Samhälle Krönika
Missad chans att modernisera public service
Enigheten om public service är stor, trots högt tonläge och tal om “orbanisering”. Borgerligheten hade gott kunnat driva på för en tydligare modernisering av SVT och SR, skriver Joakim Broman.
Under måndagen kunde jag inte låta bli att undra hur den svenska public service-debatten hade låtit om vi faktiskt hade haft en situation som liknade den i Polen eller Ungern. I dessa båda länder har Lag och Rättvisa (numera utkastade från regeringen av Donald Tusk) respektive Viktor Orbán mer eller mindre tagit direkt kontroll över public service-bolagen. Inför en stor demonstration mot den dåvarande regeringen förra året beordrade exempelvis Lag och Rättvisa public service-tv att skildra protesterna som en flopp.
Någon sådan politisk ordergivning blir det inte för SVT eller SR framöver och har heller aldrig föreslagits av något svenskt politiskt parti. När Göran Hägglund, ordförande i public service-kommittén, presenterade betänkandet på måndagen betonade han (liksom kulturministern) tvärtom det centrala i public service oberoende och självständighet. Kommittén har föreslagit att PS-bolagen ska behålla sitt breda innehållsuppdrag och man ökar även de ekonomiska resurserna mer än i tidigare sändningstillstånd. Sändningar på minoritetsspråk ska ligga kvar på samma nivå som 2025, utom på jiddisch som kommittén föreslår att bolagen ska öka. Några möjligheter för politiken att detaljreglera eller styra innehållet finns inte med i förslaget.
Jag är ledsen, men det är inte värdigt det politiska samtalet att använda sådana formuleringar.
Det är i allt väsentligt status quo som gäller för public service, med vissa justeringar på marginalen. “Slakt på populära program” och “orbanisering” kallar Jan Scherman detta i Aftonbladet Kultur. “Nu river regeringen en bärande vägg i svensk demokrati” skriver kulturchefen Karin Pettersson på samma sida. “Sotdöd” kallade DN:s kulturchef Björn Wiman en helt normal uppräkning av medlen, och jämförde den med Danmarks nedskärning av public service på 20 procent över en natt. Att bolagen ska värna förtroendet även bland grupper där det i dag är lågt kallas av Anders Lindberg för “en rak instruktion till SVT:s och SR:s journalister att anpassa innehållet i rapporteringen efter regeringens väljare”.
Jag är ledsen, men det är inte värdigt det politiska samtalet att använda sådana formuleringar när kommitténs förslag inte innehåller så mycket som ett spår av Ungern eller Polen. “I love you, but you’re not serious people”, som mediemogulen Logan Roy sade i serien Succession.
Oppositionen i riksdagen har inte samma hysteriska tonläge, men spelar av naturliga skäl gärna upp de skillnader som finns gentemot Tidöpartierna. Den stora invändningen gäller medelstilldelningen, som oppositionen vill öka ännu mer än majoriteten.
Varken vad gäller finansieringen eller andra frågor finns dock några avgrundsdjupa skillnader. Oppositionen vill göra en uppräkning på 2,6 procent för perioden 2027–2030 jämfört med majoritetens 2 procent, och 2,3 procent för 2031–2033 jämfört med majoritetens 1 procent. De fyra partierna till vänster tror inte att det finns särskilt stora effektiviseringar att göra inom bolagen, till skillnad från majoriteten. Men det är alltså en skillnad i uppräkning, det vill säga i hur mycket mer pengar bolagen kommer att få än i dag. Oppositionen vill heller inte prioritera extern granskning av hur PS-bolagen lever upp till kraven på opartiskhet och tycker att majoriteten gått för långt i att vilja begränsa SVT och SR:s publicering av ren text, något som tidningsbranschen tidigare varit mycket kritiska mot. Det är värt att notera att även oppositionen tycker att SR och SVT främst ska ägna sig åt ljud och bild. Politiskt är det en skillnad i nyans, inte i färg.
***
Att skillnaderna mellan blocken är små är ytterst en indikation på att public service-kommitténs förslag är en missad chans. Det nya sändningstillståndet ska gälla i åtta år, vilket betyder att möjligheterna att modernisera public service nu är sopade under mattan för lång tid framåt. Ett smalare innehållsuppdrag, där mer av de rent kommersiella program som framför allt SVT producerar skulle kunna överlåtas till den fria marknaden, hade varit ett naturligt steg för en borgerlig regering, men lämnas därhän. Riskerna för att SVT och SR i kraft av sin dominans tränger undan aktörer som lokaltidningar ignoreras.
Ett smalare innehållsuppdrag hade varit ett naturligt steg för en borgerlig regering, men lämnas därhän.
Inte minst skjuter man frågan om organiseringen av PS-bolagen på framtiden. Enligt kommitténs förslag ska en sammanslagning av de tre bolagen utredas. Det är en god tanke som har brett stöd i riksdagen. Just därför är det synd att den nu förpassas till långbänken. Idén om en public service-fond, en gång lanserad av Lars Leijonborg – en av ledamöterna i PS-kommittén – hade varit ett framåtblickande sätt att experimentera med hur public service skulle kunna fungera i ett nytt medielandskap. Men några spår av sådana förslag finns tyvärr inte i utredningen.
Är det så att allt tal om Ungern och Polen gjort borgerligheten och SD rädda för en mer genomgripande reform? Såväl KD som SD gick till val på ett smalare public service som skulle fokusera på sitt kärnuppdrag, och inom Moderaterna finns sedan länge ett starkt stöd för liknande idéer. En sådan avsmalning har också av mycket att döma brett stöd i befolkningen. Ändå låter man nu PS-bolagen trampa på i gamla hjulspår.
Om det var ett försök att slippa kritik om “orbanisering” så satte man nog för stor tilltro till sina kritiker. Det är en del av oppositionens berättelse om regeringssamarbetet och kommer att förekomma oavsett vad Tidöpartierna gör. Det bästa en borgerlig regering kan göra är att reformera i linje med sina övertygelser och ignorera tjattret från Aftonbladet.