Samhälle Krönika
Så urholkar maxtaxan förskolan
Många föräldrar både vill och kan betala högre förskoleavgift. Varför får de inte lägga sina pengar på bättre kvalitet, som dessutom kommer fler än deras egna barn till del? Det är dags att skrota maxtaxan, skriver Kajsa Dovstad.
Soppa en gång i veckan, trots att inget barn äter. Många i personalen har visserligen högskolepoäng, men det saknas vakande vuxenögon som ser, vana händer som byter blöjor och varma famnar att krypa upp i när någon blir ledsen. Om lokalerna fräschas upp innebär det mindre av något annat, förutom barngrupperna, som blir större.
Visserligen svarar de flesta föräldrar att de är nöjda med sin förskola. Men gräver man lite under ytan kommer klagomålen fram. Tidigare undersökningar har visat att en majoritet av föräldrarna är beredda att betala högre avgifter för bättre kvalitet, och framför allt för mindre barngrupper.
I dag finns ett nationellt tak för hur hög avgift kommunerna får ta ut – den så kallade maxtaxan. Den begränsar avgifterna för barn ett, två och tre till tre, två respektive en procent av vad hushållet tjänar upp till en sammanlagd inkomst på 50 340 kronor. Väldigt många hushåll slår därmed i taket. Medianlönen i Sverige var 32 400 kronor år 2020 och många slipper därmed betala mer än maxbeloppet 1 510 kronor för barn ett, 1 007 kronor för barn två och 503 kronor för barn tre.
Egenavgifterna ska ställas i relation till den faktiska kostnaden per inskrivet barn i förskolan.
Egenavgifterna ska ställas i relation till den faktiska kostnaden per inskrivet barn i förskolan, som förra året var 158 000 kronor enligt Skolverket. Sedan 2009 har kostnaden per förskoleplats ökat med 45 procent. Det är pengar som till största delen har tagits av det offentliga. Förskolan kostar i dag skattebetalarna 82 miljarder kronor per år, vilket är lika mycket som statens utgifter beräknas vara för Försvaret om två år, efter de kraftiga anslagshöjningarna.
Läs också:
Det sägs att maxtaxan infördes efter ett infall från Göran Persson. I valrörelsen 1998 gick det trögt för Socialdemokraterna. Persson behövde en gamechanger, ett sossigt förslag som marginalväljarna i medelklassen skulle gilla. Löftet om ett tak för förskoleavgifter lanserades utan förankring – inte ens den ansvariga ministern visste om utspelet.
Väljarna köpte förslaget – bokstavligt talat. Åtminstone enligt nationalekonomerna Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara som har räknat ut att den fortsatta Persson-regeringen fick betala 40 000 kronor per år för varje extra röst som reformen gav. Men det lönade sig, för jämfört med 1994 tog 80 000 fler småbarnsföräldrar en S- eller V-valsedel, vilket var bidragande orsak till att S behöll makten.
Eftersom maxtaxan inte räknas upp med inflationen innebär det att förskolan över tid får minskade inkomster.
2001 infördes till slut maxtaxan. Då stod egenavgifterna för 28 procent av förskolans inkomster. Innan kostade en förskoleplats föräldrarna ungefär 2000 till 2500 kronor per år, dock med betydande skillnader mellan kommuner. Eftersom maxtaxan inte räknas upp med inflationen – små höjningar har dock gjorts genom åren – innebär det att förskolan över tid får minskade inkomster, som antingen måste kompenseras genom tillförsel av mer skattepengar eller lägre kvalitet.
År 2001 hade varje heltidsanställd i snitt ansvar för 5,4 barn, i dag är siffran 5,1. Men barnens vistelsetid på förskolan har samtidigt ökat, vilket i praktiken gör att personalen har lika många eller fler barn att ta hand om varje dag. 20 års ekonomisk utveckling har alltså inte kommit förskolan till del, åtminstone inte på den kanske viktigaste parametern för både föräldrar och anställda: personaltätheten.
När mina vänner berättar om dagens förskola låter det som att tiden har stått stilla. Jag minns mitt eget 90-tals dagis: ketchup till pyttipanna var för dyrt, julpysslet var strikt ransonerat och en gång räknade fröken fel på alla som var med på kurragömma, så när de andra hade gått in satt jag fortfarande kvar på mitt gömställe och huttrade i kylan.
Det var med andra ord kanske inte så mycket bättre förr, men det är definitivt inte mycket bättre nu. Om den statliga maxtaxan togs bort skulle det bli ett resurstillskott; föräldrarnas preferenser kan bättre uppfyllas och förskolan gå i takt med tiden.
Att några betalar lite extra innebär inte att kostnaden måste höjas för alla.
Den svenska förskolan har två syften. Dels att frigöra tid så att föräldrarna kan förvärvsarbeta, och dels en pedagogisk uppgift att rusta barn för skolan och framtida utveckling. Skulle avskaffad maxtaxa leda till att en del barn inte får gå i förskolan, och därmed få sämre livschanser?
Knappast. Redan innan maxtaxan infördes gick den stora majoriteten av alla barn i förskola. Det är viktigt att det offentliga kan tillhandahålla förskola till låg kostnad, inte minst för att barn till föräldrar med svag koppling till arbetsmarknaden, vilket i dag många gånger korrelerar med svag koppling till det svenska samhället i stort, tidigt får möjlighet att träna sin svenska och komma i kontakt med samhället. Men att några betalar lite extra innebär inte att kostnaden måste höjas för alla.
I stället för en maxtaxa borde staten ha en låg satt minimitaxa. Så att alla barn får gå i förskola, samtidigt som de som vill också får möjlighet att betala mer.