Blir Sverige världens första kontantfria samhälle den 24 mars 2023? Att kontanternas ställning har försvagats de senaste decennierna har knappast undgått någon. Niklas Arvidsson, professor i industriell ekonomi och organisation vid KTH, är en av forskarna bakom prognosen, som gjordes för sex år sedan. Den bygger på analysen att när allt färre köp utförs kontant blir det till slut olönsamt för handlaren att acceptera kontanter. 

– När vi gjorde vår studie så hade kontantmängden minskat kraftigt mellan 2007 och 2018. Den nedgången har nu brutits i och med pandemin och kriget. Men om vi tittar på betalningar i butik så har trenden fortsatt i samma riktning som vi förutspådde. 

Endast åtta procent av alla köp i handeln sker kontant och det är inte bara där som kontanterna tappar mark. När Kassagirot lade ner förra året försvann möjligheten att betala räkningar kontant på många platser i landet. Kvar återstår ett hundratal bankkontor där kontanter fortfarande accepteras. Den som vill betala kontant för en tågbiljett med statliga SJ är hänvisad till Pressbyrån eller 7-Eleven som tar ut en avgift för besväret.

Det går inte heller att komma med en bunt sedlar till Skatteverket för att betala sin skatt eftersom den ska sättas in på ett digitalt skattekonto. Staten accepterar helt enkelt inte sina egna pengar – vilket är intressant med tanke på att medborgarnas förtroende för pengarna historiskt sett delvis byggt på att den som utfärdar mynt också lovat att ta emot dem som betalning av skatt.

***

Vi ska titta på tre typer av problem som uppstår när kontanthanteringen i praktiken försvinner. Det handlar om tillgänglighet, integritet och sårbarhet.

Kontanter är enkla att använda. Utan dem blir det svårare för personer som inte använder digitala verktyg eller som saknar bankkonto att utföra betalningar. Det kan till exempel gälla äldre, asylsökande eller personer som har olika typer av funktionsnedsättningar.

Också betalningar i glesbygd försvåras. Björn Eriksson är ordförande för Kontantupproret, en organisation som värnar för att kontanterna ska finnas kvar som betalmedel. Han lyfter fram problemet att använda kortbetalningar där internetuppkopplingen brister. 

– Pröva att åka och köpa en mandarin i de områden av Sverige där du inte har täckning: good luck!

Kontanter är anonyma. Om kortföretagens benägenhet att slå mynt av den information de samlar in är irriterande kan kontanternas anonymitet vara livsviktig för hotade och förföljda personer. Här kan en parallell göras till de anonyma telefonkort som nyligen blev förbjudna. Ja, det är sant att de kan användas av kriminella. Men när möjligheten att ringa ett anonymt telefonsamtal försvinner påverkas också personer som lever under hot, eller möjligheten att agera visselblåsare, negativt. 

Kontanter kräver inte el eller internet. Det där är i och för sig en sanning med modifikation. Hackerattacken som drabbade Coop för ett par år sedan visade att även kontantbetalningar är beroende av el, internet och ett fungerande kassasystem. Men det går att ha backupsystem, menar Bengt Nilervall, näringspolitisk expert inom betalfrågor på Svensk Handel. Det kan till exempel handla om digitala reservsystem, extraaggregat eller att registrera betalningar i pappersform. 

– Kontanter är inte hela svaret, men en del av svaret i kris.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) rekommenderar svenskarna att ha en reserv av kontanter i mindre valörer hemma.  Rådet tycks ha hörsammats. Under pandemin minskade den fysiska handeln i butiker vilket gjorde det svårare att betala med kontanter. Samtidigt tog folk i större utsträckning ut kontanter för att lagra hemma och den effekten förstärktes när kriget i Ukraina bröt ut, säger Niklas Arvidsson, KTH. 

– Kontanter har ännu mer blivit det man har i byrålådan om ifall det blir riktigt dåligt. Medan transaktioner i butik, och även mellan privatpersoner, sker med swish eller kort, eller om man betalar via internet med faktura. 

Betalningssystemet är sårbart, konstaterar Länsstyrelserna, som har i uppgift att bevaka tillgången till grundläggande betaltjänster. Digitala betalningsmedel är ”beroende av fungerande elförsörjning och stabila elektroniska kommunikationer”. Samtidigt är kontanthanteringen också beroende av infrastruktur. Till exempel av företaget Loomis transporter av sedlar mellan olika aktörer. Att det finns endast ett rikstäckande värdebolag innebär en sårbarhet i sig. Den minskade kontantanvändningen skulle också kunna leda till att företaget av lönsamhetsskäl helt enkelt drar sig ur den svenska marknaden.

– Hur ska Loomis få ihop sin affärsmodell? Transporterna i inre Norrland är redan helt olönsamma. 

Det säger Bengt Nilervall, som också pekar på svårigheten att snabbt skala upp kontantanvändningen från dagens låga nivå. Hur upprätthåller man en beredskap för att hantera kontanter i kris, om de inte används i vardagen?

***

Så vad beror kontanternas allt svagare ställning på? Digitaliseringen är det enkla svaret. Men Sverige skiljer ut sig globalt. Jämte Norge är vi det enda, av 129 undersökta länder, där mängden kontanter i omlopp minskar. Även om den utvecklingen kan ha brutits av det oroliga världsläget så har kontanterna en unikt svag ställning i Sverige. Då kan knappast digitaliseringen, som ju berör de flesta länder, vara hela förklaringen. Ett sätt att ställa frågan är: Vem tjänar på att kontanterna försvinner?

Enligt Riksbankslagen är sedlar och mynt ”lagliga betalningsmedel”. Det innebär att de ska accepteras av alla. Men samtidigt råder fri avtalsrätt i Sverige, vilket innebär att Riksbankslagen kan förhandlas bort. Det är vad som sker när en butiksägare sätter upp en skylt där det står ”vi tar inte emot kontanter”. 

– Handlarna väger detta på guldvåg: tappar vi kunder? Omsättning? Får vi badwill av detta? Och då väger man såklart in kostnaderna. När kontantköpen blir färre blir det dyrare per enhet att hantera dem, säger Bengt Nilervall, Svensk Handel. 

Fackförbund som Kommunal och Handels började driva kampanj mot kontanterna efter ett ökande antal rån under 1990- och 2000-talen. I dag ger Martin Rosenström, utredare på Handelsanställdas förbund, en mer nyanserad bild när jag frågar om det fortfarande är en målsättning att handeln blir helt kontantfri. 

– Vi har länge välkomnat den utvecklingen mot bakgrund av rånrisk och personalsäkerhet. 

Men de senaste årens utveckling har påmint oss om samhällets bräcklighet. Man måste ha ännu större respekt för att man inte slentrianmässigt kan säga att ”kontantlöshet, det är bra”. 

I början av 2000-talet bestämde sig Riksbanken för att banker och övriga aktörer skulle bära kostnaden för kontanthanteringen och därigenom få incitament att effektivisera verksamheten. Effekten blev att bankerna kraftigt minskade på kontanthanteringen. De dödar medvetet kontanterna, hävdar Kontantupprorets Björn Eriksson.

– Bankerna funderade då: tjänar man pengar på att hantera kontanter? Nej. Tjänar man pengar på att hantera digitala betalmedel, till exempel kort med avgifter? Ja. 

Konkurrensverket har löpande kritiserat bankmarknaden för att vara ”en starkt koncentrerad oligopolmarknad” där ett fåtal storbanker har en dominerande ställning. Höga inträdeshinder, som till stor del skapas av politiska regleringar, och trögrörliga kunder är bidragande orsaker. 

Värt att notera i sammanhanget är att de fem största bankerna tillsammans äger Bankomat AB, som alltså är det företag som ska förse svenskarna med kontanter. Även Swish, som tagit över en stor del av betalmarknaden från kontanterna, ägs av storbankerna. 

Men bankerna har ingen agenda att få bort kontanterna, menar Rickard Eriksson, som är ekonomisk analytiker på Svenska Bankföreningen. 

– Många är upprörda över att man inte kan betala med kontanter på bankkontoret. Men det är en utveckling som drivits av kunderna, om det bara är några få kunder i veckan som vill göra något med kontanter blir det ju någonstans orimligt att ha en kontanthantering, med tanke på bland annat rånrisker.

”[K]riminella gillar kontanter”. När riksdagsledamöter för femton år sedan motionerade om kontanter var det i negativa sammanhang: butiksrån, skattefusk och organiserad brottslighet. Såväl socialdemokrater som moderater ville begränsa eller till och med ta bort kontantanvändningen.

Men några år in på 2010-talet börjar bristen på kontanter bli kännbar. ”Ett särskilt stort problem har detta blivit för föreningslivet som för att finansiera sin verksamhet är beroende av försäljning, såsom lotterier, korv och dricka”. Mot slutet av 2010-talet lyfts också säkerhetsaspekterna.  Från att ha varit ett problem som ska fasas ut gäller det nu i stället att ”motverka ett kontantlöst samhälle”.

Har politiken varit för naiv i kontantfrågan? Ja, säger, Sten Bergheden, moderat riksdagsledamot från Skaraborg och en av dem som är kritisk till utvecklingen. 

– En person kan ju bli fullständigt kartlagd med sina digitala köp. Säg att Putin får reda på hur alla stridspiloter lever, köper medicin och så vidare. Det är ju en risk att vi digitaliserar upp oss och finns i system som kan missbrukas. 

Trots detta har ett antal lagändringar och reformer gjorts som tycks ha haft negativ effekt på kontantanvändningen. Rot- och rut-reformerna, kassaregisterlagen och penningtvättlagen har alla syftat till att stävja svarthandel, skatteflykt och andra ekobrott. Men samtidigt gjort det mindre attraktivt, dyrare och svårare att använda kontanter för gemene man.

Flera aktörer ser gärna att kontanterna fasas ut. Men det finns också dem som verkar för att de ska finnas kvar. Bland kontanternas tillskyndare finns nämnda Kontantupproret, vars ordförande Björn Eriksson är en flitig debattör i kontantfrågor. Han ”synar lobbyarbetet för det kontantlösa samhället i sömmarna.”

Samtidigt är Eriksson själv lobbyist. Under flera år var han ordförande för Säkerhetsbranschen, en organisation för de värdetransportföretag som fraktar runt kontanterna. Det vill säga precis de företag som tjänar pengar på att kontanthanteringen finns kvar. Kontantupproret, startat av Eriksson, är en av Säkerhetsbranschens mer lyckade kampanjer.

***

Ett sätt att stärka kontanternas ställning vore att göra det tydligare att de är lagliga betalningsmedel. Betalningsutredningen, som ska slutredovisas 31 mars i år, ska utreda möjligheten att införa en skyldighet att ta emot kontanter. 

Riksbanken och Kontantupproret förespråkar den lösningen. Sten Bergheden (M) instämmer: 

– Samhällsbärande funktioner som sjukhus, apotek, livsmedelsaffärer och banker borde ha skyldighet att ta emot kontanter. Om strömmen går har vi ett problem om man ska skriva allt på krita. 

Men intresset för en sådan förändring är nog svagt, tror Niklas Arvidsson, KTH.

– Butikerna tycker inte det är bra, bankerna vill hellre sälja elektroniska tjänster. Jag har inte heller sett något politiskt parti som verkligen driver den frågan. 

Bengt Nilervall, Svensk Handel, sitter själv med i Betalningsutredningen. Det är svårt att backa bandet och säga att alla måste ta emot kontanter, menar han. 

– Kunderna använder inte kontanter och att då ställa krav på att handlarna ska acceptera dem, med tanke på vad det kostar och de risker det innebär, där är vi väldigt skeptiska. 

Ja, det är väl just det. Om inte kontanterna efterfrågas i dag är det inte säkert att de finns där i morgon.

Så: När använde Du kontanter senast?

Omslagsfoto: Anders Wiklund/TT

Vill du ha fler fördjupande artiklar om aktuella frågor direkt i din inkorg? Prenumerera på Smedjan nedan!