Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Essä

Ny mätning: SD-väljarna mer liberala än ledningen vill erkänna

Sverigedemokraternas väljare står tydligt till höger i synen på skatter och företagande, visar en ny undersökning. Det kommer att underlätta bildandet av en borgerlig regering, skriver Benjamin Dousa.

Jimmie Åkesson (SD) och Annie Lööf (C) har kanske mer gemensamt än vad man kan tro. Foto: Henrik Montgomery/TT

I sin retorik är Sverigedemokraterna kritiker av liberalismen. Vid flera tillfällen har man till och med pekat ut ideologin som sin huvudfiende. Eftersom regeringsfrågan akut har återaktualiserats ställer sig många nu frågan om liberala och liberalkonservativa partier verkligen kan snickra ihop någon typ av politiskt projekt med SD. Det finns tecken som tyder på det.

Liberala och konservativa partier i Europa har en historia av samarbete. Det är inte konstigt. Liberalism och anglosaxisk konservatism är värderingsmässigt sammanflätade. Skiljelinjerna finns och är viktiga, men i synen på marknad och äganderätt, civilsamhällets och människors värde gentemot staten och vikten av institutioner, enas man. 

I dag är Sverigedemokraterna inte ett traditionellt konservativt parti. Men de verkar vilja ditåt. Den numera bortgångne filosofen Roger Scruton har till exempel tagits upp som politisk förebild av sverigedemokrater. Scruton populariserade uttrycket oikofili, kärleken till en geografisk plats, dess historia och sammanhang. Det forngrekiska ordet, som gett SD:s tankesmedja namnet Oikos, saknar egentligen en svensk översättning men det tyska, okontroversiella, ordet Heimat liknar det. Heimat, att man är ett med en plats – dess natur, kultur och människor – används både av såväl konservativa som liberaler som något positivt och eftersträvansvärt.

I flera av Scrutons verk, bland annat How to Be a Conservative (2014), beskrivs ett samhälle där äganderätt, marknadsekonomi och kapitalism är grunden. Marknaden anses inte kunna lösa alla problem, men är det mest effektiva sättet att fördela resurser på. För att citera Scruton:

It’s only when people have rights of property, and can freely exchange what they own for what they need, that a society of strangers can achieve economic coordination.

Ännu intressantare än hans syn på marknaden, är synen på institutioner. Det är just institutionella saker – ”peace, freedom, law, civility, public spirit, the security of property” – som Scruton syftar på när han skriver om goda ting som en konservativ inser är enkla att förlora och svårare att bygga upp. I Sverige poängterar många av Sverigedemokraternas motståndare att partiet utgör ett hot mot rättsstatens principer, oberoende domstolar och en fri akademi. Men hos partiets väljare finns tydligt borgerliga drag.

SD-väljarna är bland de mest liberala när det kommer till ekonomisk politik.

I en ny Demoskopmätning som vi har låtit göra framgår det att SD-väljarna är bland de mest liberala när det kommer till ekonomisk politik. 1 573 personer blev tillfrågade och mätningens resultat kan anses statistiskt säkerställd. En av de mest ideologiskt färgade frågorna är frågan om vad som skapar välstånd i Sverige där den svarande ställs inför två alternativ: företagsamma människor/företag eller politiker. 

Av allmänheten i stort tycker omkring hälften – 54 procent – att välstånd skapas av företagsamma människor och företag. Skillnaderna mellan partierna är dock mycket stora. Exempelvis tror bara var tionde vänsterpartist att företagsamma människor och företag är vad som skapar välstånd medan samma siffra hos M är mer än åtta av tio. Det intressanta är att Sverigedemokraternas väljare ligger på en nästan lika hög nivå som Moderaternas.

Grunden i en marknadsekonomin är att den som tar risk, till exempel genom att starta eller investera i ett företag, också ska kunna tjäna mycket pengar om satsningen lyckas. Därför har vi ställt en fråga om hur mycket man instämmer i just det påståendet. Även här är SD-väljarna de mest marknadspositiva tillsammans med M- och KD-väljarna. Vänder man i stället på påståendet, och frågar om det inte skulle vara bra för Sverige om staten i större utsträckning styrde ekonomin, är motståndet starkt bland de borgerliga partierna och bland Sverigedemokraterna. Hela 44 procent av SD-väljarna instämmer inte alls, och ytterligare 21 procent instämmer inte i särskilt stor utsträckning.

En annan viktig del av ett meritokratiskt samhälle är att egen ansträngning ska löna sig. På frågan om huruvida kompetens, ansvar och arbetsinsats bör ha större betydelse för anställdas lön, även om det leder till ökade löneskillnader, är skillnaderna mellan S- och SD-väljarna stora. Bland S-väljarna håller mindre än 2 av 10 helt med om påståendet – medan en majoritet av SD-väljarna håller med helt. Om man lägger ihop det med de väljare som i stor utsträckning håller innebär det över åtta av tio SD-väljare.

På frågan om huruvida det totala skattetrycket i Sverige borde minska är Sverigedemokraternas väljare faktiskt de som i störst utsträckning vill det – mer än de fyra borgerliga partiernas väljare. Dessutom kan vi se att genomsnittsväljaren i SD tycker att skattefrågan är viktig. 

En central fråga som aktualiserats av januariöverenskommelsen är Arbetsförmedlingens organisering. Ska privata aktörer ska släppas in eller inte? Bland väljarna är M-väljarna mest positiva, och föga förvånande V-väljarna minst. Det som förvånar är att SD-väljarna är mer positiva till privata aktörer än de som röstar på Centerpartiet – partiet som drev frågan i regeringsförhandlingarna med S och MP!

Det som framträder i sådana här undersökningar är att Sverigedemokraternas väljare inte alls är så reaktionära och antiliberala som deras egen ledning och motståndare målar upp. I vissa frågor, som skattefrågan, har de tvärtom de mest liberala väljarna. 

I klassiska höger-vänster-frågor har SD:s och C:s väljare mer gemensamt än vad de båda partierna har med S, V och MP. 

Givet att SD redan i dag deltar som vilket parti som helst i försvars-, grundlags- och migrationsfrågor borde den ekonomiska politiken stå i fokus när partierna ska formera sig i regeringsfrågan. Centerpartiet och Vänsterpartiets ledningar hör till de som i ekonomiska frågor står längst ifrån varandra. Även Sverigedemokraternas ledning står en bra bit från borgerligheten när det kommer till frågor om pensioner, a-kassa och sjukpenning.

Men i klassiska höger-vänster-frågor som arbetsrätt och ekonomi har SD:s och C:s väljare mer gemensamt än vad de båda partierna har med S, V och MP. Rimligtvis borde en lösning i regeringsfrågan kunna bygga på både C- och SD-mandat. Det betyder inte att de behöver tycka lika i allt – tvärtom. Men det innebär att det är mer sannolikt att få igenom en liberal budget som gör Sverige till ett mer marknadsekonomiskt land på politikens högersida än på vänstersidan .

Detta innebär inte att det saknas illiberala drag hos Sverigedemokraterna, för de finns. Ta synen på arbetskraftsinvandring som konkret exempel, där nu tongångar om att invandrarna tar våra jobb även hörs i M och KD. Därför behövs både C och L i det borgerliga sammanhanget, för att balansera och ibland sätta stopp. Centerpartiets politik för arbetskraftsinvandring, Liberalernas skattepolitik, Moderaternas bidragspolitik och Kristdemokraternas avskaffade regioner. 

Ett juniavtal fast högerut, det vore det bästa för Sverige.