Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Idéer Essä

Från Kirkenes i Nordnorge till Turkiets gräns – under 50 års tid definierades Europa av kalla kriget. Patrik Strömer har läst Timothy Phillips nya bok ”The Curtain and the Wall” som skildrar platser och människoöden längs järnridån. På vägen får vi dessutom ett svar på vad som är kopplingen mellan Slite på Gotland och ”Jakten på Röd oktober”.

Detta kan vara den bästa boken som utkommit under 2022, lika bra att berätta det med en gång. Från inte mindre än 23 platser beskriver Timothy Phillips i The Curtain and the Wall  historiska öden längs det som en gång var järnridån. Från Kirkenes i nordligaste Norge vid ryska gränsen till Nachitjevan, den azeriska exklaven som har en liten landremsa mot Nato-landet Turkiet, men annars ligger mellan Iran och Armenien. 

Två saker griper tag. Dels att Phillips verkligen besökt samtliga platser under en fyra månader lång resa, dels att det finns minst en fantastisk episod eller anekdot i varje kapitel. Delarna är underbar läsning var för sig, men helheten lyckas bli sammanfogad på ett sätt som verkligen blir upplysande. 

Att jag inte hade koll på den italienska adelskvinnan som lyckades se till att gränsen mellan Italien och Jugoslavien drogs på rätt sida villan, eller bostadsområdet i Bratislava  byggt mot den österrikiska gränsen stör inte alls. Det är för att lära sig mer som man läser böcker! Men att jag inte kände till detaljerna om hur Wien styrdes av de fyra segrarmakterna efter andra världskriget är lite mer störande. Eller att ett tåg kört rakt över gränsen mellan Tjeckoslovakien och Västtyskland för att några av passagerarna skulle kunna fly till friheten i väst, medan de övriga på tåget lite snopet vände hem igen, bara för att bli misstänkta som konspiratörer.

Men värst av allt är att jag inte kände till historien om Smolny. Catalinaaffären och den nedskjutna DC-3:an är nog bekanta för de flesta som är intresserade av Sveriges historia efter andra världskriget. Raoul Wallenbergs öde är än mer känt och att U-137, en sovjetisk ubåt gick på grund i skärgården nära Karlskrona tillhör allmänbildningen.

Hamnen i Slite var centrum för stor dramatik i början av 1960-talet när kaptenen på ett sovjetiskt fartyg körde det hit i syfte att hoppa av. Foto: Bo-Aje Mellin/RiR/SVT

Att det sovjetiska fartyget Smolny under den litauiske kaptenen Jonas Pleskys befäl körde över till Gotland och hamnen i Slite för att han skulle söka asyl var däremot helt okänt för mig. Det hände 1961 och besättningen var ovetande om kaptenens planer. Det svenska försvaret på Gotland kunde inte heller veta om det var en invasion, en spion eller en förtvivlad person som gjorde allt för att fly det kommunistiska förtrycket i Sovjetunionen. Att i bokform bli upplyst om ett sådant människoöde är en ren fröjd. Smolny var för övrigt en av de händelser som senare skulle inspirera boken och filmen Jakten på Röd oktober.

Bokens ursprung kommer från författarens uppväxt i Nordirland och en bilresa till republiken Irland, och den märkliga känsla som infinner sig när någon annan har bestämt att du inte får resa vart du vill och att gränser är en form av maktanspråk. Gränser kan vara mjuka eller porösa, en formalitet. Men de kan också vara helt livsfarliga, som järnridån visade. Gränsen mellan Sovjetunionen och senare kommunistblocket i Öst- och Centraleuropa å ena sidan och den hyfsat demokratiska världen å andra sidan, var definierande för generationer européer. 

Ytterst handlade det om länder som mördade personer ur den egna befolkningen för att de ville lämna och länder som inte gjorde det.

Utöver den geografiska splittringen fanns ett ständigt närvarande kärnvapenhot. Kalla kriget förvandlades aldrig till fullskaligt krig i Europa, och de ömsesidiga nukleära hoten får sägas ha fungerat avskräckande från båda sidor. Det normala var att frukta motståndaren och ständigt vara rädd för en global katastrof som kunde komma på bara några minuter. Sovjetunionen var byggt på vapenmakt och förtryck av den egna befolkningen. Ytterst handlade det därför inte om en ideologisk kamp mellan två ekonomiska system, utan om länder som mördade personer ur den egna befolkningen för att de ville lämna och länder som inte gjorde det. Många försökte lämna kommunismens förtryck, många lyckades. Andra mördades av gränsvakter. Ytterst få flyttade sig i motsatt riktning. Berlinmuren var den tydligaste symbolen för skillnaden mellan samhällssystemen.

Italienare packar sina tillhörigheter några dagar innan järnridån delade staden Gorizia på gränsen mellan Italien och nuvarande Slovenien. Foto: AP Photo

Här kan det vara värt att nämna Michael Gartenschläger. Han kröp in under taggtråden från den västra sidan och lyckades plocka med sig en av de automatiska kulsprutor som DDR monterat längs gränsen för att döda de medborgare som ville fly till Väst. Det blev ett scoop i Der Spiegel och ett tydligt bevis på kommunismens bristande respekt för människoliv. Olyckligtvis var hans ambitioner att avslöja ännu mer och han blev sönderskjuten vid ett senare tillfälle och hans liv kunde inte räddas. Ursprungligen var han från DDR, och hade upplevt förtrycket, lyckats fly och ville sedan avslöja regimens metoder. 

Men det finns också roligare berättelser som den lilla halvön Priwall vid den tyska Östersjökusten. Den tillhörde BRD, men hängde landmässigt ihop med DDR, så det fanns stängsel, taggtråd och vakttorn. En del försökte runda detta genom att paddla kanot, ta en liten båt eller rentav simma för att ta sig över. Många dödades eller tillfångatogs även här. Intressant nog så beslutade fullmäktige i Travemünde att den östra delen av stranden som tillhörde Västtyskland skulle vara reserverad för FKK (Freikörperkultur, alltså nudister). Det hände att gränsvakterna på östra sidan kastade kläderna och badade tillsammans med de andra. 

Det ger djupare förståelse för hur stora geopolitiska och ideologiska konflikter kan förstöra inte bara en människas liv, utan familjer, släkter, städer, ja hela folk.

Om boken 1984 är en fiktiv berättelse av förtryck som är jobbig och plågsam, så är The Curtain and the Wall en bok fylld av verkliga berättelser och en njutning att läsa, trots det obehagliga grundtemat. Kombinationen av dagens ögonblicksbilder, möten med människor som varit med och de historiska tillbakablickarna skapar en tillgänglighet med en djupare förståelse för hur stora geopolitiska och ideologiska konflikter kan förstöra inte bara en människas liv, utan familjer, släkter, städer, ja hela folk. 

Östtyskar firar efter att ha tagit sig över gränsen mellan Ungern och Österrike i september 1989. Järnridån hade börjat falla. Foto: AP Photo/Rudi Blaha

Nu har det gått längre tid sedan Berlinmuren föll än den tid som den existerade. ”Die Mauer” är fortfarande Ebba Gröns mest spelade låt på Spotify. Kalla kriget varade i nästan 50 år och var för många (inklusive jag själv) definierande för hur världen såg ut då. Alla som har sett animerade kartfilmer över Europas historia noterar de plötsligt stabila nationsgränserna 1949 när de två tyska staterna blev ett faktum och fyra decennier framöver. Det som under lång tid var normalt och självklart, visade sig senare vara en anomali i kontinentens historia, där krig och nya gränsdragningar varit ständigt pågående. Plötsligt blev en annan värld möjlig. 

Kommunism har aldrig varit en vacker tanke som slog fel. Det totalitära samhället skapar alltid misär. Järnridån var i verkligheten taggtråd och kulsprutor. Berlinmuren ett ingenmansland med minor, vakttorn och hundar. Gränser kan se olika ut. Timothy Phillips påminner oss om detta och ger en rejäl dos allmänbildning på sin resa med oss läsare. 

Omslagsfoto föreställande Brandenburger Tor och en del av Berlinmuren: TT/AP Photo.