Miljön tjänar på att färre väljer ekomärkt

Ekomarknaden viker. Trots en stark tillväxt av livsmedelsförsäljningen i dagligvaruhandeln, minskade försäljningen av ekologiska livsmedel i Sverige under 2020.

Särskilt på mjölksidan ser vi ett allt större avstånd mellan produktionen och vad som faktiskt efterfrågas. Det har resulterat i att 30–40 procent av all ekologisk mjölk i dag säljs med förlust utan ekomärkning, vilket ställer till det för de som av olika skäl inte vill dricka ekomjölk. Ingen hade accepterat att konventionell mjölk såldes som ekologisk, men de som vill avstå ekomjölk förväntas ovetandes konsumera just det.

Det går att resonera kring att ekologiskt hos medvetna konsumenter fått konkurrens av närproducerat, klimatsmart och köttfritt. Eller kanske är det bara så att konsumenterna genomskådat konceptet och insett att ekologiskt trots allt handlar mer om marknadsföring än om att göra miljön en tjänst.

I en seriös miljödiskussion finns bara avvägningar.

Missförstå mig inte. Ekologiskt är inte rakt igenom dåligt, utan har absolut förtjänster. Det är ett bra sätt för lantbrukarna att slippa stora delar av den kemiska bekämpningen. Inte lika mycket på grund av att preparaten skulle vara farliga som det faktum att mycket besprutningsarbete sker tidiga mornar och fina sommarkvällar då i alla fall jag hellre sover eller grillar än sitter på traktorn.

Ekomärkt har också varit ett sätt för lantbrukarna att tjäna mer pengar, men precis som vanligt får någon annan betala. I fallet med ekologiskt är det oftast miljön som får stå för notan.

För oavsett vilka märkningar vi väljer påverkar det miljön. Lantbruk är vårt sätt att tvinga naturen att ge oss det vi behöver i stället för att försöka ha ihjäl oss. För ja, lantbruk utnyttjar. Lantbruk utnyttjar lantbrukare. Känslomässigt, arbetsmässigt, ekonomisk, förväntansmässigt, säkerhetsmässigt och kulturellt. Lantbruk utnyttjar djuren. Såväl vilda som tama. De tama ger vi mat och skydd mot att vi tar deras liv. De vilda får flytta sig, göra oss tjänster, anpassa sig eller dö.

Lantbruk utnyttjar naturen. Lantbruk är som sagt vårt sätt att omforma och tvinga naturen att ge oss det vi vill ha, utan att ge något större i retur. Allt detta sker i syfte att konsumenterna i sin tur ska kunna utnyttja lantbruket. Det är en omöjlighet att äta sig mätt utan att utnyttja.

Det går givetvis att hålla påverkan och utnyttjandet nere, och det är här ekologiskt får anses ha gått vilse. I en seriös miljödiskussion finns bara avvägningar. Tråkiga, resonerande och osexiga avvägningar om hur vi gör minst påverkan och vad vi är villiga att offra till förmån för något annat. För något måste obönhörligen stryka på foten.

Att något inte är lika dåligt som alternativen är ett marknadsföringsmässigt svårt budskap, och ekorörelsen har i stället riktat in sig på lättfattliga regler som är enkla att sälja in. Det är såklart inte fel att marknadsföra ett koncept med lättfattliga regler som appellerar mestadels till känslorna hos en urban och okunnig medelklass. Men det är alltjämt populism – inte en insats för miljön.

Marknadsföring är rak, enkel och svartvit, medan en seriös miljödiskussion enbart består av gråskalor.

Inte mer naturligt

Är det viktigt för det egna jaget att något är producerat utan mineralgödsel och vissa växtskyddsmedel – notera ordet ”vissa” för ekologiskt är alls icke utan växtskyddsmedel – finns det givetvis poänger med att köpa ekologiskt, men miljöfördelarna uteblir. Maten blir inte heller mer ”naturlig” bara för att den inte är producerad med två av modern tids viktigaste uppfinningar – syntetiska växtskyddsmedel och mineralgödsel.

Det synes också märkligt att konsumenter med oftast begränsade kunskaper om lantbruk – många kan inte ens hålla sina krukväxter vid liv – är så säkra på att växtskydd och mineralgödsel är negativt, eller till och med farligt. Jämför med medicinen. Inom den medicinska världen ses ofta de som förkastar forskning och framsteg till förmån för ”naturliga” alternativ som högst suspekta individer.

Ifrågasätter du vaccin på grund av att det inte är naturligt är du en foliehatt. Vill du att maten ska produceras under sämre former på grund av det är ”naturligt”, är du en progressiv miljövän.

Givet den allmänt gångbara uppfattningen om ekologiskt torde en och annan reagera över föregående menings ”sämre former”, men det är just vad ekologiskt innebär. Det pratas inte helt sällan om jordbrukets läckage av näringsämnen till vattendrag, och i förlängningen havet. Jordbruket har förvisso blivit enormt mycket bättre, men frågan är om inte läckaget av växtnäring globalt förblir ett av jordbrukets största miljöproblem.

Vad det däremot pratas mindre om är att ekologiskt läcker mycket mer än konventionellt, och således radikalt förvärrar miljöproblemen. Detta är inte någon hemlighet. Nuvarande regering har beställt, och mottagit, en utredning som visar att för varje tusenlapp vi lägger på stöd till ekologiskt lantbruk ökar läckaget med 19 kilo kväve och ett kilo fosfor. Den rödgröna regeringen bortser dock helt från den ökade miljöbelastningen, och kräver ökad ekoareal samt att 60 procent av det offentligt upphandlade ska vara ekologiskt till 2030.

Mineralgödsel är bra för miljön

Anledningen till att konventionellt lantbruk läcker mindre är till stor del mindre jordbearbetning och erosion samt den alltjämt kritiserade mineralgödseln. Kvävet i mineralgödseln tas upp av grödan under växtsäsongen, vilket gör att det finns begränsade mängder restkväve som kan lakas ur efter skörd. Kvävet som används i ekologiskt är till en större del organiskt bundet och därmed inte möjligt för grödan att ta upp direkt. Det bildar därför utlakningsbart kväve även efter det att grödan är skördad och inte längre kan ta upp någon näring.

Det stämmer inte ens att ekologiskt är producerat utan mineralgödsel.

Det här är ett problem som både ekologiskt och konventionellt delar eftersom stallgödsel, om den finns, används i båda systemen. Komplettering med mineralgödsel innebär dock att stallgödseln utnyttjas mer optimalt i konventionellt lantbruk. Långliggande försök visar att per producerat kilo är kväveläckaget drygt fyra gånger större för eko än för konventionellt.

Det stämmer inte ens att ekologiskt är producerat utan mineralgödsel. Ekologiskt är nämligen tack vare sitt kraftiga beroende av inflöde av näring från konventionellt nästan lika beroende av mineralgödsel. Eko låter det bara ta omvägen via konventionellt. Helt enkelt whitewashing.

En fransk studie har visat att eko får 23 procent av sitt kväve, 73 procent av fosforn och 53 procent av kaliumet från konventionellt. Även det svenska Jordbruksverket har landat i liknande siffror. Det är alltså helt omöjligt att ställa om hela lantbruket till ekologiskt. Med hundra procent ekologiskt finns ju inget konventionellt där det kan hämta näring, utsäde, foder, strö eller andra produkter.

Detta är också två av anledningarna till att ekologiskt lantbruk inte är ett hot mot konventionellt. Dels är det i och med ekos omfattande beroende av konventionellt inte fysiskt möjligt att konkurrera ut det konventionella, dels har även konventionella bönder kunnat rida på ekovågen genom att tjäna extra på att sälja sin stallgödsel till ekobönderna och köpa mineralgödsel i stället. Ur ett ekologiskt perspektiv är det inte ens önskvärt med hundra procent eko. Ekologiskt utarmar nämligen jordarna på ett sätt konventionellt inte gör. Även kolinlagringen i ekologiskt är lägre.

Massiv svält utan mineralgödsel

Nästa punkt kring mineralgödsel är den massiva svält som vi skulle få om vi slutade med det. Utan Haber-Boschmetoden, alltså metoden för att utvinna kväve ur luften, klarar jorden att ge mat till ungefär 3,8 miljarder människor. Rent matematiskt innebär detta att för varje ekologisk tugga försvinner en tugga från någon annan, och för varje människa som väljer enbart ekologiskt måste en annan dö.

Det faktum att ekologiskt lantbruk avkastar ungefär hälften av vad konventionellt gör brukar ursäktas med att eko oftare finns i brutna landskap med sämre marker än i de stora odlingsdistrikten med bättre mark. De studier jag sett har dock korrigerat för markernas olika avkastningsförmåga, och likväl landat i att eko avkastar runt hälften. Dessa siffror stöds dessutom av offentlig skördestatistik, som även den tar hänsyn till regionala skillnader, samt av det faktum att ekologiskt lantbruk står för 20 procent av arealen men endast sju procent av produktionen.

Mer biologisk mångfald av misstag

Att eko oftare återfinns i brutna landskap är dock en viktig parameter när det gäller diskussionen om biologisk mångfald. En diskussion som först och främst måste ta avstamp i att det inte finns någon lantbrukare, varken ekologisk eller konventionell, som strävar efter biologisk mångfald när det gäller växter på fältet.

Ett välskött ekologiskt fält är därför en lika grön öken som ett konventionellt sådant.

Tvärtom. Antingen är det gröda eller ogräs, och såväl konventionella som ekologiska producenter strävar i allra möjligaste mån efter att växtligheten på en åker ska vara biologisk enfald. Ett välskött ekologiskt fält är därför en lika grön öken som ett konventionellt sådant.

Skulle det nu vara så att lantbrukaren misslyckas, och har mer blommande ogräs i fältet kommer av naturliga skäl fler pollinatörer flyga i just det fältet. Det är dock ett misslyckande som ligger till grund för detta, inte en medveten strategi. Det finns ingen som medvetet odlar ogräs.

Störst biologisk mångfald har du dock utanför fältet. Det är därför vissa studier kring biologisk mångfald är missvisande, då man i dessa har randomiserat punkter på såväl ekologiska som konventionella gårdar, och sedan inventerat ett område utifrån punktens placering. Eftersom man i sådana studier får med betydligt mer som inte är fält, och därmed mer biologisk mångfald, i brutna landskap än i utpräglade odlingslandskap finns det inte fog för slutsatsen att eko ger mer biologisk mångfald. Tvärtom räddar konventionellt tack vare mindre markanvändning viktig biologisk mångfald.

Mer gifter i ekoägg

Även om ekologiskt enligt viss litteratur kan ha ett högre innehåll av c-vitamin, mest troligt på grund av glesare gröda, uteblir också hälsofördelarna. I vissa fall är till och med ekologiskt lantbruk värre. Ekoäggen hade under många år högre halter av dioxin och PCB än konventionella, och Livsmedelsverket avrådde såväl gravida som barn att äta just ekoägg.

Anledningen är att ekoreglerna inte medger att hönsen får syntetiska aminosyror. De fick i stället fiskmjöl, och eftersom fisken innehöll dioxin och PCB gjorde ekoäggen detsamma. Alla visste om det men eftersom den enklaste lösningen, att tillåta syntetiska aminosyror, stred mot reglerna för ekologisk odling pratade man i stället tyst om det. 2016 var dock halterna så höga att det inte längre gick, och det krävdes nya foderblandningar med halverad mängd fiskmjöl.

Det brukar, när det pratas hälsofördelar, även framhållas att eko till skillnad från konventionellt är giftfritt. Vilket är fel. Först och främst finns lika mycket resthalter i hälften av proverna från konventionellt som i ekologiskt.

För det andra vet vi att det fuskas. På Europanivå hittas varje år ekoprodukter som innehåller växtskyddsmedel som är förbjudna i just ekologisk odling. Fynden i ekoprodukter kan ibland vara sådana som till och med är kraftigt kritiserade i den konventionella odlingen. Klorpyrifos ett är ett sådant exempel.

Det hittas givetvis resthalter av växtskyddsmedel i konventionella produkter. Livsmedelsverket är dock tydliga med att dessa inte är ett problem eller utgör någon hälsorisk. De pekar i stället på att miljögifter, naturligt förekommande toxiner och tillagning i så fall utgör en större hälsorisk.

Det finns en cirka 30 år gammal amerikansk studie som landade i att enbart tillagning gjorde maten 22 000 gånger farligare än resthalterna. Samma studie visade även att det fanns drygt 16 600 gånger mer naturligt förekommande toxiner i maten än det fanns resthalter av växtskyddsmedel. Hälften av dessa toxiner var cancerogena, och några var till och med mutagena.

Allt från växtriket innehåller gift

Att maten innehåller gift är inte konstigt. Växter kan inte fly. Det enda sätt, förutom taggar, växter kan skydda sig på i den djungel som naturen utgör är kemisk krigföring. Både mot insekter, djur, svamp och andra växter. Det är därför mer än 99,99 procent av gifterna i maten är sådana som maten själv producerat.

Att i ljuset av hur mycket toxiner växterna själv producerar hävda att maten är giftfri på grund av att den saknar ibland mikroskopiska resthalter av växtskyddsmedel är därför inte korrekt. Inget från växtriket är fritt från gift, och ironiskt nog kan användning av växtskyddsmedel minska växternas behov av att producera egna toxiner som skydd.

Faktum är att en kopp kaffe innehåller mer naturliga gifter än snittamerikanen får i sig resthalter via frukt och grönt under ett helt år, ty koffein är ett växtskyddsmedel som är 20 gånger giftigare än det allmänt omtalade Glyfosat. Allicin är ett växtskyddsmedel vitlöken själv producerar, och är 50 gånger giftigare än Glyfosat. Capsaicin är ett växtskyddsmedel chili producerar som skydd mot att bli uppäten, och är 100 gånger giftigare än Glyfosat.

Värt att notera är även att diskussionen om resthalter tillkommit i spåren av allt bättre analysmetoder. För vissa preparat är vi nere på detektionsgränser som motsvarar fyra liter i Vättern, eller två centimeter av ekvatorns längd. De nivåer som hittas är i stort sett alltid, utom lite då och då i importerad frukt, långt under gränsvärdena.

Gränsvärdena är dessutom ofta satta med en faktor som om samma marginal som reglerar gränsvärdena för resthalter i mat hade gällt i trafiken skulle innebära att tresekundersregeln ersattes av 300-sekundersregeln, och att du skulle ha drygt åtta kilometer till bilen framför vid 90 kilometer i timmen.

Konventionellt har gått om eko i miljöhänsyn

Åter till pengarna. Om ekologiskt lantbruk nu tidigare gett bättre lönsamhet, sovmorgon och grillning med familjen, varför har då fler bönder inte ställt om? Om jag får gissa beror det på att de flesta lantbrukare är just lantbrukare på grund av sitt intresse och omtanke om jorden, miljön och grödorna. De är vana att tänka långsiktigt. Inte sällan med perspektiv som spänner över flera generationer

Att då växla över till något som är sämre för jorden, ger minskad biologisk mångfald, ökad erosion, minskad kolinlagring, sämre bördighet och ökad miljöbelastning är inget man gör lättvindigt. Detta i kombination med ekosidans höga och inte sällan osakliga tonläge gentemot konventionellt lantbruk, torde ha bidragit till att vi i dag har fler lantbrukare som odlar konventionellt av ideologiska skäl än vad det finns de som odlar eko av på grund av ideologi.

Varför har då ekoorganisationerna skruvat upp sitt tonläge så mycket? Rimligtvis för att de tappar positioner på marknaden och för att det blir allt svårare att dölja att konventionellt lantbruk gått så långt förbi ekologiskt i miljöhänsyn att eko spelat ut sin roll för de som uppriktigt vill miljön väl. Samtidigt ligger organisationernas berättigande i konflikten med det konventionella lantbruket.

Utan konflikt försvinner deras berättigande, och de höjer därför tonläget. För en riktig miljövän är det dock uppenbart att en seriös och för miljön fruktbar diskussion inte handlar om en förenklad debatt om konventionellt kontra ekologiskt som enda alternativ, utan om vad som är hållbart på riktigt och vad som inte är hållbart, samt att ekologiskt tillhör det sistnämnda.

Att konsumenterna överger ekologiskt är bra för miljön. Att vi har en regering som vill lägga skattepengar på att förstöra både miljö och genom ännu större överskott, förstöra marknad och prisbild för de som vill producera ekologiskt borde dock ge såväl miljövänner som skattebetalare ont i magen.

Läs också: Landsbygdspolitiken behöver storstädas