Nya SNS-rapporten: rätt om fastighetsskatten men fel om arvsskatten

I onsdags släpptes årets rapport från SNS Konjunkturråd. SNS är en ansedd tankesmedja och dess Konjunkturrådsrapport får alltid uppmärksamhet. Rapporten handlar i år om beskattning av kapital och är skriven av nationalekonomerna Daniel Waldenström, Spencer Bastani och Åsa Hansson. De två förstnämnda hade jag förmånen att ha som handledare under min doktorandtid.

Jag håller med om majoriteten av policyförslagen i rapporten. Det är en bra idé att ha så neutral kapitalbeskattning som möjligt. Förutom en enhetlig kapitalinkomstskatt innebär detta att ränteavdraget bör behållas och att fastighetsskatten bör höjas. Jag är däremot skeptisk till förslagen om att utreda återinförd arvsskatt och att avskaffa investeringssparkontot (ISK). Jag kommenterar några av de större förslagen nedan.

Rapporten förordar dock en fortsatt förhållandevis hög beskattning av kapitalinkomster i Sverige. Med tanke på hur kapital- och bolagsbeskattningen kan påverka innovationer, entreprenörskap och viljan att investera i Sverige tycker jag att sänkta kapitalskatter vore angeläget. Kanske bör kapital inte beskattas över huvud taget. Jag utvecklar detta resonemang nedan.

Bra förslag

Enhetlig kapitalinkomstskatt. Rapporten föreslår att dagens kapitalskattenivåer på mellan 15 procent (avkastning på pensionssparande) och 30 procent (utdelning från börsbolag, med mera) ska harmoniseras till 25 procent. Det är ett bra förslag. Det finns ingen anledning att beskatta kapitalinkomster olika.

Bevarat ränteavdrag. Om kapitalinkomstskattens huvudnivå sänks från 30 till 25 procent, som rapporten föreslår, följer även skattereduktionen för underskott av kapital (”ränteavdraget”) med. I övrigt vill rapportförfattarna inte röra ränteavdraget. Även här har de landat rätt. Om kapitalinkomster beskattas måste man få dra av ränteutgifter och kapitalförluster, och det finns ingen naturlag som säger att underskott av kapital – när ränteutgifterna överstiger kapitalinkomsterna – ska brinna inne och inte berättiga till skattereduktion.

Avskaffad stämpelskatt. Rapportförfattarna konstaterar att stämpelskatten vid köp och belåning av fastigheter är en ren transaktionsskatt. Denna skatt är förmodligen ett större problem för rörligheten på bostadsmarknaden än den ofta diskuterade reavinstskatten vid bostadsförsäljning (”flyttskatten”).

Höjd fastighetsskatt. Rapporten föreslår höjd fastighetsskatt till 1 procent av taxeringsvärdet, i princip en återgång till situationen före Alliansens kraftiga sänkning av fastighetsbeskattningen 2008. Detta är rimligt av likformighetsskäl, givet att rapportförfattarna förordar att kapitalinkomstskatten behålls. Så länge kapitalinkomster, som hyresintäkter, beskattas bör även egnahemsägare beskattas för inkomsten de har av att bo i sin egen bostad. Man hyr av sig själv, så att säga.

Nej till förmögenhetsskatt. Det är bra att rapporten tydligt konstaterar att det inte är en bra idé att återinföra förmögenhetsskatten, som Alliansen avskaffade 2007. Den hade många praktiska problem och ledde till omfattande skatteplanering.

Lägre marginalskatt på arbetsinkomster. De 10–20 miljarder som rapportförfattarna vill höja skatterna på kapital (i huvudsak fastigheter) med, förordar de ska användas till sänkt skatt på arbete. Rapporten konstaterar att marginalskatterna på höga inkomster är så höga att forskningen indikerar att skatteintäkterna blir lägre, något som jag skrivit om tidigare.

Dåliga förslag

Återinförd arvsskatt. SNS-författarna vill utreda ett återinförande av arvsskatten, som avskaffades av S-regeringen 2004. Här har jag skrivit om varför arvsskatt är en dålig idé. Skatter på arv premierar den som sätter sprätt på sitt sparkapital i stället för att lämna över det till nästa generation. Arvsskatten gav också bara 0,1 procent av BNP i skatteintäkter, vilket i dag skulle motsvara 5 miljarder kronor. Arvsflödena har visserligen ökat sedan arvsskatten avskaffades, men rapportförfattarna argumenterar också för ett högre grundavdrag än den förra arvsskatten hade, vilket minskar skatteintäkterna.

Avskaffat investeringssparkonto. Investeringssparkonto (ISK) är ett sätt att spara i fonder och aktier utan att behöva betala skatt på reavinster och utdelningar. I stället beskattas man för en årlig schablonintäkt som räknas som procent av sparkapitalet. På så sätt förenklas beskattningen och inlåsningseffekterna försvinner. Rapportförfattarna vill avskaffa ISK, bland annat med argumentet att schablonräntan är satt så låg (i år 1,49 procent) att ISK är skattegynnat i förhållande till andra typer av sparformer. Men detta resonemang bortser från att ISK innebär att skattebetalaren själv tar hela risken för att investeringen minskar i värde.

Med traditionell kapitalbeskattning tar staten 30 procent av både upp- och nedgångar, vilket blir som en försäkring. I en artikel i Ekonomisk Debatt har jag utvecklat varför detta innebär att det är långt ifrån självklart att ISK är skattegynnat. Ett annat argument för att avskaffa ISK är att med denna sparform beskattas inte överavkastningen på en investering. Men ISK kan bara användas till noterade tillgångar, som aktier på börsen. Eftersom sådana investeringar är tillgängliga för alla bör ingen överavkastning uppstå.

Bör kapital beskattas högt, lågt eller inte alls?

Innehållsmässigt är SNS-rapporten välskriven, pedagogisk och forskningstung. Fokus ligger på avvägningen mellan å ena sidan viljan att omfördela och å andra sidan skattesystemets negativa inverkan på viljan att arbeta, utbilda sig, spara och investera. Med utgångspunkt i modern forskning drar författarna upp några principer för hur ett optimalt skattesystem bör se ut, bland annat att momsen i regel bör vara enhetlig. De konstaterar också att det inte finns någon teoretisk anledning att beskatta arbetsinkomster och kapitalinkomster lika, och landar i sina policyförslag i att kapitalinkomster alltjämt bör ha en lägre skattesats än arbetsinkomster.

Rapporten diskuterar den viktiga frågan om kapital bör beskattas över huvud taget. Enligt Chamley–Judd-resultatet från 1980-talet är det samhällsekonomiskt optimalt att inte beskatta kapitalinkomster. Även arbetarna tjänar i längden på att staten bara beskattar arbete och inte kapital. Det beror på att kapitalskatter gör det mindre lönsamt att spara, vilket leder till färre investeringar och i slutändan lägre löner. Chamley–Judd bygger på ett antal antaganden och SNS-rapporten landar i att kapitalinkomster trots allt bör beskattas. Kärnargumentet är att personer som har höga kapitalinkomster också tenderar att ha höga arbetsinkomster. Kapitalbeskattning kan därför vara ett komplement till en progressiv arbetsinkomstskatt.

Sänkt bolagsskatt är alltså ett effektivt sätt att locka investeringar till Sverige.

En aspekt jag tycker saknas är hur investeringar påverkar innovationer och produktivitet. Detta är viktigt eftersom det är vad som driver långsiktig tillväxt. Enligt vissa teoretiska modeller kan det vara optimalt att subventionera, snarare än beskatta, kapital eftersom kapitalbildning kan antas gynna hela samhället och inte bara kapitalägarna. En annan aspekt som kunde diskuteras mer är hur kapitalskatterna påverkar entreprenörskap. Mot bakgrund av detta är det inte alls otänkbart att den optimala skatten på kapital är låg eller noll, och tveksamt om det vore klokt att skifta en del av arbetsbeskattningen till kapital.

Man kan inte diskutera kapitalbeskattning utan att beröra bolagsskatten, som ensam står för en majoritet av skatteintäkterna från kapitalskatter. Rapportförfattarna konstaterar att bolagsbeskattning är ett komplext ämne som utretts på andra håll, och ägnar merparten av analysen åt skatter på individnivå. De anger några skäl för att beskatta företagsvinster, men man hade önskat en djupare diskussion om de många problem som finns med bolagsskatten, till exempel att den gynnar belåning. Det verkar också som att företags investeringar är ganska känsliga för bolagsskattesatserna i olika länder. Sänkt bolagsskatt är alltså ett effektivt sätt att locka investeringar till Sverige.

Sammanfattningsvis är rapporten en värdefull kunskapskälla för alla som är intresserade av kapitalskatter. Den innehåller flera bra reformförslag som politikerna bör ta till sig. Men även om jag håller med om att sänkta marginalskatter på arbete vore angeläget tror jag inte att höjt skatteuttag på kapital är ett bra sätt att finansiera det.