Porr är bäst utan storebror
I Storbritannien kommer man snart att behöva köpa speciella pass för att kunna se pornografiskt material utan att uppge sina personuppgifter. Det kommer att få tråkiga konsekvenser för privatlivet, men kan leda till ett kraftigt uppsving för tryckt material.
Den brittiska regeringen är inte nöjd med britternas porrvanor. Förmodligen är de flesta britter inte heller överlyckliga över att den brittiska regeringen intresserar sig för deras porrvanor. Ännu mindre glädjande är de föreslagna åtgärderna.
Vad Storbritanniens regering inte gillar är att det finns en risk att personer under 18 år ”snubblar” över pornografiskt material på nätet. För att skydda dem från detta öde har politikerna kläckt en plan för åldersverifiering, som innebär att pornografiska hemsidor under hot om böter ska tvingas kontrollera besökarnas ålder, vilket förstås innefattar att kontrollera vilka de är. Ägaren till hemsidorna Youporn och Pornhub har utvecklat något som kallas AgeID, vars integritetspolicy bland annat informerar om att tekniken även kan komma att användas för att samla in information om ens aktiviteter online, både på den aktuella och andra hemsidan.
Personer som ser ett egenvärde i att ha ett privatliv kommer i stället att kunna gå till den lokala kiosken, visa upp sitt ID eller körkort och köpa ett ”porrpass” med en kod som låter dem komma runt åldersspärren. Följd av kassörskans och övriga kunders dömande blickar – alla begriper väl att bara den med riktigt skumma preferenser vill dölja vad den tittar på för porr? – kan han eller hon sedan gå hem och titta på sin porr ifred.
Nu finns det tyvärr inget som hindrar Tories från att sätta åldersgräns på tidningar heller.
Det är dock tänkbart att inte alla sjuttonåringar som tittar på porr har råkat snubbla över den. Det är faktiskt möjligt att somliga av dem avsiktligt har uppsökt det pornografiska materialet. Kanske har de till och med intentionen att fortsätta uppsöka det även efter att regeringen förbjuder det. Det är ju inte som att krav på legitimation har hindrat minderåriga från att komma över sprit eller cigaretter tidigare. Jag ser fram emot den brittiska regeringens motsvarigheter till Systembolagets filmer om hur man ska ”stå emot” när yngre syskon eller kompisar ber en köpa ut porrpass.
Kanske kommer vi även att se en renässans för de pornografiska tidningar som har förlorat stora marknadsandelar till sina konkurrenter på nätet. Nu finns det tyvärr inget som hindrar Tories från att sätta åldersgräns på tidningar heller, men det finns möjligheter att ta sig runt även den åldersgränsen. Före internet fanns vad de som var med på den tiden kallar ”skogsporr” – gömmor av pornografiska tidningar i någon lokal skogsdunge. Det låter varken särskilt lockande eller särskilt hygieniskt, men är förmodligen att föredra framför att låta sina porrvanor registreras på nätet.
Nu är det inte statens jobb att, i den mån det behövs, skydda minderåriga från pornografi. Det är föräldrarnas. Tories borde släppa fram sin undertryckta frihetliga sida, kliva ut ur folks sovrum och lämna dem ifred. Annars riskerar de att sätta ett så dåligt exempel att Sverige tar efter.