Riksrätten – en republikansk pyrrhusseger?
Riksrättsåtalet är en del av ett politiskt spel som Demokraterna har lyckats hålla vid liv en bit in på valåret. Att Donald Trump frikänns är en seger för republikanerna i stunden, men det kan slå tillbaka i höst när de som röstade för presidentens frikännande söker väljarnas förtroende på nytt.
Som väntat frikändes Donald Trump från riksrättsåtalet. Demokraterna hade behövt 67 av 100 röster i senaten för att fälla honom, men samlade inte ens en majoritet. Bara en republikan – Mitt Romney – bröt partilinjen. Talmannen i representanthuset, Nancy Pelosi (D), har rimligtvis insett detta från första början. Hennes förhoppning med att väcka åtalet har sannolikt varit att göra politik av Trumps olämplighet.
Trump har hotat att hålla inne bistånd till Ukraina om de inte utreder Hunter Biden, son till presidentkandidaten Joe Biden. Enligt Demokraterna utgör detta maktmissbruk, och uppfyller konstitutionens krav på att en president ska avsättas om denne har begått ”höga brott och förseelser”. Ytterligare en anklagelse om hindrande av kongressen hade lagts till åtalet sedan Trump förbjudit sin stab från att vittna i målet.
Ironiskt nog är det enda framgångsrika riksrättsåtalet ett som inte hann väckas.
Detta är blott den tredje riksrätten mot en president i USA:s historia. Den första drevs fram år 1867 på svaga grunder av republikaner missnöjda med Andrew Johnson (D) som tillträtt som en följd av att Abraham Lincoln (R) mördats. Den andra var när Bill Clinton (D) ställdes inför riksrätt 1998 för övergrepp i rättssak och mened. Clinton påstods ha ljugit om sin otrohetsaffär med Monica Lewinsky i ett civilrättsligt mål och försökt påverka vitten. Även om det var brottsligt, var det nästan enbart republikaner som röstade för att fälla honom.
Ironiskt nog är det enda framgångsrika riksrättsåtalet ett som inte hann väckas. När Nixon år 1974 insåg att han saknade stöd i senaten för att klara en kommande riksrätt avgick han. Men det var efter åratal av sabotage och spionage riktat mot politiska motståndare, och genom det ödesdigra beslutet av Nixon själv att spela in sina privata samtal i ovala rummet. Det här åtalet är inte lika solklart.
Läs också essän: Det republikanska kulturkriget
I praktiken är en riksrätt mer politik än juridik, eftersom vad som är tillräckligt för en riksrätt är oklart. En framgångsrik riksrätt kräver ett brett stöd – mer än vad ett parti samlar. Pelosi känner till detta. Hon kan inte ha förväntat sig framgång med riksrättsåtalet. Men nu har demokraten lyckats hålla liv i frågan om Trumps lämplighet en bit in på valåret. Det är en del i ett politiskt spel, som både kan mobilisera de egna och demobilisera motståndarsidan.
Och visst har de ett case när Trumps egen advokat har medgett att Trump försökt öka sina chanser att bli omvald genom att hålla inne bistånd till Ukraina. Juridiskt sett är det inget brott, men i allt väsentligt är det detsamma som Nixon gjorde när han använde sig av den federala statsmakten för att spionera på och sabotera för Demokraterna inför valet 1972. Att det inte faller under en brottsrubricering gör det inte försvarligt.
Om Pelosis kalkyl håller kommer detta att bli Trumps fall på valdagen. Risken för republikanerna är att det spiller över på dem som röstat för hans frikännande när de ställer upp för omval.
Trump förblir president för stunden, men för de republikaner som backat honom kan riksrätten visa sig vara en pyrrhusseger.