Kirunaborna tittar upp mot himlen när de hör ljudet, men inte särskilt länge. De har vant sig nu. En stor rymdraket håller på att landa vid Esrange några mil öster om staden. En timme senare rullar bussar iväg med de tvåhundra passagerarna till ishotellet i Jukkasjärvi. 45 minuter innan de landade på Esrange, startade de sin resa från Tanegashima Space Center i södra Japan.

Låter det som science fiction? Det är det, men snart science fact. Raketen som tog dem från Japan till Sverige, via rymden, utvecklas just nu av SpaceX i Texas. Starship heter den och kommer revolutionera vår tillgång till rymden. För några år sedan kostade det cirka 100 000 kronor att skjuta upp ett kilo i rymden. Med SpaceX Falcon 9-raket, som kan landa igen, har kostnaden sjunkit till cirka 25 000 kronor. Men det är bara början. Starship och andra raketer likt den kommer pressa kostnaden ner till 100 kronor för ett kilo. En tusendel av kostnaden för några år sedan. Nyckeln är att raketen landar och snabbt ställs om för att flyga igen, som för flygplan.

Det innebär att den totala mängd raketer och satelliter som skickas upp i rymden kommer att öka dramatiskt. För tio år sedan snurrade drygt 1 000 aktiva satelliter runt jorden. Förra våren var antalet över 5 000. Nu, bara ett knappt år senare, är siffran nästan 10 000. Men det är bara början. Vi kommer ha miljontals satelliter runt jorden. Att skjuta upp satelliter kommer bli big business. Här finns den vision som saknats i svensk politik:

När kostnaden att skjuta upp saker i rymden minskar till en tusendel kommer rymdekonomin expandera till astronomiska mått. Genom att välkomna privat rymdföretagande och skicka en svensk till Mars, kommer Sverige kunna skära ut en bra bit ur rymdtårtan.

Inte bara satelliter kommer snurra där uppe. När kostnaden sjunker så kraftigt kommer vi kunna bygga saker i rymden. Rymdstationer många gånger större än Internationella rymdstationen. Där kommer bedrivas forskning, underhållning, hotell, boende, kultur och mycket mer. Tänk att se en dansföreställning som utförs i tyngdlöshet. Vi kommer inte ha en handfull rymdstationer, utan tusentals.

***

Trots mycket lägre uppskjutningskostnader kommer det inte vara lönsamt att från jorden skjuta upp allt vi behöver för att leva och bygga i rymden. Vi kommer börja använda resurserna som finns i rymden. Där finns de i extrem stor omfattning på asteroider och andra himlakroppar.

Att åka raket från en plats till en annan på jorden, likt turisterna som anlände i raket till Kiruna, kommer trots kostnadsminskningen fortfarande vara dyrt. Som en riktigt lyxig långflygning i förstaklass i dag. Resenärerna är således kapitalstarka och högintressanta som turister och besökare i Sverige.

Efter 1969 trodde de flesta att vi inom kort skulle åka till Mars. I stället har vi inte varit utanför låg omloppsbana på över 50 år.

Hur lång tid det att förverkliga denna science fiction? Det är förstås svårt att säga. Rymdstationer för nöjes skull ligger många decennier bort, men andra delar kan gå betydligt snabbare än de flesta tror. Just nu går utvecklingen ganska snabbt tack vare att SpaceX driver på den, samtidigt som många andra följer och hittar sina egna vägar framåt. Men i början på 1970-talet, efter flera lyckade månlandningar, trodde nog de flesta att människan inom kort skulle ta sig till Mars. I stället har vi inte varit utanför låg omloppsbana på över 50 år. En viktig skillnad mot då är att utvecklingen nu till största del sker med privata pengar, och inte som tidigare med skattepengar. Fortfarande spelar NASA och andra rymdmyndigheter en viktig roll, men rymdbranschen står allt mer på egna ben. Kostnadsminskningar är redan igång och inom 20-30 år kan vi ha kommit så lågt som 100 kronor kilot.

Vad finns det för svenska möjligheter i denna utveckling? För det första är och kommer rymdbranschen i allt större utsträckning handla om annat än att bygga raketer och satelliter. Informationen från satelliterna kan användas till att skapa en mängd tjänster på jorden. Satellitbilder kombinerat med en AI som analyserar bilderna kan ge skogsföretag billig och bra information om skogarnas utveckling och behov. Mycket billigare än att skicka en helikopter eller drönare. Sådant är möjligt redan i dag, men vilken flora av tjänster kommer inte kunna skapas när vi dygnet runt har realtidsbilder och video över planeten? Inte minst klimatarbetet har stor nytta av rymden.

Sverige och särskilt Stockholm har begåvats med ett stort antal framgångsrika techstartups. Stockholms stad har bedrivit ett framgångsrikt arbete i att göra staden till en techhub. Det finns ett väl utvecklat ekosystem av entreprenörer och finansiärer. Dessa behöver visas och förstå de stora möjligheterna inom rymdområdet.

Sverige har varit en rymdnation i flera årtionden, längre än de flesta andra länder. Vi har rymdbasen Esrange, som i nutid byggts ut för att kunna hantera uppskjutningar till omloppsbana. Vi har en rymdlag. Vi har en astronaut. Vi har en rymdstyrelse. Vi har flera företag inom rymdområdet. Vi har rymdentreprenörer. Vi har forskning. 

Vi har med andra ord en grundplatta att stå på, som de flesta länder inte har. Men denna grundplatta har fått för lite kärlek under en lång tid. Politiken har mestadels varit ointresserad och släpat fötterna efter sig. Branschen fick tjata i åratal innan en rymdstrategi togs fram och när den kom var den blek. Rymdlagen är gammal och omodern. Till slut tillsattes en utredning för att uppdatera den. Resultatet var icke-visionärt och regeringen har ännu inte prioriterat att göra den till proposition.

***

Statlig rymdpolitik kan låta dyrt för skattebetalarna, och det kan den vara. Men i Sveriges fall handlar det om att plocka lågt hängande, och billiga, frukter. Just rymdlagen är nyckeln. Om den skapar klara och enkla regler kring privata rymduppskjutningar kommer det locka till sig företag och investeringar. Särskilt just eftersom vi har Esrange. En annan enkel ändring vore att tillåta asteroidbrytning från Sverige. USA och Luxemburg har gått före med sådan lagstiftning. Därför hamnar dessa investeringar där.

Astronauter är en investering med hög “return on investment”. 

Med rymdturism till och från svensk mark skulle förstås antalet svenska kommersiella astronauter öka rejält. Sedan flera år tillbaka finns projektet Spaceport Sweden. De kan operera från en vanlig flygplats. 

Astronauter är en investering med hög “return on investment”. De utför värdefulla uppgifter i rymden, men kanske ännu mer på jorden. För ungdomar är det en inkörsport till studier av naturvetenskap och ingenjörskap. 

Människan till Mars är nästa jättekliv för mänskligheten. Det kommer att inspirera människor världen över. Vi kommer behöva utveckla en mängd nya tekniker, som även kommer kunna använda på jorden. Sverige bör delta i detta projekt och äventyr. Det ska vi göra genom att sätta upp målet att ta en svensk till Mars. Det föreslog jag, Christer Fuglesang och flera andra för några år sedan. Det låter astronomiskt dyrt, men det är fel. Vi kan helt enkelt köpa en plats när SpaceX åker dit. Sedan vi föreslog det har det dykt upp två svenskar, som via sitt rymdbolag Pythom Space, just tänker ta sig till Mars. 

En svensk till Mars är något vi kan samlas kring. Det kan utgöra kärnan i en offensiv svensk rymdpolitik. Där vi bidrar till mänsklighetens utveckling, samtidigt som vi skapar jobb, tillväxt och framtidstro i Sverige.