Roger Scruton – alltid omodern, aldrig tråkig

Den 12 januari gick Sir Roger Scruton ur tiden. Som författare till ett 50-tal böcker var den 75-årige filosofen välprofilerad. Hans tankar och idéer kommer att eka genom europeisk politik under en lång tid framöver.

I en tid då den huvudsakliga politiska konflikten låg mellan marknadsliberaler och socialister, var Scruton ingetdera. Genom boken The Meaning of Conservatism (1980) etablerades han som en ledande konservativ intellektuell. Redan år 1986 gjorde han upp med postmoderna och marxistiska tänkare vars filosofi angripits från flera olika håll på senare år, genom boken Thinkers of the New Left. Resultatet blev även att han frystes ut från stora delar av akademin.

Ett återkommande problem för konservatismen är att dess motståndare tillåtits definiera den.

Scrutons konservatism var individualistisk utan att grundas i individen. För Scruton är frihet oskiljaktig från gemenskap. Det är endast i samröre med andra som en människa blir någon. Det är genom att med förnuftet hantera motgångar och medgångar, i strävan efter sina målsättningar, som människor upptäcker sin individualitet. Den upptäcks inte genom total frihet, utan måste föregå friheten. Utan starka institutioner rotade i traditioner kan ingen frihet finnas. För Scruton var äganderätt och individuell frihet centrala delar av konservatismen, utan att utgöra dess fundament.

Mycket av Scrutons arbete präglades av kampen mot totalitarismen. Genom olika nätverk stöttade han motståndare till kommunistregimerna i Polen och Tjeckoslovakien mellan 1979 och 1989. Scruton bidrog till att smuggla in förbjuden litteratur i östblocket och höll föreläsningar för politiska dissidenter. Den tjeckoslovakiska kommunistregimen utvisade honom och förbjöd honom från att återvända till landet. Sedan kommunismens fall i Östeuropa har Scruton tilldelats hedersutmärkelser från regeringarna i Tjeckien och Polen för sitt stöd i kampen mot kommunismen.

Ett återkommande problem för konservatismen är att dess motståndare tillåtits definiera den. Scrutons böcker har bidragit till att råda bot på det, men också till att ge konservatismen en sammanhängande idéhistoria. Hans förståelse för brittiska tänkare som Samuel Johnson och Thomas Hobbes fyllde ut idéhistorien före Burke. Scrutons klarsynthet och uppskattning för det estetiska ledde honom även till att lyfta fram konservatismen inom skönlitteraturen, såsom hos T.S. Eliot. Scruton menade att konservatismen är en bred idétradition, till vilken han även räknade förment liberala tänkare som Adam Smith och Friedrich Hayek.

På senare år har hans politiska uttalanden främst tagit sikte på vad han själv benämnt som PK-kultur och islamisering, vilket gjort honom populär bland europeiska nationalister. Samtidigt har hans kritik skiljt sig från de vulgära argument som brukar användas i sociala mediers kommentarsfält och på debattsidor.

Han gladdes aldrig över sitt utanförskap, men fortsatte idogt att inta impopulära ståndpunkter.

När åsiktskorridorer upprättas, riskerar kritik mot destruktiva fenomen att undanhållas, vilket Scruton återkommande lyfte fram exempel på. För Scruton var inte heller islam ett problem som religiös åskådning. Han var snarare kritisk till de totalitära inslagen i många muslimska länder som gjort en del islamska läror dogmatiska. I boken Kultur räknas underströk han att detta inte var menat som en kritik av kultur, utan snarare en kritik mot avsaknaden av kultur. När litteratur, konst och vetenskap begränsas och censureras, kan kulturella värden inte utvecklas.

Ofta framställdes Scruton som en udda fågel. Han hade ofta svårt att passa in, vilket var klart redan under tiden som student. För några år sedan anmärkte han att redan under sin studietid vid Cambridge var han de tre saker som hans omgivning hade svårast att acceptera: proletär, heterosexuell och höger. Hans böcker om kontroversiella ämnen, från sex till postmodernism, bidrog till det utanförskapet.

Han gladdes aldrig över sitt utanförskap, men fortsatte idogt att inta impopulära ståndpunkter. Ofta har han citerats utan kontext, vilket har lett till att han tillskrivits åsikter som han aldrig haft. I fjol sparkades han som rådgivare till den brittiska regeringen efter en kontroversiell intervju. Han återinstallerades en kort tid därefter när det framkommit att intervjuaren systematiskt felciterat honom.

Scruton levde ut sin konservatism till fullo genom att lägga mycket av sin tid på just kultur. Han skrev återkommande artiklar om vin i New Statesman. Många av hans främsta filosofiska verk berör inte politik utan estetik. Han intresserade sig särskilt för musik och arkitektur.

Scruton kommer att bli ihågkommen för att ha gått sin egen väg. När andra intellektuella drog åt vänster, gick han åt höger. När popmusik slog igenom, ifrågasatte han om den överhuvudtaget hade någon verkshöjd (Pet Shop Boys stämde honom för ett sådant påpekande). När högern blev marknadsorienterat liberal, argumenterade han för värden bortom de monetära.

För att parafrasera Scruton själv, är hans frånfälle inte ett tillfälle att sörja, men väl ett tillfälle att erkänna en stor förlust.