Det var i mars 2021 som Europaparlamentets mäktiga EPP-grupp, som rymmer både svenska moderater och tyska kristdemokrater, fattade det oåterkalleliga beslutet: Fidesz, det ungerska regeringspartiet med Viktor Orbán som ledare, ska suspenderas. Med andra ord ska Fidesz inte längre kunna delta i EPP-gruppens arbete. Nästan omedelbart efter beslutet meddelar Viktor Orbán att Fidesz lämnar EPP-gruppen och partiet. 

Beslutet var kontroversiellt av flera skäl. Fidesz spelade en central roll i nedmonteringen av den kommunistiska systemet i Ungern i slutet av 1980-talet och början på 90-talet. Å andra sidan har Orbán i dag kommit att bli den europeiska ledare som kanske tydligast personifierar högerpopulismens fientlighet mot den liberala demokratin.

I ett decennium har han bedrivit en medveten politik i syfte att underminera domstolarnas oberoende, pressfriheten och minoriteters rättigheter. Det vill säga: i hög grad en fientlighet mot den samhällsordning som vi sedan 1945 i hög grad har den europeiska kristdemokratin i EPP att tacka för.

Sprickan är geografisk och löper mellan öst och väst i synen på demokrati och vad EU-samarbetet faktiskt handlar om. Är det främst en klubb för kristna länder som Orbán menar, eller en union styrd av liberala politiska principer?

De svenska Moderaterna spelade, som vi skall se, en central roll i den process som ledde fram till suspenderingen av Fidesz. Samtidigt finns en förhistoria av ett Moderaterna som länge försvarade Fidesz medlemskap. När Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark kommenterade Ungerns politiska utveckling i Dagens Nyheter så sent som i april 2018 löd svaret: 

– Faran med att isolera Fidesz är att vi kan medverka till att förstärka sådana [extrema, reds. anm.] krafter i Ungern. Vi bör inte agera så att vi stärker de krafter som måste bekämpas, och inte heller så att vi öppnar för Putins maktspel. 

Här finns alltså även en geopolitisk dimension. Tappade EPP helt länken till Fidesz ökade incitamenten för Ungern att i stället vända sig österut, mot Putins Ryssland eller Xi Jinpings Kina. Detta ville Moderaterna, och många andra EPP-partier, förhindra.

”Argumenten för en suspendering tippade till slut över.”

Hur kommer det sig då att Moderaterna ändrade sig? När jag via telefon når Gunnar Hökmark efter en löprunda tonar han ned att det skulle handla om ett ”positionsbyte” utan menar att det snarare handlar om en ”process” där argumenten för en suspendering till slut tippade över. 

För att förstå den processen får vi backa bandet till 1988. Då befinner sig Gunnar Hökmark i Budapest med tankesmedjan Timbros styrelse, där man träffar representanter för Fidesz. 

– Fidesz var då en befriande, liberal kraft, poängterar Hökmark. 

2010, när Fidesz åter fick regeringsmakten efter en tid med socialdemokratiskt styre, hälsade Hökmark dem välkomna tillbaka. 

Redan året därpå antog Ungern under premiärminister Viktor Orbán under högljudda protester en ny konstitution och medielag som på flera sätt inskränkte rättsstaten, ökade såväl den politiska kontrollen över landets domstolar som över medierna. Visserligen kritiserar Hökmark den nya medielagen på sin blogg redan den 1 januari 2011 och kallar den ”en lag som inte är värdig ett land som är med i Europeiska unionen”. 

Men när Folkpartiets europaparlamentariker, Olle Schmidt, Cecilia Wikström och Marit Paulsen, 2012 på SvD Brännpunkt uppmanade Moderaterna att agera mot Fidesz svarade Hökmark och resterande moderata parlamentariker att ”Europaparlamentet är ingen domstol”. M-parlamentarikerna välkomnade en rättslig prövning av de nya lagarna, men de angrep också folkpartisterna för att inte ha uttryckt samma oro över Ungerns tidigare kommunistiska grundlag.

Hur ser du på dina tidigare uttalanden i dag, såhär i backspegeln. Kan du säga att du hade fel om Fidesz?

– Verkligen inte, jag är inte determinist. Hade vi kastat ut Fidesz tidigare hade de sannolikt börjat söka sig till extrema grupper. Så länge de var inom våra revir så tvingades de hålla sig i skinnet, säger Hökmark. 

Han pekar också på att Orbáns politik märkbart skilde sig från den politik som Fidesz-ledamöter i Europaparlamentet bedrev, och som låg i linje med EPP-gruppen. 

– Ytterst handlade det om Ungerns framtid och hur vi bör agera för att inte stärka Putin. 

Du beskriver positionsbytet som en process, men kan du dra dig till minnes någon särskild händelse då du insåg att ”nu går det inte längre”?

– Det var nog 2018, där någonstans. I samband med att Orbán började tala om att överge den liberala demokratin. Jag minns också en opinionsundersökning där man talade om ”utlänningar som våldtar våra kvinnor” som jag reagerade starkt mot. 

Enligt Hökmark spelade kritiken som Moderaterna fick i Europaparlamentsvalen för samröret med Fidesz roll för att uteslutningslinjen vann mark internt i partiet. 2018 är alltså bollen redan i rullning, men det skulle bli Hökmarks efterträdare Tomas Tobé som från 2019 spelade en nyckelroll i själva uteslutningen. 

– Det har varit en lång resa, suckar Tomas Tobé på telefon från Bryssel.

Förhoppningen var länge var att ha kvar Fidesz i EPP-familjen för att kunna ha något inflytande över Ungerns utveckling.

Han poängterar liksom Hökmark att förhoppningen länge var att ha kvar Fidesz i EPP-familjen för att kunna ha något inflytande över Ungerns utveckling. Men 2018 togs det första steget på den väg som kom att leda till suspenderingen. Då röstade Europaparlamentet med en bred majoritet igenom ett så kallat Artikel 7-förfarande mot Ungern. Närmare bestämt så uppmanade parlamentet medlemsländernas regeringar att agera mot Ungern för att förhindra ett ”systemhot mot unionens grundläggande värderingar”. Här fanns också krav på Fidesz att ändra sin politik.

Året därpå i mars 2019 fattar Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna partistyrelsebeslut att Fidesz måste lämna EPP. Senare i mars följs det upp med ett beslut av EPP:s partiråd (”Political Assembly”), där bland annat EPP:s partiledning och nationella partiledare ingår, som suspenderar Fidesz ur på obestämd tid ur partiet. 

Tobé beskriver hur droppen för den bredare majoriteten inom EPP-gruppen blev den kampanj som Orbán lanserade där Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker som själv tillhör EPP ses bredvid den judiske affärsmannen George Soros till texten ”Ni har rätt att veta vad Bryssel förbereder”, en kampanj med uppenbart antisemitiska undertoner.

Vad som däremot är viktigt att hålla isär här är EPP som parti och EPP som partigrupp i Europaparlamentet. Beslutet innebar att Fidesz fråntogs sin rösträtt och rätt att delta i partiet, vid EPP-kongressen i Zagreb 2019 fanns inte Fidesz representerade. Däremot kunde de fortfarande delta i partigruppens arbete i Europaparlamentet.

Under våren 2020 förvärras situationen i Ungern. En ny coronalag ger regeringen nästan oinskränkt makt utan i princip någon kontroll från parlamentet. Inom EPP tryter tålamodet hos flera av medlemspartierna. I april skriver moderatledaren Ulf Kristersson tillsammans med tretton partiledarkollegor, från väst till öst, ett brev till EPP:s ledning med krav på att Fidesz utesluts ur EPP. 

– Att Polen anslöt till brevet i ett senare skede var ett stort skifte, säger Tomas Tobé.

I samma veva skriver Tobé tillsammans med 12 andra delegationsledare brev till ordförande i EPP-gruppen, Manfred Weber, att Fidesz-ledamöternas ska uteslutas eller i vart fall suspenderas. 

Därefter inträffade två händelser som enligt Tobé gör att Fidesz tappar stort i anseende internt i gruppen. Dels att EU-parlamentarikern Tamas Deutsch från Fidesz jämför rättsstatsmekanismen, som rådet och Europaparlamentet kom överens om i december 2020 och som ska villkora EU:s långtidsbudget, med Gestapo. Dels att ledamoten Jozsef Szajer, som spelat en tung roll Europaparlamentet, grips när han besöker en sexfest mitt under lockdown i Bryssel. Därmed avgår Szajer, och Fidesz tappar en företrädare som spelat en tung roll i Europaparlamentet.

Efter skandalerna med Deutsch och Szajer börjar Tobé och flera andra liberalt sinnade ledamöter i parlamentet att mobilisera genom informella samtal. 

– Det var jag, luxemburgaren Christophe Hansen och österrikaren Othmar Karas som var för sig sökte upp tyska CDU:s ledare Daniel Caspary för enskilda diskussioner och vi kunde så småningom få med dem på vår sida. 

Som i så många EU-frågor löstes frågan med en kompromiss i det finstilta, närmare bestämt om röstningsreglerna för hur en uteslutning skulle gå till. Efter Deutschs uttalande om ”Gestapo” tillsatte EPP nämligen en arbetsgrupp som skulle hantera en stadgeändring för att möjliggöra en kollektiv uteslutning av Fideszledamöterna. 

De Fidesz-kritiska länderna, som Tomas Tobé och Christophe Hansen representerade, ville ändra röstningsreglerna för att kunna utesluta Fidesz med enkel majoritet. Flera av de största länderna motsatte sig förslaget, eftersom det då hade blivit mycket lättare att utesluta fler ledamöter. Den kompromiss som sedan nås möjliggör att partier som redan är uteslutna respektive suspenderade från partiet ska kunna uteslutas från gruppen med kvalificerad majoritet. 

– Tyskarna sa ”om ni accepterar ha kvar två tredjedelars majoritet för uteslutning så kommer vi att rösta för suspendering”, berättar Tobé. 

Med de mäktiga tyska kristdemokraterna på sin sida låg vägen öppen för suspendering av Fidesz-ledamöterna även i gruppen, ett beslut som togs formellt på gruppmötet i parlamentet i mars 2021. Då har också majoriteten av fransmännen och italienarna kommit ombord på kompromissen. 

Christophe Hansen, luxemburgaren från Moderaternas systerparti Kristsociala Folkpartiet och Tobés vapendragare, är fortfarande märkbart upprörd över Tamas Deutschs Gestapo-liknelse. 

– Min farfar och farbror satt i koncentrationsläger när de försökte komma undan Wehrmacht, berättar han.

Den ”hårda kärnan” av det Fidesz-kritiska nätverket som drev på för uteslutning bestod av Sverige, Danmark och Finland samt Benelux.

För Christophe Hansens parti spelade Jean-Claude Juncker en viktig roll på hemmaplan som med sin virala kommentar 2015 ”Here comes the dictator”, på ett ytterst okonventionellt sätt visade sitt missnöje över Fidesz politik. 

Hansen beskriver den ”hårda kärnan” av det Fidesz-kritiska nätverket som drev på för uteslutning bestod av de nordiska länderna Sverige, Danmark och Finland samt Benelux, alltså Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Motståndet var som starkast i främst Central- och Sydeuropa. Det är också en tydlig illustration av den geografiska värderingsklyfta som alltså inte bara löper genom Europa utan också genom EPP: Nordväst mot Sydost. 

Känsligheten i denna konflikt gjorde att den nordvästra trion i stället ville få frågan till att handla om något så tekniskt som röstningsregler, eftersom man då slapp gå ut i öppen konfrontation mot Fidesz. En avledande manöver som skulle visa sig mycket framgångsrik. 

– Det säger vi inte utåt men… Voilà. Vi var tvungna att vara kreativa helt enkelt, berättar Hansen. 

Alla övertygades dock inte av Tobés, Karas och Hansens charmoffensiv. Av 180 ledamöter röstade 28 emot beslutet att utesluta Fidesz, vilket förutom ungrarna och slovenerna även inkluderade österrikarna, något som chockade Tobé då österrikaren Othmar Karas hade varit en av de tre mest drivande för uteslutning. 

– Man är alltid mer förlåtande mot sina geografiska och historiska grannar, förklarar Hansen österrikarnas linje. 

EPP har dessutom kvar en stridbar opposition mot uteslutningen i den franska EPP-delegationens ledare François-Xavier Bellamy som förde en motsvarande lobbykampanj inom EPP för att få Fidesz att stanna. I en intervju med den konservativa nätsajten Remix kommenterade Bellamy i mars att beslutet av Fidesz att lämna har orsakat ”stor sorg” och att man nu ”måste göra allt man kan för att reparera relationen [till Fidesz]”. 

Bellamy menade också att kritiken mot Fidesz var orättvis, att argumentet ”Ungern bryter mot rättsstatens principer” var dubbelmoral eftersom EU-parlamentet och ministerrådet flera gånger hade överträtt sina befogenheter för vad länder egentligen får göra enligt EU:s fördrag. Han sade också att många länder sedan 2015 anpassat sig till Orbans linje i migrationspolitiken. 

Har Bellamy en poäng med sin kritik om ”dubbelmoral”?

– Han har en poäng i att det finns en viss dubbelmoral i att det inte bara är Polen och Ungern som utgör problemet med rättsstatens principer. Vi har en tidigare S-ledd regering i Rumänien som i princip försökt legalisera korruption, vi har Malta där en journalist mördats et cetera. Men att inte se att Polen och Ungern sticker ut i att underminera domstolar, motverka fria medier och brister i att försvara minoriteter – där har Bellamy faktiskt fel, säger Tobé. 

Hansen uttrycker sig betydligt mindre diplomatiskt. 

– Ibland får jag intrycket att den franska högern är mer extrem än extremhögern. Men det är en fullkomligt logisk hållning om du ser i vilka sammanhang Bellamy rör sig i, säger han. 

Det sammanhang Hansen syftar på är den konferens i Budapest i somras som gick under namnet ”Europe uncensored”, där Bellamy deltog tillsammans med Viktor Orbán och Sloveniens högerpopulistiska ledare Janez Jansa. 

I sitt tal på konferensen menade Orbán att vissa i EPP bekänner sig till en ”semi-marxistisk idé” om Europas framtid och Bellamy upprepade att kritiken mot Ungern ”väldigt ofta är ogrundad”. Med andra ord ganska långt från den moderata positionen, liksom positionen från högerpartierna i Norden och Benelux. 

Är då värderingsklyftan som löper inom EPP möjlig att överkomma? Både Hansen och Tobé erkänner att det finns en skiljelinje inom gruppen, men att situationen förbättrats avsevärt sedan Fidesz lämnade. Hansen menar att det nu är dags för andra partigrupper att bekänna färg på samma sätt som EPP har gjort. 

– Många i vänstern har kritiserat EPP för samröre med Fidesz men har inte själv tagit itu med sina lik i garderoben. På Malta har vi en socialdemokratisk regering som är associerad med ett mord på en journalist. 

Att EPP nu satt ned foten för hur långt man kan gå ut på högerkanten försvagar kortsiktigt gruppen numerärt i Europaparlamentet och stärker högerpopulisterna. Däremot är det svårt att se hur EPP ska vara en relevant politisk kraft framöver om man inte i praktiken kan stå upp för de grundläggande värderingar som inte bara byggt efterkrigstidens västeuropeiska kristdemokrati utan också i hög grad hela EU. 

Moderaternas senfärdiga agerande mot Fidesz kan med rätta kritiseras, men till syvende och sist tog man bladet från munnen och agerade kraftfullt tillsammans med likasinnade. I dag behöver andra partigrupper visa samma tydlighet mot de regimer som slänger den liberala demokratin i papperskorgen.