Utblick Reportage
”Oljan fasas inte ut så lätt”
För första gången nämns utfasning av fossila bränslen i FN-avtalet från klimatmötet COP28. Men det handlar knappast om någon snabb utfasning, konstaterar de energianalytiker som Martin Berg talat med.
Deltagarna på FN:s klimatmöte COP 28 slöt på onsdagen ett avtal där världen ”uppmanas att ställa om från fossila bränslen”. Det ska dessutom göras inom detta årtionde.
Det var en kompromiss.
Flera länder, bland annat Sverige, krävde ett datum för när oljan ska börja fasas ut. Det anses hur som helst vara ett historiskt avtal eftersom det är första gången som fossila bränslen nämns i en sluttext.
Hur det praktiskt ska gå till har de som följt mötet inte hört så mycket om. Den senaste tiden har oljepriset sjunkit efter att ha nått rekordhöjder efter coronapandemin. Oljebolagen gör miljardvinster samtidigt som aktiekurserna i förnybart rasat.
Christian Kopfer är råvaruanalytiker på Handelsbanken. Han anser att avtalet från COP28 i stort är innehållslöst. Så länge efterfrågan finns så kommer oljebolagen fortsätta att producera.
– Självklart ska vi försöka minska användningen av fossila bränslen, men problemet ligger inte hos oljebolagen och i produktionen. De möter bara konsumenternas efterfrågan. Det måste finnas alternativ i högre utsträckning än i dag. Man skulle kunna tänka sig att kraftigt öka subventionerna av elbilar och andra alternativ, men jag ser inga sådana förslag så frågan är hur långt det räcker.
Ytterligare en väg är att beskatta de fossila bränslena hårdare?
– Absolut, men det gör vi redan. Det har också visat sig politiskt svårt att höja de skatterna för mycket. Konsumtionen av oljebaserade drivmedel har dessutom inte visat sig speciellt priskänslig. Det är alternativen som måste bli mer gångbara, säger Christian Kopfer.
Därför är det viktigt att länder som Norge och andra oljeproducerande väststater fortsätter att investera i oljeproduktion, menar han.
”Det har också visat sig politiskt svårt att höja skatterna på oljebaserade drivmedel för mycket.”
– Om vi inte gör det så blir vi bara mer beroende av oljeproducerande skurkstater som Ryssland och vissa av OPEC-länderna. Det kommer i sin tur bara innebära att världen blir farligare och dyrare.
Det globala energikonsultbolaget Wood Mackenzie har tittat på riskerna med att inte investera tillräckligt i olja i en färsk rapport.
”Det skulle resultera i rusande kostnader för energi, värme, transporter och mat etc., vilket skulle få stora ekonomiska och politiska konsekvenser för hela världen.”
Att fasa ut det fossila har visat sig vara svårt. När riskkapitalbolaget Climentum Capital nyligen tittade på hur energimixen förändrats under de 30 senaste åren visar det sig att den mer eller mindre inte förändrats alls – det fossila dominerar trots i alla fall två decennier av grön energipolitik.
Det hänger samman med den exceptionella tillväxt som ägt rum i världen under den tidsperioden, menar Malin Carlström på Climentum Capital.
– Välstånd och tillväxt har i alla tider haft en direkt korrelation med ökad energi- och elanvändning. Det går att effektivisera men på det stora hela så är ökad energi- och elproduktion ofrånkomligt om vi vill fortsätta utveckla världens samhällen.
Ett exempel är Kina.
De senaste 30 åren har efterfrågan på olja ökat med 18 miljoner fat per dag. Kina har stått för lejonparten av den konsumtionen vilket resulterat i att Kinas BNP växt sjufaldigt. På kuppen har Kina lyckats minska andelen människor som lever i fattigdom med två tredjedelar, enligt det internationella energiorganet IEA.
– Fossila bränslen som olja och kol har gett oss i väst möjligheten att leva ett gott liv och det vill fler människor kunna göra, konstaterar Bjarne Schieldrop, chefsanalytiker för råvaror på SEB.
Eller som Ugandas energiminister Ruth Nankabirwa utryckte det på COP28-mötet.
”Att be oss att sluta använda fossila bränslen är som att be Uganda att bli kvar i fattigdom.”
De oljeproducerande länderna ser heller inte ut att överge oljan i första taget.
De oljeproducerande länderna ser heller inte ut att överge oljan i första taget. Den norska klimatkommissionen har krävt att landet ska leverera en plan för utfasningen av olja till år 2050 och att oljeindustrin ska upphöra med exploatering av nya fält.
Det avfärdades av den norska statsministern Jonas Gahr Støre (Ap). ”Vår inställning är att efterfrågan kommer att hantera detta”, uppgav Gahr Støre.
Norges socialdemokratiska regering har gett klartecken för en fortsatt utvinning av olja och naturgas på 19 olika produktionsfält. En investering på 200 miljarder norska kronor enligt Reuters och ett beslut som fick mycket kritik.
Och i USA har oljejätten ExxonMobil fortsatt att investera i nya oljeexpansionsprojekt som är planerade för årtionden framöver. I april godkände företaget ett oljeprojekt i Guyana värt 12,7 miljarder dollar, vilket förväntas producera olja i minst 20 år.
Bjarne Schieldrop pekar åter på efterfrågan.
– Alla verkar tycka illa om de stora oljeproducenterna men man hyser inte samma aversion mot oljekonsumenterna. Varför det är så kan man ju fundera på.
Tyskland är ett exempel på hur det kan gå om balansen mellan utbud och efterfrågan rubbas för snabbt.
Landet siktar på ett förnybart elsystem 2035. De senaste 20 åren har man minskat den fossila elen med 15 procent – från 65 till 50. Nu ska Tyskland minska den fossila andelen från 50 procent till 0 på tolv år. Något som de flesta bedömare anser är orealistiskt.
Tyskland har redan i dag ett underskott som kompenseras med en koleldad elproduktion – vilket även var ett faktum innan kriget i Ukraina och Rysslands gasstopp. Det senaste exemplet är återstarten av kolkraftverket Jänschwalde som stängdes permanent 2018, men som återstartades förra året.
***
Det blev en stor nyhet när IEA i sin senaste stora analys av den globala energimarknaden konstaterade att efterfrågan på olja skulle börja dala redan 2030 i det scenario som tar hänsyn till existerande energipolicys. Det scenario som IEA kallar STEPS (Stated Policy Scenarios).
Det är framför allt elektrifieringen och en ökande användning av olika biobränslen i transportsektorn i den rika delen av världen som ligger bakom den prognosen och den utvecklingen går snabbt nu, konstaterar IEA. För tre år sedan uppgick den totala andelen sålda elfordon i världen till 4 procent. När 2023 summeras kommer den siffran att vara 18 procent.
I de övriga scenarierna APS (Announced Pledges Scenario) som tittar på ambitioner och mål och NZE (Net Zero Emissions by 2050 Scenario) som förutsätter att världen klarar att nå netto-noll utsläpp 2050 faller efterfrågan på fossila bränslen brantare.
Men de scenarierna är av förklarliga skäl mycket osäkrare.
IEA konstaterar samtidigt att det kommer att behövas investeringar i existerande och nya oljefält under 2030 talet för att möta efterfrågan i scenarierna STEPS och APS.
Och samtidigt som västvärldens efterfrågan på olja minskar så ökar den i Asien.
Och samtidigt som västvärldens efterfrågan på olja minskar så ökar den i Asien. I dag står den delen av världen för cirka 40 procent av den totala efterfrågan, men den väntas öka till mellan 45 – 60 procent 2050. Det finns också frågetecken för utvecklingen i Kina. Därför är det svårt att säga något mer precist om hur efterfrågan kommer att utvecklas.
Representanter från oljeindustrin tar hur som helst IEA:s profetior med en nypa salt. Branschen känner en stark framtidstro.
”Oljeindustrins död har överdrivits kraftigt. Verkligheten kring efterfrågan och begränsningarna av alternativ har inte förändrats”, uppgav till exempel Kevin Book, vd på konsultbolaget ClearView Energy, nyligen.
***
Thina Saltvedt, chefsanalytiker på Nordea Global Sustainability, håller inte med. Hon menar att världen måste sätta större press på de fossila bränslena och anser att det investeras för mycket i ny olja och gas i förhållande till klimatmålen.
– Om vi inte satsar på att nå målet på 1,5 grader och fortsätter öka oljeproduktionen riskerar vi en betydande ökning av de globala temperaturerna, vilket kan få allvarliga konsekvenser.
Hon menar att de senaste åren visar att det är möjligt.
– Titta på den betydande ökningen av solenergi och värmepumpar, elbilar samt minskningen av konsumtionen förra året när elpriserna steg kraftigt. Det visar att det är möjligt att snabbt förändra konsumtionen.
Hon tror också att de stora oljeproducenterna kommer att stöta på patrull.
”De kommande 20–30 åren, i takt med att klimatarbetet intensifieras, kommer oljeindustrins kundbas att krympa.”
– På kort sikt tjänar oljebolag mycket pengar. Men de kommande 20–30 åren i takt med att klimatarbetet intensifieras kommer oljeindustrins kundbas att krympa och det blir svårare och svårare att locka investerare.
Hon anser också att om investeringarna i olja sjunker så kommer det att stimulera de förnybara alternativen.
– Om investeringarna i förnybar energi inte ökar tillräckligt snabbt för att kompensera för det framtida produktionsbortfallet i olja och gas så är min gissning att priset på förnybar energi kommer att stiga. Vilket i sin tur kommer att trigga investeringar.
De senaste åren har EU höjt ambitionerna med sitt stora klimatpaket Fit for 55 och USA har lanserat IRA (Inflation Reduction Act) som ger stora subventioner till förnybara tekniker.
John Hassler, professor i nationalekonomi med klimatekonomi som specialitet tror att EU kommer att klara av att fasa ut det fossila.
– Fit for 55-paketet kommer att förbjuda nyförsäljning av oljedrivna bilar 2035. I kombination med skärpningen av EU:s utsläppssystem innebär det slutet för oljan i EU i början av 2040-talet.
Han är dock inte särskilt orolig för oljan utan har med hjälp av FN:s klimatpanels uppskattning av klimatkänsligheten räknat ut att klimateffekten av ett elda upp OPECS samlade oljetillgångar på 1 200 miljarder fat olja blir en uppvärmning på mellan 0,14 och 0,32 graders uppvärmning.
– Det är inte troligt att vi kan undvika att världens resterande konventionella olja används men det är inte någon katastrof för klimatet. Det är kolet som är den stora klimatboven, konstaterar John Hassler.