Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Utblick Krönika

Gustaf Reinfeldt: Österrike riskerar att bli Kremls bästa vän i EU

Europas Putinvänligaste parti, så skulle man kunna beskriva FPÖ som med marginal är största parti i de österrikiska opinionsmätningarna. Risken är överhängande att Österrike blir nästa problemland i EU, skriver Gustaf Reinfeldt.

Herbert Kickl är partiledare för det nationalkonservativa partiet FPÖ i Österrike. Foto: Alex Halada/AFP

Efter talmannen Wolfgang Sobotkas välkomnande ord till Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj applåderade Nationalrådets ledamöter presidenten välkommen. Det var dock långt ifrån alla 183 ledamöter i det österrikiska parlamentets underhus som stämde in i applåderna. En majoritet av de socialdemokratiska ledamöterna från SPÖ, inklusive partiledaren Pamela Rendi-Wagner, var frånvarande, och ingen från det nationalkonservativa Frihetspartiet, FPÖ, applåderade den ukrainske presidenten.

När president Zelenskyj, 400 dagar efter den ryska invasionen den 24 februari 2022, inledde sitt tal reste sig samtliga 30 ledamöter från FPÖ upp och lämnade salen i protest. Österrike är ett neutralt land, menade de. FPÖ:s långvariga och nära relationer med Rysslands president Vladimir Putin och hans parti Enade Ryssland talade partiledaren Herbert Kickl mindre om.

Det bubblar under ytan i Österrike. Det finns en betydande risk för att Österrike blir nästa problemland för EU, efter Ungern och Polen. Medan Polen i årets val ser ut att kunna få en ny EU-vänlig, mitten-högerregering, riskerar Österrike att gå motsatt väg. I sällskap med Ungern kan Österrike bli ytterligare ett land som försöker att grusa fördjupat europeiskt samarbete, minska eller till och med skrota EU:s stöd till Ukraina och som generellt ger uttryck för en förstående inställning gentemot Kreml. Orsakerna återfinns både i de senaste årens politiska turbulens och längre tillbaka i den österrikiska historien.

***

I oktober 1955 skrevs Österrikes utrikespolitiska neutralitet in i nationens konstitution. Detta som ett resultat av att Sovjetunionen ställde det som krav för att avsluta sin del av de allierades ockupation av Österrike.

Neutraliteten har sedan dess haft ett starkt stöd, och är en position som någon vecka efter Rysslands invasion av Ukraina fortfarande hade stöd av 76 procent av befolkningen. Samma undersökning visade att endast 18 procent uttryckte stöd för ett Natomedlemskap. Den historiska omsvängningen i synen på neutraliteten som samtidigt skedde Sverige och Finland gjorde knappast något avtryck i Österrike.

Kreml har investerat betydande humankapital i att bygga nära relationer med den österrikiska eliten.

Ett skäl till banden mellan Österrike och Ryssland är, precis som för Tyskland, energiimporten. 1968 blev Österrike det första västeuropeiska land att importera naturgas från Sovjetunionen, och sedermera byggdes även naturgasterminalen i Baumgarten an der March, som fortfarande – åtminstone fram till Rysslands invasion av Ukraina – var en av de viktigaste destinationerna i Europa för rysk gasexport. Och för mindre än fem år sedan, under president Putins första utlandsresa efter att han inlett sin fjärde mandatperiod som rysk statschef, förlängdes gassamarbetsavtalen mellan de två länderna. Fortfarande står Ryssland för över 70 procent av Österrikes naturgasimporter.

I övrigt är de ekonomiska relationerna begränsade, Österrikes totala export till Ryssland överskrider med minsta möjliga marginal exportsumman till Sverige. Men Kreml, under både Sovjettiden och efter, har investerat betydande humankapital i att bygga nära relationer med den österrikiska eliten och att fördjupa både de kulturella och de affärsmässiga banden. Samtidigt har befolkningen – likt den svenska och finska före dem – vaggats in i en falsk trygghet om att landets neutralitet är en säkerhetsgaranti.

***

De senaste fyra åren har varit en dyster tid i österrikisk politik, där politiska skandaler urholkat medborgarnas förtroende för det politiska etablissemanget. I det senaste valet 2019 fick center-högerpartiet ÖVP, med dåvarande förbundskansler Sebastian Kurz i spetsen, 37,5 procent av väljarnas röster. Efter valet bildades en majoritetsregering de gröna. Hade det varit val i dag hade dessa två partier endast samlat strax över 30 procent av rösterna. Den stora vinnaren, enligt opinionsmätningarna, hade blivit FPÖ, som under dess nye ledare Herbert Kickl, gått från ett valresultat på 16 procent till ett väljarsstöd på strax under 30 procent. 

ÖVP:s uppgång och fall är ett resultat av skandaler. Men även FPÖ:s krokiga väg de senaste åren är kantad av skandaler. I centrum återfinns en överambitiös och skrupelfri ung politiker samt Rysslands president Vladimir Putin.

Efter valet 2017, där ÖVP gick fram, fick den då 31-årige Sebastian Kurz möjlighet att bilda regering. Han skulle bli världens yngsta regeringschef och efterträda den socialdemokratiskt ledda regering i vilken han 2013, som 26-åring, hade blivit utsedd till utrikesminister. ÖVP gick ihop med valets andra stora vinnare, FPÖ och deras dåvarande partiledare Heinz-Christian Strache, för att bilda en majoritetsregering. 

Regeringen kollapsade omgående, och nyval utlystes.

I maj 2019 briserar Ibiza-gate. En ljudupptagning avslöjar att Strache, tillsammans med den biträdande partiledaren Johann Gudenus, under tiden i opposition, hade mött en kvinna som utgav sig för att vara släkt med en rik, rysk oligark, och som hade erbjudit att hjälpa FPÖ med  finansiellt och medialt stöd i utbyte mot lukrativa kontrakt i offentliga upphandlingar. I inspelningen avslöjades även att Strache hade varit i Ryssland för att träffa medarbetare till president Putin, med avsikten att inleda strategiska samarbeten. Regeringen kollapsade omgående, och nyval utlystes.

Valet cementerade succéberättelsen om Sebastian Kurz. ÖVP hade under hans partiledarskap gått fram med 6 procentenheter i valet 2019, efter att ha gått fram 7,5 procentenheter i valet 2017. Samtidigt backade FPÖ med nästan 10 procentenheter, och Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta valresultat någonsin. Runt om i Europa började den unge kanslern omtalas som han som skulle visa vägen till framtiden för högern, med en mittenorienterad höger som uppfattades som grön och modern och som förmådde besegra både vänstern och ytterkantshögern.

Redan under hösten 2021, två år in i mandatperioden, vändes dock allt upp och ner. Kurz skulle snabbt försvinna i en korruptionsskandal. Han avgick som partiledare och lämnade politiken helt i december 2021.

Till ny partiledare, sedermera även ny förbundskansler, valdes inrikesminister Karl Nehammer. Han har lyckats hålla ihop regeringskoalitionen med De gröna, men misslyckats med att lyfta ÖVP från de låga 20 procent i opinionsmätningarna där partiet stabiliserat sig. Internationellt har Nehammers främsta avtryck varit att beskrivas som arkitekten bakom EU:s beslut att blockera Bulgarien och Rumänien inträde i Schengenområdet samt för att bara veckor efter den ryska invasionen av Ukraina ha genomfört ett kritiserat besök till Moskva, där syftet dock sägs ha varit att framför kritik till den ryske presidenten.

***

Inledningsvis var Socialdemokraterna i SPÖ vinnarna på ÖVP:s förtroendekris, men med tiden är det i stället FPÖ som har tagit ledningen i opinionen. FPÖ är, med bekvämt avstånd till både SPÖ och ÖVP, största parti i samtliga opinionsundersökningar under 2023. Och eftersom beröringsskräcken gentemot FPÖ delvis är bruten, framför allt från ÖVP:s sida, har partiet och ordförande Kickl börjat se fram emot nästa val, som ska hållas senast hösten 2024, och vad som eventuellt väntar därefter.

FPÖ är ett av de partier inom EU som har de tätaste relationerna till Vladimir Putin.

Om FPÖ efter nästa val blir Nationalrådets största parti lär det bli svårt för Nehammer och ÖVP att säga nej till regeringsförhandlingar med FPÖ. Särskilt med tanke på att ÖVP och FPÖ redan regerat ihop tre gånger de senaste 25 åren. Frågan är dock, i det fall att opinionsläget står sig, om det är möjligt för ÖVP att inleda sådana förhandlingar utan premissen att FPÖ-ledaren Herbert Kickl får uppdraget att bilda Österrikes nästa regering. 

En sådan regering vore förödande för Europa. FPÖ är ett av de partier inom EU som har de tätaste relationerna till Vladimir Putin och hans närmaste krets i Kreml. Herbet Kickl stödjer partiets relationer med den ryska statsledningen och anser att Nato är lika mycket skyldiga till den ryska invasionen av Ukraina som Ryssland. Han motsätter sig att Österrike ska ta emot ukrainska flyktingar och anser att Österrikes deltagande i den demokratiska världens ekonomiska sanktioner mot Ryssland utgör ett brott mot Österrikes konstitutionella neutralitet.

Ett Österrike med en FPÖ-ledd regering och en förbundskansler Herbert Kickl skulle bli Kremls bästa vän i EU.