Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

NMI: Känslodriven journalistik skadar medias rykte

Svensk journalistik är full av exempel på journalister som slarvar med att faktagranska berättelser. Särskilt gäller detta inom vårdfrågor, där det kan räcka med att en patient upplever sig ha fått fel behandling för att kliniken ska hängas ut i media. Ofta frias den – utan att få någon medial upprättelse alls.

Det finns en väletablerad strategi för hur företag bör hantera mediedrev: avvakta tills stormen gått över, hoppas på att något nytt fångar medias uppmärksamhet, åtgärda eventuella problem och gå vidare. Även i situationer då företag menar att det är direkt lögnaktiga och ogrundade anklagelser som vänds emot dem väljer många att avstå konfrontation. Anledningen till strategin är att makten över informationsdistributionen ligger i medias händer. En makt som när den används fel kan orsaka ekonomisk skada för företagen och personligt lidande för entreprenörer och företagsledare.

Inte sällan är journalistiken som mest obalanserad då en publicering baseras på ett enstaka vittne. En subjektiv upplevelse blir den dominerande skildringen av en verksamhet. Vittnets kunskap om sakfrågan ifrågasätts sällan, och hans/hennes motiv bortser journalisten ofta ifrån till förmån för att låta känslor stå i centrum och upplevelsen bli till sanning.

Sådan klandervärd journalistik är vanlig när vården granskas. I ett typiskt fall hör en missnöjd patient av sig till en redaktion för att berätta om sina erfarenheter. Kanske är patienten missnöjd med bieffekterna av en behandling, kanske påstår patienten att diagnos och behandling varit felaktig. Patienten har troligtvis även anmält läkaren till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Näringslivets medieinstitut (NMI) har nyligen skildrat ett sådant fall där en missnöjd patient oemotsagt fick beskriva den felaktiga vård han ansåg sig ha utsatts för. När IVO:s utlåtande kom ett år senare friades läkaren från anklagelsen om felaktig vård, men tidningen skrev ingen uppföljning av fallet. Ett annat fall handlade om en patient som för två år sedan påstod att läkaren opererat bort hennes äggstock mot hennes vilja. I artikeln kopplades den påstått felaktiga operationen till att vissa kirurger på kliniken hade prestationsbaserad inkomst (tanken var att kirurgen motiverad av sin bonus skulle ha opererat i onödan). Också denna patient anmälde till IVO, också denna läkare blev friad, men inte heller denna gång gjorde tidningen någon uppföljning när IVO:s beslut kom.

Media bör sluta publicera uppgifter som baseras på en ensam uppgiftskälla utan att uppgifterna kontrolleras.

Den sortens journalistik är ett problem för vården. Till att börja med är en anmälan inte detsamma som en fällning. Majoriteten av de anmälningar som inkommer till IVO avskrivs, vilket är en tydlig indikation på att enbart en patients upplevelse av sin vård inte är tillräcklig för att avgöra huruvida behandlingen varit korrekt eller ej. Det råder dessutom patientsekretess vilket hindrar vårdgivare från att kommentera enskilda fall, vilket är något journalister bör ha i åtanke vid skildring av vården.

En patients buksmärtor veckor efter en operation, eller försämrade syn efter en laserbehandling, är inte nödvändigtvis en indikation på läkarens tillkortakommande. Operationer medför risker, och behandlingar som ger effekt innebär som regel en risk för bieffekter. Att i dessa situationer låta en enda patients negativa erfarenhet tala för en hel klinik, är lika vetenskapligt som att låta Flashback diagnostisera symtom. En klinik som brister bör kritiseras, men för att inte hänga ut någon oskyldig bör media sluta publicera uppgifter som baseras på en ensam uppgiftskälla utan att uppgifterna kontrolleras. I synnerhet gäller detta information som kräver djup förståelse.

Ett negativt omnämnande kan medföra stor ekonomisk skada i en förtroendebransch, och även i de situationer då det är journalisten som gjort fel, och inte företaget/vårdcentralen, är det företaget som bär hela kostnaden. NMI har vid ett flertal tillfällen kritiserat Pressens opinionsnämnd (PON) för den klena tröst en fällning innebär i praktiken samt hur små möjligheter ett företag har att vinna ett ärende i nämnden.

I Journalistförbundets publicistregler står:

Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

Personliga upplevelser är en användbar krydda för journalister, men om ambitionen är att bedriva trovärdig journalistik bör en negativ upplevelse som enda underlag för ett nyhetsinslag undvikas. För att journalistiken ska vara en motvikt till nätets alternativa sanningar måste ansträngningen den egna faktakollen öka. Det skulle både gynna branschens rykte och minska risken för individ och företag att bli oskyldigt uthängda i media.