blötlagd”, går att läsa i rapporten. De noterar att fuktproblemen inte är något som i detta nu verkar påverka bärigheten, men om det inte åtgärdas riskeras på sikt stora problem. Mer illavarslande och brådskande att åtgärda är det som vätan redan åsamkat på allt ifrån aggregat för ventilation till elektriska installationer. Sådant som inte bara är kostsamt att åtgärda, men i värsta fall kan de leda till personskador, då läckaget från bassängerna kan göra installationerna strömförande.

Vid en besiktning av taket konstateras att takkonstruktionen i stora delar består av fuktkänsliga material som trä – i ett badhus

Det är inte betonginspektörernas första – och långt ifrån deras sista besök på Eriksdalsbadet. Efter att ha besiktat även de andra bassängerna och bubbelpoolerna kan de konstatera att problemen är stora med läckage i alla bassänger. Särskilt illavarslande är problemen med bubbelpoolerna, där flera läcker kraftigt och måste bytas omedelbart för att inte åsamka betongkonstruktionen än mer skada.

Två ingenjörsstudenter gör i sitt examensarbete liknande iakttagelser av sprickbildningen vid simbassängerna. De knackar sig igenom synliga sprickor i betongen, för att på så vis få en bild av sprickornas djup, tillsammans med en erfaren betongutredare på forskningsinstitutet RISE. I resultatet sammanfattas läckaget som omfattande.

Ömsom framstår alla de besiktningsmän som fått i uppdrag att gå igenom anläggningen närmast förvånade över vad de hittar. Vid en besiktning av taket konstateras att takkonstruktionen i stora delar består av fuktkänsliga material som trä – i ett badhus. Och betonginspektörerna gör vid besiktningen av den 25 meter långa tävlingsbassängen en hårresande upptäckt, rörande något helt annat än den betong de är där för att inspektera.

”Vid den ena långsidan har ett fönster i bassängväggen spruckit och hela glasytan är krackelerad. Det är ett av tre glas som har gått sönder. Skulle glaset utsättas för ytterligare åverkan finns risk att det kan brista och fylla källaren med vatten. I värsta fall kan folk som befinner sig i bassängen sugas ut genom öppningen”, skriver de i rapporten efter besiktningen.

Vid flera besiktningar konstateras att tätskikten verkar vara bristfälliga. Ingen verkar dock veta hur det egentligen ligger till med tätskikten, då besiktningsmännen inte får någon information. I senare mejlkonversationer som Smedjan tagit del av med den entreprenör som kaklade bassängerna på 1990-talet, framkommer det att tätskikt helt saknas.

Det måste inte vara fel, säger flera experter som Smedjan talat med, men i fallet med Eriksdalsbadet är bassängerna byggda med en felaktig metod som kallas Höganäsmetoden, där man försökt ersätta tätskikt med vattentät betong. Ett ödesdigert beslut ska det visa sig, då alla bassänger i praktiken saknar fuktspärr, vilket senare konstateras som skälet till det omfattande problemet med sprickbildning och läckage i samtliga bassänger.

Första besiktningsmännen under ytan

Klockan har slagit midnatt när Cezar Melian och hans kollega hoppar i den första bassängen iförd full dykarmundering. Förutom tiden på dygnet är det ingen ovanlig arbetsdag.

Det är ett påfrestande och svårt arbete att reparera trasiga kakelplattor under vattenytan, men inget badhus har så stort tryck som Eriksdalsbadet. Därför töms inte bassängerna sommartid som i många andra anläggningar, och reparationer som denna får utföras med dykare nattetid.

Cezar Melian jobbade under flera års tid som konsult specialiserad på ytskikt i simbassänger och har genomfört besiktningar och undervattensreparationer på många simhallar runt om Stockholms stad och dess kranskommunerna. Sedan en tid tillbaka har han lämnat branschen och väljer därför att öppet berätta om sina erfarenheter.

Under den här natten 2017 byter de ut ett 70-tal spruckna kakelplattor i tävlingsbassängen.

– Det var extremt, säger Cezar Melian, som menar att det är normalt slitage som växt till sig över lång tid av uteblivet underhåll.

Kalkavlragringar så stora att de måste slås bort med hammare och stämjärn

Fotografier som skickats med besiktningsrapporter visar spruckna greppkanter, bottenplattor och ståkanter på kortsidan med slarviga reparationer. Sådant som måste åtgärdas för att förhindra personskador, konstateras i de rapporter som Stockholms stad fått efter besiktningen.

I den andra simbassängen, 50-metersbassängen, noteras liknande slitage.

”Mycket oåtgärdat slitage leder till en sämre badupplevelse och i värsta fall personskador”, konstaterar de i besiktningsprotokollet.

I äventyrsbadet hittas kalkavlagringar så stora att de måste slås bort med hammare och stämjärn.

– Jag har aldrig sett större kalkavlagringar under mina år, säger Cezar Melian, som dock menar att många badhus lider av liknande problem som Eriksdalsbadet. Kalkavlagringar tyder på bristfälliga städrutiner och när de inte åtgärdas bildas trubbiga formationer som i värsta fall kan leda till skärskador.

Statusbesiktningar av bassänger leder inte bara till säkrare och mer välkomnande bad för gästerna. Förutom att notera spruckna kakelplattor, problem med kalkavlagringar och smuts kan man genom att knacka sig igenom en bassäng snabbt göra en uppskattning av ytskiktets hälsotillstånd, menar Cezar Melian.

– Man kan få en väldigt bra bild, om man behöver lägga om bassänger eller inte. Det tar bara någon timme eller två att avgöra.

Det kan också vara förklaringen till varför förvaltningen inte blev varse om Eriksdalsbadets omfattande brister och akuta åtgärdsbehov tidigare.

Inget bad i Stockholm har fler gäster än Eriksdalsbadet, och aktiviteter som dykskolor och kanotpolo sliter särskilt på ytskikt.

– Dykartuber är kantplattornas fiende nummer ett, säger Cezar Melian, som menar att anläggningar som har problem med ytskikten borde genomföra årliga statusbesiktningar.

”Rent teoretiskt ska den anläggningen hålla betydligt längre”

Smedjan har begärt ut protokoll från samtliga tidigare statusbesiktningar som har gjorts av bassängerna från det att anläggningen byggdes fram till det att förstudien initierades, men av förklarliga skäl, ska det visa sig, får vi inte ut några besiktningsprotokoll.

”Eriksdalsbadet byggdes 1999 och ingen besiktning har genomförts av bassängerna innan förstudien påbörjades. Därför har jag ingen handling att lämna ut vad gäller detta”, får Smedjan i stället som svar i ett mejl av Linda Laine, kommunikationschef på Fastighetskontoret.

När Smedjan vid ett senare tillfälle talar med Carina Jonsson, som är chef fastighetsavdelningen på Fastighetskontoret, vill hon ge en i alla fall delvis annan bild.

– Vi besiktar kontinuerligt bassängerna, säger hon på frågan om varför löpande statusbesiktningar uteblivit och fortsätter:

– Vi städar bassängerna och personalen gör okulära besiktningar hela tiden.

Några besiktningsprotokoll finns dock inte att tillgå, då kontroller har utförts av egna anställda och de underentreprenörer som sköter driften. Oberoende besiktningsmän ska ha inspekterat bassängerna först efter förstudien påbörjades.

Carina Jonsson lyfter också ett annat skäl till att oberoende besiktningsmän inte togs in tidigare.

– Rent teoretiskt ska den anläggningen hålla betydligt längre. Det var först när vi såg att det är något som inte stämmer här inne, hur mycket betongen tagit skada som vi gick in och tog betongprover.

Betongprover är förstörande och tas inte utan vidare, men det var först när egen personal noterade att det började bli sprickbildning som bassängerna alls började undersökas.

Eriksdalsbadet ska ha slutbesiktigats i maj 1999, men vilka problem som uppmärksammades redan då och om den genomfördes av oberoende besiktningsmän får vi inte veta – besiktningsprotokollen går inte att finna. Det dåvarande Gatu- och fastighetskontorets arkiv är ännu inte ordnat, förklarar en hjälpsam arkivarie som ändå gör ett försök att finna protokollen i stadsförvaltningens osorterade arkiv.

Som att strunta i bilbesiktningen

20 år är en nedkortad teknisk livslängd för en badanläggning. Det menar civilingenjören Michael Ohlsson, som under sin karriär jobbat med ett 50-tal badhusprojekt. Till vardags är han verksam som projektör, besiktningsman och projektledare för badhus på konsultkoncernen PE Teknik & Arkitektur.

Det finns lagar för hur tillsyn ska bedrivas, och Folkhälsomyndigheten har tagit fram råd till kommunernas miljönämnder, kring kontroll av badvattenkvalitet. Men bortom sådant fundamentalt underhåll, handlar det allt som oftast om rekommendationer.

”Genom att göra löpande statusbesiktningar får man kontroll på underhållsbehoven”

Smedjan ringer upp honom för att fråga om en bok som han står med som huvudförfattare till. Den har publicerats av kommunernas egen intresseorganisation Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och flera kommuner bidrog själva till arbetet genom en styrgrupp. Stockholms stad var en av dem.

”Oberoende besiktningar vart tredje år medför i regel att byggnaden håller längre”, går att läsa i skriften (Badhus – strategiska frågor och ställningstaganden) som tagits fram som strategisk vägledning till kommuner som ska bygga nytt, eller underhålla befintliga anläggningar.

– Badhus utgör stora kommunala investeringar, ofta på flera hundra miljoner kronor. Genom att göra löpande statusbesiktningar får man kontroll på underhållsbehoven, säger Michael Ohlsson när Smedjan når honom på telefon.

– Genom statusbesiktningar kan problem som korrosion, fukt, mögel, skador på bassänger och grogrund för legionellabakterier upptäckas och förebyggas. Genom fördjupade undersökningar kan badanläggningen ses över så att slitaget minskar.

”Det planerade underhållet är det bästa, det akuta är det sämsta”

I Malung fick det kommunala Skinnarbadet nyligen stängas på livstid efter just problem med legionellabakterier. Löpande statusbesiktningar av oberoende besiktningsmän, som i sin tur leder fram till planerade underhållsprogram, kan med andra ord vara avgörande för att förlänga den tekniska livslängden och undvika de stora värdeförluster som kommer av att badanläggningar måste renoveras eller stängas i förtid.

– Genom planerat underhåll så sänker man sina kostnader och förlänger ofta livslängden, då man får förslag på vad som behöver göras genom statusbesiktningar, vilka kan omsättas i underhålls- och handlingsplaner, säger Michael Ohlsson och fortsätter:

– Du förstår hur det fungerar: man lyfter upp problemen och man åtgärdar dem. Då minimeras riskerna för att det blir stora kostnader, eller att anläggningens livslängd blir nedkortad.

Simbassänger, och andra centrala funktioner av ett badhus bör besiktas regelbundet, exempelvis vart tredje år, men ansvaret vilar till syvende och sist på ägaren, menar Michael Ohlsson.

– Det är upp till anläggningsägaren att besluta om statusbesiktningar. Men man besiktar en bil varje år. Här har vi att göra med en fastighet som är verkligt komplex, som verkligen behöver besiktigas om man är mån om att få de fördelarna som man kan få om man får koll på läget, koll på statusen.

Räcker det inte med att den egna personalen dagligen kontrollerar verksamheten?

– Nej, av samma anledning som man inte besiktar sin egen bil genom att köra den. Löpande statusbesiktningar bör göras just av oberoende sakkunniga.

Problem kan inte helt undvikas, men kraftigt minimeras om underhållsarbetet görs rätt.

– Byggnaden livslängd kan inte bara förlängas – man kan få en ökad vattenkvalitet och lägre kostnader. Man minskar risken för fukt- och mögelskador, vilket många badhus får förkortad livslängd av. Man minskar risken för läckage eller att vattenkvalitén som samspelar med byggnaden och människor blir problematisk. Problem med bassänger kan förebyggas. På köpet får man ofta också en bättre arbetsmiljö för de som har badet som sin arbetsplats och det blir bättre för badgästerna.

Badhusunderhåll behöver inte bli några kostsamma historier.

– En ljuspunkt är att allt inte behöver bli dyrt. Genom att förstå korrosion, klorider, trikloramin, varför fuktskador uppstår och det komplexa samspelet på ett badhus kan mycket vinnas. Det är heller inte ovanligt att kemikalier som ökar korrosionen eller förstörande städmetoder används, säger Michael Ohlsson.

– Det planerade underhållet är det bästa, det akuta är det sämsta. Det är kommunen som har att vinna på bättre underhåll. Och i förlängningen skattebetalarna.

Att renovera lär kosta lika mycket som ett nytt bad

På Eriksdalsbadet var det först efter att de första stora bristerna upptäcktes 2015 som ett omfattande besiktningsarbete inleddes. Mellan 2015 och 2019 protokollförs minst 15 statusbesiktningar och utredningar av Eriksdalsbadet.

Vattenläckorna från bassängerna har inte bara lett till fuktskador, installationer av el- och ventilationsaggregat är också drabbade. Det är inte bara taket som är så pass skadad att hela takkonstruktionen behöver bytas ut. Anläggningar för avlopp och ventilation måste helt bytas ut. Vattenreningen likaså, vilket i dag är åtgärdat.

”Förstudien visar att åtgärdsbehovet är akut”, sammanfattar Fastighetskontoret i februari 2019 resultatet av de senaste årens utvärderingar. Som akut lösning injiceras bassängerna av proffs för att mildra läckaget och kunna hålla anläggningen öppen.

Flera av de renoveringsbehov som Eriksdalsbadet står inför är inte ovanliga för en anläggning som fyllt 20, menar Johnny Sanchis, som är projektansvarig för förstudien.

– Installationer som el och ventilation har nått sina tekniska livslängder, vilket är ganska normalt efter 20 år, men de har slitits mycket hårdare vilket gör att vi måste byta ut mycket mer, säger han och nämner det höga besökstrycket som ett skäl. Det planerades i början för 1500 besökare om dagen, i dag ligger snittet på 4 000.

I slutet av förra sommaren, när badets besökare till stor del kunde hänvisas till utomhusbadet, genomfördes provborrningar. Betongutredningen var också tänkt som uppföljning av de besiktningar som gjordes av bassängerna tre år tidigare. I botten på 50-metersbassängen hade ett annat företag borrat sig till runda stavar som då inspekterades.

Utifrån det mörka scenariot var provresultatet goda nyheter. Skadebilden hade bara förändrats marginellt sedan besöken tre år tidigare.

– Eriksdalsbadet har inte samma skador i betongkonstruktionen som de gamla anläggningarna som vi nu totalrenoverar, säger Johnny Sanchis.

Det var en lättnad för förvaltningen, men för skattebetalarna lär det dock inte bli någon större skillnad. Centrala delar i anläggningen som bassänger och tak borde klara betydligt fler decennier, men nu väntar totalrenovering.

– En miljard, det är troligen samma pengar att renovera som att bygga nytt, säger Johnny Sanchis om kostnaden.

Det är för tidigt att säga exakt hur stor kostnaden kommer bli, menar han, då ytterligare ett år av arbete med förstudie väntar.

Det är andra ord för högre kostnader, lägre kvalitet och spruckna tidsplaner

För politikerna i Fastighetsnämnden presenterades den senaste prognosen för vad renoveringarna kommer kosta på ett nämndmöte i april. 918 miljoner kronor, var Fastighetskontorets uppskattning då.

På Fastighetskontoret står alla chefer som Smedjan talar med fast vid att underhållet inte eftersatts. Däremot är alla eniga om att det brast vid konstruktionen. Inte minst eftersom det saknades kompetens under det sena 1990-talet – de sakkunniga som var med under 1960- och 1970-talets badhusboom hade gått i pension.

Exemplet Eriksdalsbadet kommer inte återupprepas, menar de när de nu får frågan.

I de riskbedömningar som Fastighetskontoret tagit fram till förstudien, framstår det som mindre givet. På alla punkter, förutom en, förklaras risken som mycket hög. Risken att endast ett fåtal anbud kommer in, bedöms som överhängande. Det anses också skralt med såväl entreprenörer som projektörer som har kunskap och förutsättningar att ta sig an sådana här anläggningar. Det är andra ord för högre kostnader, lägre kvalitet och spruckna tidsplaner.

Erfarenheter från andra stora projekt, som renoveringarna av Östermalmshallen och Forsgrénska badet i Medborgarhuset, har inte heller förärat Fastighetskontoret något rykte av kostnadskontroll.

Historien slutar inte heller vid Eriksdalsbadet. Det tidigare nämnda Husbybadet, som invigdes samma år, saknar också fuktspärr. Nu väntas det gå samma öde till mötes.

Läs uppföljningen: Stockholm sparade in på underhållet – nu prickas politikerna av revisorerna