Samhälle Krönika
Nu blir Sverige lite, lite, lite roligare!
Efter snart två decennier av politisk debatt och statliga utredningar ser gårdsförsäljning av alkohol nu ut att bli verklighet. Fredrik Kopsch välkomnar regeringens förslag, men ställer sig frågande till bland annat valet att exkludera alla lite större dryckestillverkare.
Förslaget om att tillåta gårdsförsäljning har länge varit efterlängtat. Vi har en hel näring av ölbryggerier, vingårdar och destillerier som väntar på att få blomma ut. Med det förslag som regeringen nu går fram med tar vi ett litet, litet, litet steg mot en friare alkoholpolitik, och ett Sverige som lite, lite, lite mer liknar andra europeiska länder.
Jag blev lättad av att lyssna på regeringens presskonferens där förslaget presenterades. Det kan tyckas konstigt eftersom förslaget är oerhört restriktivt. Till och med mer restriktivt än utredningens mycket restriktiva förslag.
Att jag är lättad har att göra med mina förväntningar. Jag har blivit bränd förr. Ofta när politiker utlovar liberaliseringar och mer frihet har det bara blivit ett slag i luften, och ibland rentav värre än innan. Även den här gången fanns skäl att vara skeptisk.
Under våren har olika rykten kring Jakob Forssmeds beredande av förslaget cirkulerat. Ett har varit att gårdsförsäljning endast skulle vara tillåtet för de som odlar egna råvaror. Under presskonferensen meddelade Forssmed emellertid att:
”Det krävs ingen egen produktion eller odling av råvaror för att bedriva gårdsförsäljning av öl, cider och sprit. Vintillverkare ska dock odla sina egna druvor.”
En sådan restriktion hade inneburit att i princip alla ölbryggerier och destillerier uteslutits från möjligheten att sälja sina produkter direkt till konsumenter. Kvar hade vi haft några vingårdar (som alltså fortsatt måste odla sina egna druvor), och möjligen ett par cidertillverkare på Österlen som odlar sina egna äpplen. Nu blev det tack och lov inte så.
Men förslaget är alldeles för restriktivt, regeringen borde våga gå betydligt längre, särskilt på tre punkter.
De allra flesta producenter av alkohol som du sannolikt hört talas om exkluderas.
För det första omfattas endast småskaliga producenter. Med det menas företag som under ett år producerar som mest 75 000 liter spritdrycker, 400 000 liter öl eller cider (jästa drycker upp till 10 procent alkohol), och 200 000 liter vin (jästa drycker över 10 procent alkohol). För öl och cider är det lägre än utredningens förslag om 500 000 liter.
De maximala volymerna innebär att de allra flesta producenter av alkohol som du sannolikt hört talas om exkluderas. Du kommer alltså inte kunna besöka Mackmyra, Absolut vodka, Hernö gin eller Stigberget och köpa med dig av deras produkter.
Med volymbegränsning uppstår förstås också marginaleffekter. En producent som lyckas marknadsföra sig väl, och kan öka sin produktion till följd av den tillåtna gårdsförsäljningen riskerar att exkluderas. Det kan hämma tillväxten för sådana företag.
För det andra krävs ett betalt besök för att få köpa produkter. Du kommer alltså inte att kunna åka till din närmsta vingård, gå in i deras butik och köpa med dig ett par flaskor. Innan du får göra det måste du betala för en guidad rundvandring. Under den ska det dessutom, i enlighet med ett av regeringens egna tillägg till förslaget, ges en moralpredikan om alkoholens skadeverkningar.
Vi får alltså lite mer frihet, men vi är fortfarande inte tillräckligt vuxna i politikernas ögon för att få köpa en flaska vin utan att någon berättar för oss att det egentligen är dåligt.
För det tredje får du inte köpa med sig särskilt mycket. Besöker du ett destilleri får du köpa med dig en flaska (0,7 liter). Från en vingård får du ta med dig fyra flaskor (tre liter) och från ett ölbryggeri ett sexpack långburkar (tre liter). Det är inte särskilt stora kvantiteter.
Varför ska det finnas en kvantitetsbegränsning över huvud taget? Om man hittar ett vin man tycker väldigt mycket om, varför ska man inte få köpa med sig fyra lådor?
Det vore väl alldeles utmärkt om Systembolaget avskaffades på grund av en lagstiftningsmiss?
Alla restriktioner motiveras av regeringen med att man måste garantera Systembolagets fortsatta monopol. Under presskonferensen var Systembolagets fortsatta existens den tongivande frågan, både i presentationen av förslaget, och i de efterföljande frågorna. Under hela tiden som förslaget har beretts har det också varit en av de största källorna till oro för regeringsföreträdare. Man vill inte riskera att av misstag rasera det svenska alkoholmonopolet.
Just den synen gör mig dessvärre lite pessimistisk. Det vore väl alldeles utmärkt om Systembolaget avskaffades på grund av en lagstiftningsmiss?I framtiden hoppas jag på borgerliga politiker som ser en sådan utveckling lite mer som en feature och mindre som en bug.