Rör inte min premiepension

Premiepensionen – de 2,3 procent av inkomsten som man får placera själv inom ramen för det allmänna pensionssystemet – är en viktig del av pensionen. Sedan det nya pensionssystemet infördes 1999 har premiepensionspengarna vuxit snabbt. Vid årsskiftet hade svenskarna 1 100 miljarder kronor i premiepensionsfonder. Enligt Pensionsmyndighetens basprognos kommer kapitalet att passera 3 000 miljarder om tjugo år, uttryckt i dagens penningvärde.

Fyra av tio premiepensionskronor är investerade i Sjunde AP-fonden, det statliga ickevalsalternativet. Från flera håll har det kommit förslag om att öka det statliga inflytandet över premiepensionen ytterligare. Pensionärernas riksorganisation, PRO, vill avskaffa premiepensionen helt, ett krav som även Socialdemokraterna drivit tidigare. I november presenteras en utredning om ett upphandlat fondtorg med färre fonder där en ny myndighet har mer kontroll över fonderna.

Eftersom premiepensionen är en obligatorisk sparform är det rimligt att staten tar ett grundläggande ansvar för att sparare inte blir lurade och riskerar sänkt pension. Samtidigt finns det anledning att se till så att individen har möjlighet att välja hur kapitalet placeras, när staten inte längre garanterar en viss pensionsnivå, utan individen bär hela risken för hur pensionskapitalet utvecklas. De förändringar som nu diskuteras undergräver denna valfrihet.

Det finns fler skäl att vara kritisk till en utveckling mot ökad statlig kontroll över tusentals miljarder i investerat kapital. Den inflytelserike nationalekonomen Assar Lindbeck gick ur Socialdemokraterna 1982 i protest mot löntagarfonderna, de fackligt kontrollerade fonder som – om de hade blivit verklighet som det var tänkt – hade inneburit en storskalig socialisering av svenska företag. I sina memoarer Ekonomi är att välja riktar han ett varningens ord till framtida beslutsfattare – löntagarfonderna kan återuppstå i nya skepnader:

Man skall dock inte utesluta möjligheten att förslag om statskontrollerade aktiefonder dyker upp på nytt. Rätt vad det är glöms riskerna med sådana fonder bort, och förslag kommer fram exempelvis på att öka storleken på statligt kontrollerade pensionsfonder, som därmed skulle kunna få resurser att ta över stora delar av svenskt näringsliv. Minnet av hot mot ett pluralistiskt samhälle kanske är kort i den politiska debatten.

Förutom att storskaligt statligt ägande i förlängningen utgör ett hot mot ett fritt samhälle riskerar det också att olika politiker styr om pengarna till sina favoritprojekt i stället för de investeringar som ger högst avkastning. I dag är fondförvaltningen i Sjunde AP-fonden fredad från politisk inblandning och ska verka uteslutande i pensionsspararnas intresse. Men det finns inga konstitutionella garantier för att det alltid kommer att vara så.

Det är uppseendeväckande att Sjunde AP-fonden använder pensionsspararnas avgiftsmedel till opinionsbildning i politiskt omdebatterade frågor.

Redan nu har bland annat socialdemokratiska och miljöpartistiska politiker förespråkat att fonderna ska göra avkall på avkastningskraven och i stället lägga pensionspengarna på järnvägar, klimatsatsningar eller bostäder. Den som håller med om dagens politiska modevindar kanske inte har något emot det, men då måste man också acceptera att skiftande politiska prioriteringar kan innebära en helt annan placeringsinriktning för pensionsmiljarderna.

Det är också anmärkningsvärt att Sjunde AP-fonden ägnar sig åt ren opinionsbildning i känsliga frågor. Fonden efterlyste nyligen i en debattartikel ”skarpare miljökrav i offentlig upphandling” och ”klimatsäkra handels- och investeringsavtal”. Sjunde AP-fonden är ingen expertmyndighet och det är långt ifrån givet att dessa förslag är klok miljöpolitik. Konjunkturinstitutet – en expertmyndighet på riktigt – menar exempelvis att ”miljöanpassad upphandling inte är ett effektivt styrmedel”.

Det är också lätt att se hur klimatpolitiken kan användas som svepskäl för protektionism. Det är uppseendeväckande att Sjunde AP-fonden använder pensionsspararnas avgiftsmedel till opinionsbildning i politiskt omdebatterade frågor, även om de råkar inta ståndpunkter som i den allmänna debatten ger pluspoäng och ryggdunkar. Det understryker vikten av alternativ till den statliga fonden.

Det finns flera anledningar att vara orolig över den utredning, tillsatt av regeringspartierna, C, L, M och KD, som just nu funderar över olika sätt att minska valfriheten inom premiepensionssystemet. En kapitalkoncentration under statlig kontroll går emot hela grundtanken med premiepensionen. Låt inte premiepensionssystemet bli de nya löntagarfonderna.