Samhälle Krönika
Skyddsnätet kan brista när du blir sjuk
Sedan Sverige först införde allmän sjukförsäkring har samhället förändras i grunden. Det ålderdomliga skyddsnätet klarar i dag inte av att ge trygghet vid vanliga diagnoser, skriver Naomi Abramowicz.
Året är 1955. Winston Churchill avgår, den första ölburken lanseras i Sverige och Gunnar Sträng blir finansminister. Inte minst är det ett avgörande år för det svenska välfärdsbygget: Sverige får en allmän och obligatorisk sjukförsäkring. En försäkring med lagstadgad sjuklön, solidariskt finansierad genom skatten.
Drygt 65 år senare är sjukförsäkringen inte längre det sociala skyddsnät som det är tänkt att vara. Till stor del för att den fortfarande utgår från Sverige 1955, inte Sverige 2021.
När den allmänna sjukförsäkringen blev verklighet var det rekordår i svensk ekonomi, fler kvinnor var hemmafruar än förvärvsarbetande och svensk industri gick på högvarv. Den som blev sjukskriven led med allra största sannolikhet av fysiska krämpor, orsakade av tungt arbete inom tillverkningsindustrin.
Drygt 65 år senare är sjukförsäkringen inte längre det sociala skyddsnät som det är tänkt att vara.
Nu är rekordåren sedan länge över. På 1950-talet var det vanligaste yrket fabriks- eller industriarbetare – i dag är det undersköterska. Psykisk ohälsa existerade inte ens som term när sjukförsäkringen infördes – i dag är det den vanligaste orsaken till att någon blir sjukskriven i Sverige.
Trots otaliga utredningar, den senaste kom förra året, och trägna försök att uppdatera den har sjukförsäkringen inte hängt med i utvecklingen. Den tycks fortfarande vara utformad efter en tid där den sjukskrivne är en industriarbetare med benbrott, inte en utmattad undersköterska i hemtjänsten. Och där sjukskrivningsorsaken är enkel att se, mäta och bedöma – till skillnad från när det gäller psykiatriska sjukdomar.
Läs också:
Att vara sjukskriven på grund av psykisk ohälsa är, trots att det är den vanligaste anledningen till långtidssjukskrivningar, allt annat än problemfritt. Åtminstone om man vill ha sjukpenning. Det visar såväl journalistiska granskningar som vittnesmål från läkare och sjukskrivna.
Sveriges Radio avslöjade nyligen att Försäkringskassan mellan 2014 till 2019 tillämpade ett styrdokument där det stod att läkarintyg behövde innehålla ”undersökningsfynd” eller ”observationer”. Detta drabbade människor med psykisk ohälsa i särskilt stor utsträckning, då det inte går att ta ett blodprov eller göra ett enkelt test för att se om någon är deprimerad eller utmattad.
Förra året fick så många som 22 000 personer avslag.
För att handläggaren skulle bli nöjd krävdes det exempelvis att läkaren konstaterade att en person sjukskriven för depression satt och grät i samband med undersökningen. Utan tillräckliga ”observationer” blev det nej på ansökan om sjukpenning. Siffror från Försäkringskassan visar också att avslagen har ökat för personer med psykiatriska diagnoser. Förra året fick så många som 22 000 personer avslag.
Trots att Försäkringskassan officiellt har gjort avbön och menar att det inte längre krävs ”objektiva undersökningsfynd” tyder mycket på att verkligheten är en annan. Läkare blir allt mer ifrågasatta av Försäkringskassan när det gäller sjukintyg för personer som lider av psykisk ohälsa och utmattningssyndrom. En läkare vittnar om att Försäkringskassan har blivit mer godtycklig i sina bedömningar, en annan att ”det är en jakt på att försöka dra in sjukpenningen”.
Om sjukförsäkringen hade varit privat hade nog många bytt både försäkring för länge sedan.
Om sjukförsäkringen hade varit privat och Försäkringskassan hade varit ett försäkringsbolag precis som alla andra hade nog många bytt både bolag och försäkring för länge sedan. I stället tvingas människor att fortsätta betala en försäkringspremie via skattsedeln för en välfärd som de inte nödvändigtvis får ta del av, trots att de blir sjuka.
För dem som har råd går det givetvis att teckna en separat, privat sjukförsäkring om man vill vara säker på att klara sig ekonomiskt när man blir sjuk – även om det innebär att man får betala två gånger. Eller så kan man försöka spara ihop till ett fuckoff-kapital. Den som varken har råd med det ena eller det andra hänvisas till ett dysfunktionellt system som har nått pensionsåldern.
Så länge det inte sker några större förändringar så kommer sjukförsäkringens legitimitet att urholkas, tills människor undrar varför de behöver fortsätta betala för något som inte fungerar. Antingen är det dags för några välbehövliga injektioner av botox och fillers – eller så behöver en ny, yngre förmåga ta över efter dagens modell.
Det är inte 1955 längre.