Samhälle Reportage
Nu knakar det i fogarna för svensk alkoholpolitik
Svensk alkoholpolitik och Systembolagets monopol bygger på den så kallade totalkonsumtionsmodellen. Men nu ifrågasätts modellens relevans, inte minst mot bakgrund av förändrade dryckesvanor, konstaterar Nora Karlsson.
I Sverige är alkoholpolitikens mål att begränsa den totala alkoholkonsumtionen. Detta grundar sig i den så kallade totalkonsumtionsmodellen som bygger på tanken att det finns ett tydligt samband mellan alkoholrelaterade skador och den totala alkoholkonsumtionen per capita. Systembolaget och dess uppdrag är direkt kopplade till på denna modell – om vi försvårar möjligheten för alla att köpa alkohol så minskar konsumtionen och därmed dess negativa biverkningar. Totalkonsumtionsmodellen skulle med andra ord kunna beskrivas som den idégrund Systembolagets monopol bygger på.
Men vilken relevans har totalkonsumtionsmodellen i dag? På senare år har den blivit allt mer ifrågasatt. Häromveckan publicerades en studie som sätter den svenska alkoholpolitiken i nytt ljus. Den svenska dryckeskulturen beskrivs ofta som ohälsosam. Föreställningen är att svenskar dricker mycket kraftigt vid koncentrerade tillfällen. Det är med bakgrund av denna beskrivning som Gregor Zwirn, knuten till Cambridge University, undersökt svenskarnas alkoholkonsumtion och vilken bäring totalkonsumtionsmodellen har för alkoholrelaterade skador.
Svensk dryckeskultur har förändrats
Gregor Zwirn, som skrivit rapporten på uppdrag av branschorganisationen Spiritseurope, sätter särskilt fokus på hur svenskarnas konsumtionsmönster förändrats. I dag påminner det allt mer om medelhavsländernas dryckeskultur. Svenskarna har inte bara minskat sitt periodvisa kraftiga drickande, utan också bytt ut spriten mot vin och öl. Gregor Zwirn menar att det är viktigt att jämföra konsumtionstrender i olika länder för att få en korrekt bild av vad som påverkar konsumtionsbeteendet.
Han undersöker både svenskarnas dryckespreferenser, deras konsumtionsvanor och alkoholkonsumtion bland minderåriga. När han har jämfört trender över tid i länder med olika alkoholpolitik är hans slutsats att trenderna är ”megatrender” och är gränsöverskridande.
– Dessa förändringar i konsumtionstrender sker oberoende av alkoholpolitiska åtgärder, säger han.
Han ser heller inget samband mellan alkoholpolitiken och alkoholrelaterad problematik såsom minskad förväntad livslängd eller ökat antal rattfyllor. Om det då är så att totalkonsumtionsmodellen inte kan förklara förändringen i konsumtionstrenden eller effekten på hälsa, kan det vara relevant att byta perspektiv i alkoholpolitiken.
”Totalkonsumtionsmodellen fokuserar på substansen medan hälsofrämjande modellen fokuserar på människan”
I rapporten argumenterar Zwirn för att Västeuropa bör skifta fokus från totalkonsumtionsmodellen till riktade ”hälsofrämjande” åtgärder för att minska alkoholrelaterade skadeverkningar. Zwirn menar att åtgärder för att reducera skada från alkohol är komplexa men att de måste fokusera på de grupper som är i riskzon för missbruk eller skadliga hälsoeffekter.
– Totalkonsumtionsmodellen fokuserar på substansen medan den hälsofrämjande modellen fokuserar på människan, säger Zwirn.
Han framhäver länder i Sydeuropa, men även Tyskland och Österrike som länder vars alkoholpolitik riktar sig mot skademinimering snarare än totalkonsumtion. Utbildning och stöd till de grupper som är i riskzon för ohälsosam alkoholkonsumtion lyfts som viktiga aspekter.
Läs också:
”Priset spelar roll”
Zwirn är inte den enda som riktar kritik mot totalkonsumtionsmodellen. David Sundén som är doktor i nationalekonomi, och häromåret utvärderade den svenska alkoholpolitiken i en rapport för Expertrådet för studier i offentlig ekonomi, ESO, menar att totalkonsumtionsmodellen är en dålig utgångspunkt för alkoholpolitiken.
– Den är för svepande, för bred och för enkel, säger David Sundén. Efterfrågan ser olika ut i olika grupper, menar Sundén. Alla människors konsumtion och efterfrågan är inte identisk.
Förespråkare av totalkonsumtionsmodellen menar att priset på alkohol spelar en avgörande roll för vår konsumtion. Det är i grunden därför Sverige har höga skatter på alkohol. Zwirns rapporten visar dock att alkoholkonsumtionen bland svenskar har legat relativt stabilt över 60 år, samtidigt som våra inkomster har ökat i förhållande till alkoholpriset. Slutsatsen är alltså att priset på alkohol inte verkar spela någon större roll för vår konsumtion.
Sundén är dock kritisk till denna slutsats. Han menar att Zwirns rapport genom sin metod blandar ihop effekterna av pris och inkomst.
– Köpkraft är en kombination av inkomst och priser. Att slå ihop dessa i analysen ger en missvisande bild, säger Sundén.
Han menar att inkomst har visat sig ha låg betydelse för mängden alkohol vi konsumerar. Därtill betonar han att köpkraft är ointressant i ett styrmedelsperspektiv, då vi styr via priset och inte köpkraften. Enligt Sundén är pris ett bra instrument för att justera konsumtionen. Däremot är han skeptisk till den föreslagna höjningen av alkoholskatten. Sundén menar att högre skatter på alkohol i Sverige kan leda till ökad konsumtion av alkohol köpt från utlandet. På grund av att priset på alkohol i utlandet har ökat köper svenskarna allt mer alkohol på Systembolaget istället för i utlandet, samtidigt som svenskarna konsumerar mindre alkohol totalt.
”Det finns inte bevis för att monopol eller begränsad tillgänglighet är effektiva åtgärder för att begränsa alkoholens skadliga effekter”
Det är väl en bra utveckling kan man tycka?
– Jo, höjer vi skatten nu handlar det inte om att begränsa alkoholkonsumtionen eller om att värna folkhälsan. Det blir en rent fiskal skatt. Man hävdar att detta handlar om de skyddsvärda grupperna, men de är den minst priskänsliga gruppen och deras konsumtion kommer troligtvis inte påverkas av denna höjning, säger Sundén.
Han poängterar också att grunden för alkoholpolitiken bör vara vilka styrmedel som fungerar och vilka som inte fungerar. Sundén tillägger att det inte finns bevis för att monopol eller begränsad tillgänglighet är effektiva åtgärder för att begränsa alkoholens skadliga effekter. Det vill säga exakt de premisser den svenska alkoholpolitiken bygger på.
Det är tydligt att det finns en tilltagande brist på legitimitet och vetenskaplig förankring för den svenska alkoholpolitiken. Det gör det allt svårare att rättfärdiga de politiska åtgärderna som bygger på totalkonsumtionsmodellen.