Myt att investeringssparkonton är skattegynnade
Skatten på investeringssparkonton är lägre än på traditionellt aktie- och fondsparande, men det uppvägs av att risken för spararen blir större. Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet har nu motbevisat myten om ISK som kraftigt skattegynnat.
Investeringssparkonto (ISK) har blivit ett populärt sätt att spara i fonder och aktier sedan det infördes av Alliansen 2012. Vanligtvis skattar man när man får aktieutdelning från ett bolag eller säljer en aktie med vinst, men med ISK betalar man i stället en årlig schablonskatt som procent av sparkapitalet. Schablonavkastningen är i år 1,49 procent (statslåneräntan plus en procentenhet). Detta beskattas som kapitalinkomst med 30 procent. Skatten är alltså 0,45 procent av det investerade kapitalet.
Schablonavkastningen är lägre än den historiska snittavkastningen på börsen. Stockholmsbörsen har exempelvis avkastat 15 procent per år sedan ISK infördes. Betyder det att ISK-konton är skattemässigt gynnade jämfört med traditionell kapitalbeskattning? Ja, säger regeringen, som vid flera tillfällen har höjt schablonavkastningen. Även Alliansregeringen menade att ISK är skattegynnat och att det var eftersträvansvärt eftersom man ville uppmuntra sparande.
Detta resonemang bortser dock från att investeringar på börsen alltid innebär en risk. Den genomsnittliga avkastningen är hög som kompensation för risktagandet. Men det finns ingen brist på perioder med långa och djupa börsnedgångar.
Med traditionell kapitalbeskattning tar staten 30 procent av både upp- och nedgångar. Man kan se det som att staten går in som (påtvingad) delägare. Med ISK, däremot, har staten en fordran på skattebetalaren som ska betalas oavsett hur det har gått för aktierna. ”Räntan” på denna fordran (schablonräntan) bör därför motsvara avkastningen på en riskfri tillgång, som statsobligationer. Och man kan inte dra slutsatsen att ISK är skattemässigt förmånligt bara för att schablonräntan är lägre än snittavkastningen på börsen. Om detta skrev jag i en artikel i Ekonomisk debatt i höstas, och i en rapport (se fördjupningsavsnittet). Nyligen har även Finanspolitiska rådet (se sid 144 i årets rapport) och Riksrevisionen analyserat ISK ur detta perspektiv.
Om staten inte är nöjd kan den helt enkelt låna pengar och köpa aktier på börsen.
En kärnfråga är vad som ska betraktas som den riskfria räntan. För statens del är det uppenbart att det är statslåneräntan. Om staten inte är nöjd med de lägre skatteintäkter och den lägre risk som det innebär att pengar flyttas över till ISK kan den helt enkelt låna pengar och köpa aktier på börsen. Då får staten ökade intäkter, men högre risk, precis som med traditionell kapitalbeskattning. Ur detta perspektiv är det alltså staten som tjänar på dagens ISK, där schablonräntan är högre än statslåneräntan.
Finanspolitiska rådet ser det i stället ur hushållens perspektiv och menar att bolåneräntan är den relevanta jämförelseräntan. Dess slutsats: ”Placeringar på ISK innebär emellertid en större risk för innehavaren än placeringar med konventionell beskattning. Med hänsyn till detta bedömer rådet att skattefördelen är liten.” Riksrevisionen jämför även med avkastningen på räntefonder och skriver: ”Riksrevisionen drar slutsatsen att beskattningsnivån inte gjort ISK till en skattemässigt tydligt förmånlig sparform.”
Rapporteringen om Riksrevisionens rapport fokuserar på beräkningarna om bortfallet av skatteintäkter under de goda börsår som varit sedan ISK infördes. Mindre uppmärksamhet ägnas åt faktumet att risken för staten minskat genom att sparkapital flyttats över till ISK. Under de senaste årens goda börsklimat innebar det lägre skatteintäkter. Men staten är också skyddad mot framtida börsnedgångar. ISK-spararna kommer att få betala skatt i alla fall.
ISK är en bra sparform som bör värnas. Den förenklar sparande på börsen och tar bort inlåsningseffekterna som uppstår vid reavinstbeskattning. Det har funnits en uppfattning att ISK-spararna har fått en stor oförtjänt gräddfil i form av lägre skatt, men den har Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen nu alltså visat vara felaktig.