Skrota Samhall och den fejkade konkurrensen
Statligt ägda Samhall AB har två oförenliga uppdrag. Företaget ska både använda statliga medel för att kunna anställa vissa utsatta människor, och konkurrera om uppdrag med andra företag på marknaden. Samhall ska försöka vara precis som privata företag, men dess blotta närvaro innebär att marknaden rubbas.
Samhall var från början en stiftelse, men ombildades 1992 till ett aktiebolag. I dag har det 25 000 anställda och verksamhet på över 600 orter. Bland de tjänster som erbjuds finns städ, tvätt och tillverkning. Ägaren staten kräver att Samhall ska gå med vinst, som återinvesteras i verksamheten, och anslår varje år ungefär 4,5 miljarder skattekronor i stöd.
Tanken är att de statliga miljarderna ska täcka upp för att Samhalls anställda kan behöva mer tid eller dela arbetet mellan två personer för att klara av en viss uppgift. Arbetsförmedlingen slussar i sin tur långtidsarbetslösa till företaget – personer med funktionshinder, tidigare missbruk eller andra svårigheter som myndigheten bedömer inte kan få jobb någon annanstans. Vissa ska då arbetstränas av Samhall för att kunna arbeta på ett riktigt företag, medan andra blir kvar utan att de bedöms kunna gå vidare.
Samhalls förutsättningar är onekligen fördelaktiga, med rejäla gratispengar från staten och en stabil tillströmning av arbetskraft från Arbetsförmedlingen. För att inte missbruka sina förmåner är det viktigt att Samhall prioriterar att anställa personer med just nedsatt arbetsförmåga. Enligt en granskning från Statskontoret är det dock lite si och så med just det uppdraget. Rapporten avslöjar att Samhalls anställda i allt mindre utsträckning består av personer med nedsatt arbetsförmåga. I stället har företaget anställt personer med normal arbetsförmåga, men med bristande språkkunskaper som försvagar deras ställning på arbetsmarknaden. Det har också inneburit att ledningen börjat ställa högre produktionskrav på alla anställda, vilket drabbar dem med funktionsnedsättningar.
Men det grundläggande problemet är inte om Samhall missbrukar sina förmåner, utan det faktum att företaget konkurrerar öppet på marknaden.
Uppgifterna har fått många att höja på ögonbrynen och flera partier har kritiserat Samhall för hur företaget sköter sitt uppdrag. Kritiken gäller dock inte Samhalls existens som statligt företag, utan enbart hur verksamheten bedrivs. Riksdagsledamoten Alireza Akhondi (C) föreslog nyligen att Samhalls uppdrag ska reformeras för att det inte ska konkurrera ut vanliga företag, och företrädare för Liberalerna har vänt sig emot att nyanlända placeras i företaget. Men det grundläggande problemet är inte om Samhall missbrukar sina förmåner, utan det faktum att företaget konkurrerar öppet på marknaden.
Samhall försäkrar på sin hemsida att företaget sätter marknadspriser på sina tjänster, just för att det måste. Men oavsett hur mycket fingertoppskänsla som präglar prissättningen är problemet just att företaget måste anstränga sig för att inte ta för lite betalt. Det är inte att konkurrera på lika villkor som alla andra företag. Det närmaste Samhall kan komma verklig konkurrens är en riktigt god imitation. Men på marknaden sätts inte priser för att imitera andra, utan för att verksamheten ska gå med vinst i slutändan.
Just därför är det oväsentligt att Konkurrensverket 2018 kom fram till att Samhalls prissättning inte alls snedvrider konkurrensen. Det spelar ingen roll hur väl Samhall låtsas vara ett vanligt företag. Så länge konkurrensen inte sker på lika villkor för alla aktörer är det ingen fri och öppen marknad där gott företagande lönar sig.
Det närmaste Samhall kan komma verklig konkurrens är en riktigt god imitation.
Det finns alltså inga krav eller nya riktlinjer från staten som kan lösa problemet Samhall. Den enda lösningen som skulle befria marknaden från Samhalls nuvarande och tidigare förmåner är att helt enkelt lägga ned företaget. Vad ska då hända med de anställda? En hel del av dem kan säkerligen få plats på de befintliga och eventuella nya företag som då kan konkurrera på lika villkor. Personer med grövre funktionshinder kan delta i de verksamheter som många ideella föreningar driver, såsom loppmarknader och verkstäder. Annan statligt finansierad sysselsättning är också ett alternativ när inga andra finns, så länge den inte inkräktar på marknaden.
Ett parti som föreslår att Samhall ska skrotas kommer onekligen att framstå som elakt. Hur kan någon ha mage att vilja lägga ned en verksamhet som gör något gott för utsatta personer med funktionshinder? Den spontana reaktionen som lär uppstå hos många tar ofta inte hänsyn till om verksamheten faktiskt fungerar som den ska. Kanske är det därför inte ens de mest kritiska rösterna faktiskt har föreslagit en nedläggning av Samhall, och som Kristdemokraterna och Moderaterna till och med anslog mer pengar till företaget i årets budget. Men det fria företagandet på lika villkor får inte offras, även om syftet är gott.