Påtvingad laddningsstandard hämmar innovation
Om Europaparlamentet får bestämma kommer alla mobiltillverkare tvingas använda samma standard för laddare. Det är ett sällsynt dåligt förslag som skulle hämma innovation och teknikutveckling, men trots det röstade bara parlamentariker från tre svenska partier emot.
Europaparlamentet vill tvinga alla mobiltillverkare att använda samma standard för laddare av mobiler och surfplattor. Det blev resultatet i en omröstning som avgjordes i dag vid lunchtid, där en överväldigande majoritet röstade för en resolution som kräver att EU-kommissionen har ny lagstiftning på plats senast i juli i år. Av svenska parlamentariker var det bara Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna som röstade emot förslaget.
Dagens beslut kommer dock inte som någon större överraskning. Under de senaste åren har Europa hamnat på efterkälken i den digitala ekonomin, och EU har gjort allt för att markera mot teknikjättar genom nya skatter och tvivelaktiga konkurrensregler. Snarare än att premiera innovation har man successivt rullat ut nya hinder för teknisk utveckling, men påtvingade standarder för mobilladdare är ändå ett i särklass dumt förslag.
Trots denna, såhär i efterhand, pinsamma erfarenhet är det alltså dags igen.
Inte minst med tanke på hur snabbt laddningstekniken har utvecklats. Den standard som Europaparlamentet nu vill permanenta, USB-C, har bara sex år på nacken. Tänk om den tvingande lagstiftning som det nu öppnas för hade blivit verklighet för tio år sedan?
Det var den faktiskt på väg att bli. 2009 öppnade EU-kommissionen för att tvinga alla smartphone-tillverkare att använda micro-USB. Som tur är blev det aldrig något av det, vilket hade försvårat framväxten av just standarder som USB-C. Då räknade kommissionen till 30 olika standarder för mobilladdare, i dag finns det i princip tre – varav två inte fanns 2009. Vi fick med andra ord industristandarder utan politiska pålagor.
Trots denna, såhär i efterhand, pinsamma erfarenhet är det alltså dags igen. Det är lätt att skylla på EU-byråkrater, men lagstiftning blir bara verklighet med politikernas goda minne. Särskilt förvånande är det att svenska parlamentariker från Liberalerna och Centerpartiet ställer sig bakom överreglering som inte bara försvårar innovation och teknikutveckling, men också går på tvären med hela idén bakom den inre marknaden: att en vara som finns i en medlemsstat också får säljas en annan.
Undantaget är när en produkt är skadlig för hälsa eller miljö, som när freoner i kylskåp förbjöds i hela EU 1995. Då tvingades tillverkarna att ta fram nya standarder – nu ska i stället alla stöpas i samma form.
Flera parlamentariker har drivit förslaget hårt och det beskrivs av röster på insidan som en lättbegriplig åtgärd som kan vara populär hos väljare. Kanske är det i stället just byråkraterna man ska hoppas på i detta fall. Kommissionen anklagas i parlamentets beslut för att ständigt skjuta upp förslag på tvingande lagstiftning.
Vi får väl hoppas att den fortsätter med det.