Sänk kapitalskatterna med 100 miljarder

Sverige har världens femte högsta skattetryck. Att skatterna på arbete är höga känner många till, men en fråga som inte diskuteras tillräckligt är kapitalbeskattningen. Skatterna på kapital (bolagsvinster, kapitalinkomster och fastigheter) påverkar många beslut i hushåll och företag och verkar tillväxthämmande. Samtidigt ger kapitalbeskattningen bara en åttondel av skatteintäkterna.

Sparande, investeringar och entreprenörskap behöver bli mer lönsamt i Sverige. I rapporten ”Sänkt kapitalskatt: Ökade investeringar och högre tillväxt”, som släpps i dag, föreslår jag att kapitalskatterna sänks med 100 miljarder genom en rad reformer av bolagsskatten, kapitalinkomstskatten och fastighetsbeskattningen. Rapporten är den första i en serie rapporter som tillsammans föreslår en genomgripande skattereform.

Problemen som skattesystemet orsakar beror både på skattesatser och på skatternas utformning. Snedvridningar som orsakas av kapitalskatternas utformning, exempelvis den högre beskattningen på ägarnas kapital än på lånat kapital i aktiebolag, leder till att kapitalet inte investeras där det gör mest nytta. Ofta är det komplicerat att åtgärda sådana snedvridningar. Då är det rimligt att åtminstone sänka skattesatsen. Med en lägre skattesats blir också problemen som orsakas av skatternas utformning mindre samhällsekonomiskt kostsamma.

Lägre bolagsskatt gynnar främst löntagarna – inte aktieägarna.

De flesta tidigare skattereformsförslag förutsätter ett oförändrat skattetryck, men det finns ingen anledning att sluta sig till att Sverige i dag har nått en optimal nivå. Det finns ett behov av sänkta skatter på både arbete och kapital. För skatterna på kapital drar jag fyra huvudslutsatser:

1. Kapitalinkomstskatten bör sänkas. Kapitalinkomstskatten innebär ett extra lager av beskattning på pengar som i normalfallet beskattats en gång när de tjänades in. Ur ett nationalekonomiskt perspektiv innebär kapitalbeskattning en snedvridning av hushållens sparbeslut. Enligt det så kallade Chamley-Judd-teoremet från 1980-talet bör kapital inte beskattas alls, eftersom mindre sparande leder till lägre BNP och löner. På längre sikt tjänar även löntagarna på att man endast beskattar arbete och inte kapital. Teoremet är omdebatterat, men utgör alltjämt en teoretisk utgångspunkt för diskussioner om kapitalbeskattning.

Traditionella nationalekonomiska modeller ignorerar ofta entreprenörskap, men i verkligheten kan entreprenörsdrivna företag få stor påverkan på ekonomin. Framgångsrika entreprenörer är ofta välutbildade personer med goda alternativa karriärmöjligheter som anställda. Deras förväntade avkastning på entreprenörskap måste därför vara hög. Avkastningen uppstår ofta i form av kapitalvinst när entreprenören säljer av hela eller delar av företaget efter några år. Det talar också för låg skatt på kapitalinkomster. Vi föreslår att skatten på alla typer av kapitalinkomster, samt ränteavdraget, sänks till 15 procent. Det är en halvering av huvudskattesatsen från dagens 30 procent.

2. Bolagsskatten bör halveras. Bolagsvinster dubbelbeskattas i dag med både bolagsskatt och kapitalinkomstskatt, totalt 45 procent. Denna dubbelbeskattning drabbar dock inte den som lånat ut pengar till ett företag, eftersom räntor är avdragsgilla i bolaget. Detta skapar incitament för skuldsättning och missgynnar företag som har svårt att ställa säkerhet för lån, till exempel snabbväxande IT-företag. Ett EU-direktiv som implementeras i Sverige nästa år minskar skillnaden mellan eget och lånat kapital, men även fortsättningsvis kommer det att vara mer skattemässigt gynnsamt att lånefinansiera investeringar.

Jag föreslår en halvering av bolagsskatten, från 22 till 11 procent. Det skulle innebära ett steg mot neutralitet mellan de två finansieringsformerna. Sänkt bolagsskatt skulle också göra det mer lönsamt att investera i Sverige. Forskning visar att sänkt bolagsskatt är ett effektivt sätt att locka företag att investera i landet, vilket leder till högre löner. Lägre bolagsskatt gynnar därmed främst löntagarna – inte aktieägarna. ”Undersökningarna tyder på att produktionsfaktorn arbete bär en relativt stor andel (större än 50 procent) av bolagsskatten i en liten öppen ekonomi”, konstaterade finansdepartementet nyligen.

Skattereformen 1990–1991 bäddade för god tillväxt efter 1990-talskrisen, men är inte något evigt ideal.

3. Stämpelskatten bör avskaffas. Stämpelskatten betalas vid köp eller belåning av fastighet. Den är en ren transaktionsskatt som minskar rörligheten på bostadsmarknaden. Statens handläggningskostnader för fastighetsregistret täcks genom särskilda avgifter som betalas utöver stämpelskatten. Stämpelskatten skapar också skatteplanering inom företagssektorn och kommunsektorn. Det finns inga hållbara skäl för att behålla den.

4. Ägt och hyrt boende bör beskattas lika. I dag beskattas hyresintäkter som kapitalinkomst, samtidigt som den kommunala fastighetsavgiften för villor och bostadsrätter är låg i jämförelse. Det innebär att hyrt boende är skattemässigt missgynnat jämfört med ägt boende. Vi föreslår att egnahemsägare ska ta upp en schablonintäkt som inkomst av kapital. Man kan se det som att den som äger sitt boende hyr av sig själv. Så länge hyresintäkter beskattas bör även ägt boende beskattas, för likformighetens skull. En schablonintäkt får samma praktiska konsekvenser som en fastighetsskatt, men den teoretiska grunden för skatten blir tydligare för skattebetalarna.

Att beskatta hypotetiska inkomster är inte oproblematiskt. Fastighetsskatten var impopulär eftersom den kunde skapa likviditetsproblem för enskilda, särskilt under perioder av stigande taxeringsvärden. Samtidigt är det ineffektivt och orättvist att den som hyr ska ha en högre skattebelastning. Det bästa sättet att lösa detta dilemma är att ha en låg kapitalinkomstskatt. Med en kapitalinkomstskatt på 15 procent räcker det med en skatt på 0,6 procent av taxeringsvärdet för att återställa neutralitet mellan olika boendeformer. Den gamla fastighetsskatten, som avskaffades av Alliansen 2008, uppgick till 1 procent av taxeringsvärdet.

Dessa reformer bör ses som första steg i en reformprocess för att minska kapitalskatternas ekonomiska skadeverkningar. Reformerna bör inte inskränkas till att återställa skattesystemet till hur det såg ut efter den stora skattereformen 1990–1991. Skattereformen bäddade för god tillväxt efter 1990-talskrisen, men är inte något evigt ideal. Det är hög tid att ta ytterligare steg för ett bättre investerings- och entreprenörskapsklimat.