Religionsfobi i kritiken mot konfessionella friskolor
Genom att framhålla den sekulära skolan som neutral och lyfta ut enskilda exempel på konfessionella skolor med problem angriper Socialdemokraterna och Liberalerna konfessionella friskolor. Tvärtom bör varje skola bedömas utifrån sina egna meriter. Lika lite som man kan bedöma alla kommunala skolor utifrån ett enda exempel kan man dra alla konfessionella friskolor över en kam.
Det blåste upp till storm kring de konfessionella friskolorna. Det var i våras, före det akuta apokalyptiska klimathotet. Men så kom Almedalen och skogsbränderna och nu tycks debatten ha mojnat. Frågan är dock fortfarande aktuell eftersom Socialdemokraterna inte tar tillbaka vårens utspel och Liberalerna vill stoppa nya konfessionella friskolor och hindra befintliga från att växa. Ställningstagandena bygger på otillräcklig forskning, känslomässiga argument och tankevurpor.
Låt mig påminna genom ett utsnitt av debatten. Några konfessionella friskolor får upprepad kritik av Skolinspektionen för brister i undervisningen. Det föranleder Ardalan Shekarabi (S) att varna för utvecklingen genom att jämföra det svenska systemet med hans egen erfarenhet i Iran: ”Det religiösa förtryck som jag flytt från har letat sig in i det svenska skolsystemet.”
Tillsammans med gymnasieministern Anna Ekström (S) föreslog Shekarabi i juni ett generellt förbud mot alla konfessionella friskolor (av dem benämnda religiösa friskolor): ”Skolan ska vara en plats där barn med olika bakgrund möts – inte en plats där barn sorteras utifrån föräldrarnas religion. Därför vill vi förbjuda religiösa skolor.”
Det påstås att homogenitet bör undvikas eftersom det förhindrar integration. Jag gick själv i folkhemmets kommunala grundskola med enbart vita, (sekulärt) kristna elever. Skiljelinjen gick mellan dem som bodde i villor och oss som hörde hemma i hyreshusen. De senare betraktades som en sämre sort men i grunden hade vi liknande värderingar. Varför menar friskolekritikerna att homogenitet inte var en svårighet då men plötsligt har blivit det nu? Homogenitet är inte ett problem i sig. Det är de förutsättningar elever ges som kan hindra eller främja utvecklingen och lärandet. Extremism ska aldrig tillåtas, men det gäller ju alla skolor och sammanhang.
Den underliggande faktorn är religionsfobi, där den sekulära skolan förrädiskt framhålls som neutral.
Om friskolan X kritiseras för brister så innebär inte det att friskolan Y är lika usel. Det är ju inte svårare än att kommunala skolor är bättre eller sämre. Om man ska ha ett friskolesystem över huvud taget är det inte rimligt att enbart punktmarkera konfessionella skolor och inte exempelvis dem med särskild pedagogisk eller ideologisk inriktning. Utifrån att huvudmannen är religiöst profilerad följer inte att undervisningen är det. Skolor bör bedömas på lika villkor av Skolinspektionen oavsett vem som är huvudman. Den som bryter mot läroplan och lagar förtjänar kritik, men den ska riktas mot dem det gäller och inte anföras som ett generellt förbud för alla av samma art.
Det sägs inte rent ut men ett särskilt bekymmer för förbudsivrarna verkar vara muslimska friskolor (se exempelvis Eli Göndörs bok Religionskollision). Här göms möjligen ett behov av att skydda ”svenska värderingar” och barn gentemot extremism, förtryck och hederskultur som identifieras med dessa friskolor. Ingen i debatten har haft invändningar mot exempelvis judiska Hillelskolan, men även den drabbas av friskolekritiken. I stället för att hindra dem som inte fungerar så vill man antingen stänga alla konfessionella skolor (S), hindra befintliga från att växa, eller stoppa nya från att starta (L). Man gör en stor värdemässig sak av knappt en (1) procent av alla elever i landet.
Den underliggande faktorn är religionsfobi, där den sekulära skolan förrädiskt framhålls som neutral. Det är mot det förment objektiva som andra livsåskådningar ska mätas (sekularistisk diskurs). Men det finns ingen verksamhet utanför idévärlden som är neutral. Den värdegrund som åberopas omfattar demokrati och mänskliga rättigheter men rymmer inte detaljerade anvisningar om hur dessa ska omsättas. Däremot förväxlas skolans grundvärden ibland med sedvänjor som hur man hälsar, vad man har på sig och vad man äter. Stäng alla skolor som utsätts för upprepad kritik från Skolinspektionen, men sluta skrälla med cymbaler om att konfessionella friskolor skulle vara hotfulla överlag.