Samhälle Krönika
Regeringen vänder FRA-lagen mot svenskar
Trots att riskerna är enorma, lägger regeringen fram lagförslag som ger andra länder direktåtkomst till svenska digitala kanaler. Det är märkligt hur få som uppmärksammar hur FRA-lagen nu kan komma att riktas mot svenskar, skriver Erik Lakomaa.
Den nionde november ska den nya FRA-lagen behandlas i riksdagens försvarsutskott. Något större intresse för att diskutera frågorna finns dock inte – varken från regeringens sida eller från oppositionens. Till skillnad från 2008 finns inte heller några riksdagspartier som motsätter sig förslaget.
Den som minns FRA-debatten borde vara förvånad över detta. För vad är det som hänt sedan dess? I princip allt det som kritikerna varnade för har besannats. Dels har Europadomstolen funnit att lagen stred mot Europakonventionen. Dels har de spärrar och restriktioner som det folkliga motståndet resulterade i efterhand plockats bort.
När lagen antogs begränsades (officiellt: det fanns genom undantaget för ”den tekniska utvecklingsverksamheten” dock ett kryphål stort nog att driva en elefanthjord igenom) både vilka som skulle kunna få ta del av övervakningsdata och vilken data som fick samlas in – och från vem. Exempelvis skulle FRA inte få avlyssna vanliga svenskar. Främmande makt skulle inte heller få tillgång till övervakningsdata.
Exempelvis skulle FRA inte få avlyssna vanliga svenskar. Främmande makt skulle inte heller få tillgång till övervakningsdata.
Om detta var man noga. FRA:s dåvarande generaldirektör kallade i Svenska Dagbladet dessa farhågor för ”vidrig tanke” och undrade ”Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa.”
En av de punkter som Europadomstolen underkände FRA-lagen på var just delning av information med främmande makt. Domstolen pekade ut tre brister i FRA-lagen: bristande skydd för juridiska personer, bristande dataskydd vid utbyte av information med andra länder och bristande tillsyn och insyn vad gäller insamlad information. Istället för att åtgärda detta och skärpa reglerna så att de överensstämde med Europakonventionen gör man nu tvärtom.
I det förslag som regeringen nu lagt fram tar man bort en av de sista spärrarna. Regeringen föreslår att främmande makt ska kunna beställa avlyssning och ge legal möjlighet att dela rådata (i motsats till exempelvis en rapport som myndigheten skrivit baserat på rådata). Mark Klamberg som är professor i folkrätt sade när förslaget lades fram att:
I nuvarande lagstiftning måste signalspaning ske gentemot hot mot Sverige eller för att tillgodose svenska intressen. Detta krav försvinner med lagförslaget och det som jag upplever som mest uppseendeväckande. Det är kopplat till direktåtkomst, Sverige blir mer av en avlyssningscentral eller filial till underättelsetjänster i större länder.
Det är i sammanhanget uppenbart att det handlar om att dela data med NSA och de så kallade ”Five Eyes”-länderna. Sannolikt handlar det även om att legalisera sådant som redan pågår: FRA uttrycker det själva som att man nu lagreglerar verksamhet som befunnit sig i en ”gråzon”.
”Sverige blir mer av en avlyssningscentral eller filial till underättelsetjänster i större länder.”
Att Sverige redan delar övervakningsdata är inte heller okänt. I dokument som läcktes av visselblåsaren Edwards Snowden 2013 framgår att Sverige redan då var en ”särskild samarbetspartner” (med kodnamnet ”sardine”) och att Sverige hade tillgång till NSA:s övervakningdatabas och sökmotor XKeyscore – något som i princip förutsätter datadelning. Av dokumenten framgår för övrigt att man delade avlyssningsinformation redan 2004, det vill säga långt innan FRA-lagen legaliserade insamlingen av datan. Vidare framgår av Snowdendokumenten att NSA särskilt lyft fram Sveriges svaga skydd för enskilda som en fördel vid samarbete med Sverige.
Enligt Internetstiftelsens nyligen publicerade undersökning ”Svenskarna och internet” känner nio av tio svenskar oro för att utländska myndigheter ska samla in och använda personliga data om dem, och fyra av tio känner stor oro. Oron är med tanke på vad som sker högst befogad.
Läs också:
Övervakningsanhängare brukar invända att risken för att bli utsatt är mycket begränsad. Varför skulle man vilja spionera på svenskar? Risken är nog i genomsnitt liten, men jobbar man exempelvis i försvarsindustrin kan den vara betydande. För ett drygt år sedan avslöjades exempelvis att NSA spionerat på Saab i samband med att Danmark skulle upphandla nya stridsflygplan, en affär som sedan gick till amerikanska Lockheed. Efter det har NSA även avslöjats att med dansk hjälp spionerat på svenska politiker och tjänstemän (vilka är ännu okänt).
I sak är detta inte något konstigt. Att spionera på utländska företag för att hjälpa sin egen industri är sådant som stater gör – om de kan. Detsamma gäller spioneri riktat mot utländska politiker. Vad som är anmärkningsvärt är att det inte fått svenska politiker att agera för att försvåra upprepning.
I Danmark var det, åtminstone vad vi vet, svenska och inte danska företag och politiker som man spionerade på. Däremot har NSA i Grekland använt access till rådata för att spionera på samma land som gav dem tillgång. Måltavla för avlyssningen i Grekland var bland annat höga politiker och militärer.
Regeringens förslag innebär en grundläggande förändring av FRA:s uppdrag.
I propositionen medger regeringen att det inte finns någon möjlighet att följa upp hur främmande makt som fått del av svensk övervakningsdata hanterat detta, utan skriver ”en motpart som missbrukar förtroendet kommer inte längre att få ta del av information.” Att under dessa premisser dela information är naivt även i ett svenskt perspektiv.
Regeringens förslag innebär en grundläggande förändring av FRA:s uppdrag. Det som debatterades 2008 var att (via kablar som gick via Sverige) bevaka utlandet för att förse svenska staten med information för att hantera yttre hot – inte att hjälpa främmande makt att övervaka svenskar.