Småföretagarnas oväntade förkämpe, Jan Guillou
Efter att Jan Guillou åkte dit i en skatterevision gäller plötsligt inte tidigare utfästelser om skatteplanering för så hög skatt som möjligt. Om än oväntat, vore det välkommet om hans nyfunna intresse för företagens villkor kunde bidra till att återuppväcka en insomnad skattedebatt.
Jan Guillou har blivit upptaxerad – 360 000 kronor ska han betala – eftersom Skatteverket anser att författarstugan i Roslagen ska betecknas som en permanentbostad.
I sin senaste söndagskolumn i Aftonbladet rasar han mot tilltaget. Han känner sig personligt utpekad och felaktigt behandlad. Nu ska han försöka stoppa upptaxeringen i Kammarrätten.
Upprördheten är fullt förståelig: få saker är väl värre för egenföretagare att drabbas av än att bli kraftigt upptaxerade i en skatterevision – när man dessutom anser sig ha agerat både rätt och riktigt. Om det inte vore för att få personer haft en högre svansföring i skattefrågor än just Jan Guillou.
”Säger man att man är socialist måste man också mena det i praktiken”, sade han häromåret i en intervju med Dagens ETC, med anledning av att Svenska Dagbladet hade listat Sverigetoppen över skatteplanerande författare.
Jag kan inte annat än välkomna hans nyfunna intresse för företagens villkor
Guillou var inte en av dem – tvärtom! – han sysslade med ”negativ skatteplanering” och beklagade sig över att det var svårt att betala betydligt mer än vad som krävdes i skatt. 75 procent var hans målsättning, men just nu betalade han bara omkring halva sin inkomst i skatt, avslöjande han då.
Så sent som i höstas skrev han i sin kolumn: ”Nu är de jäklarna ute efter att sänka min skatt igen” med anledning av värnskattens avskaffande. Men om Guillou nu drömmer om att kunna betala 75 procent i skatt, kan man fråga sig varför han ens har gjort avdrag för sin skrivarstuga, eller varför han inte tar ut lön till högsta möjliga marginalskatt, snarare än som utdelning från sina aktiebolag. Genom det upplägget har han ju kunnat undvika just värnskatten.
Men hur oväntat det än är att Guillou nu kommer ut som småföretagarnas skyddsängel, kan jag inte annat än välkomna hans nyfunna intresse för företagens villkor. I en intervju med fPlus talar han om vikten av att vinna i Kammarrätten, för att Skatteverkets bedömning inte ska bli prejudicerande. Det skulle ju drabba sämre lottade författarkollegor.
Guillou hänvisar själv till sagan om Pomperipossa i Monismanien och den absurda situation som Astrid Lindgren hamnade i när hon upptäckte att hon skulle betala 102 procent i marginalskatt. Pomperipossa blev inte bara borgerlighetens bästa valarbetare inför valet 1976 – debatten hon utlöste ledde till reformer av ett skattesystem som hade gjort svenskarna till ett ”folk av fifflare”, som Gunnar Myrdal uttryckte det.
Läs också: När Sverige var ett land av fifflare
Det vore verkligen välkommet, om än ironiskt, om Guillous krokodiltårar kunde bidra till att återuppväcka den insomnade skattedebatten. Många småföretagare är illa rustade för skattesmällar. Och även företagare som – liksom Guillou – är tvärsäkra på att de har rätt i sak, tar stora risker om de väljer att driva skatterättsliga mål gentemot staten, och oönskade besked leder återkommande till konkurser och personliga tragedier.
Bortom närmast sörjande branschorganisationer är det få som talar om den rättslösa situation som egenföretagare försätts i när de hamnar i skattekonflikter. I en rapport från 2018 konstaterade Företagarna och Rättvis Skatteprocess att av dem som ändå lyckas vinna i domstol, är det bara sex procent som får full ersättning för sina rättegångskostnader vid skattemål.
Till skillnad från Guillou har dock de flesta egenföretagare varken möjlighet att ta en sådan smäll, eller för den delen det ekonomiska svängrummet att välja sin egen skattenivå efter vad som för stunden känns ideologiskt riktigt.